VLCD/Flyt

bild lånad från nätet

Här samlar jag lite personliga erfarenheter kring VLCD och flytperioden innan en gastric bypassoperation. Först hade jag tänkt att skriva en faktatext om vad VLCD är och hur det fungerar, men så hittade jag VLCD.se och då kändes det ganska onödigt att sitta och göra en lika dan sida som redan finns :) Så är ni nyfikna på hur VLCD fungerar rent allmänt så är den sidan superbra.

Mina VLCD-perioder i livet:

Första gången jag kom ikontakt med begreppet VLCD var när min make skulle flyta tio dagar inför en gastric banding. Då tyckte jag att det lät sjukt jobbigt och tittade på när han "plågade sig".

Andra gången var när min man var tvungen och göra en gstric bypass pga att gb misslyckades. Den här gången skulle han flyta två veckor och jag hakade på. Min tanke var den att vi skulle flyta tillsammans och efter operationen skulle jag följa min mans kostrestriktioner och köra exakt samma som honom och på så vis gå ner lika snabbt och smidigt som han, fast utan att behöva stick kniven i magen. Fast det gick inte alls. Efter flytperioden (som vi ändå genomförde tillsammans) gav jag helt upp och moffade i mig både det ena och andra när han inte var med. Däremot försökte vi att gemensamt hålla oss till små matportioner och åt på assietter osv.

Tredje gången var tillsammans med itrim. 2010 var jag desperat efter att få gå ner snabbt i vikt, för jag ville bli gravid och ha en lägre startvikt. Jag signade upp för deras svindyra guldpaket och körde 12 (!!) veckor flyt: tre veckor VLCD (Very Low Calory Diet 600kcal) och 8 veckor LCD (Low Calory Diet 800kcal). Jag gav mig själv tillåtelse till en del undantagsdagar(svullardagar), men i det stora hela så gick det bra och på dessa tolv veckor gick jag ner 20kg i vikt. Betalar man svindyrt och går på regelrätt konsultation och gruppträffar så fungerar det. Nöjd med mig själv blev jag gravid och gick upp alla kilon igen.

Fjärde gången/Idag

Jag har fått fyra veckor som jag måste flyta på VLCD innan gbp. Nu är det blodigt allvar. Minsta fusk kan betyda att det inte blir någon operation. Den här gången är så annorlunda mot de tidigare försöken. Under alla tidigare försök har jag verkligen gått runt och tänkt på mat heeeeela tiden. Hungern har varit närvarande dag som natt och ibland har jag kapitulerat inför en ostmacka eller makens halva pizza på kvällen. Det förekom fusk och undantagsdagar för att jag skulle klara av vardagen. Men inte den här gången.
Den här gången har jag inte fuskat en enda gång. Jag tänker nästan inte på mat. Jag blir hungrig. Men då tittar jag på klockan och upptäcker att jag är försenad med en shake. Om jag håller på mattiderna så känner jag mig inte hungrig alls. Jag är inte ens sugen eller frestad att provsmaka något. Jag kan inte själv fatta att det är så. Det är som ett trolleri.

De första dagarna hade jag dundrande huvudvärk och kände en enorm trötthet. Men svårast var abstinensen från att inte småäta. Men efter att de första fyra, fem dagarna är över har huvudvärken gett vika och jag känner mig piggare än på väldigt länge! Även behovet att småäta har avtagit.

Det blir så påtagligt hur jag i vanliga fall stoppar i mig en massa extra under en dag.
När jag gör en smörgås åt Storebror eller maken, får jag hejda mig att inte skära två extra skivor och stoppa i munnen. Ibland när jag gjorde i ordning frukost. Kunde jag äta en hel smörgås extra medan jag gjorde i ordning och plockad fram allt. Nu får jag hejda mig att inte äta upp om barna lämnar på sina tallrikar. Jag kan inte norpa godis ur godispåsen. Jag bakade en sockerkaka för att vi fick lite oväntat besök och då kände jag hur det hade det varit innan flytet. Jag hejdade mig så att jag inte provsmakade smeten fyra, fem gånger och slickat av visparna och sleven innan kakan var färdig. Därefter hade jag ätit flera extra bitar, efter att besökarna gått hem. Det var inte alls jobbigt att avstå, men jag inser hur mycket onödigt jag stoppar i mig om dagarna! Bara att jag i vanliga fall norpar en köttbulle (eller tre) varje gång jag öppnar kylen för att ta ut något annat.

Så de första dagarna är det förstås skitjobbigt att bryta mot just det här småätandet och jag kände mig oerhört rastlös. Jag äter ju ofta för att lindra tristessen. Vad ska jag göra om jag inte äter? Bara sitta rakt upp och ner? Men nu har abstinensen klingat ut och jag saknar det inte alls längre :)

Jag kunde aldrig föreställa mig innan de här flytet att det skulle kunna gå så här bra! Jag är så glad och lättad över att jag klarar av det. Att jag sen kan se på vågen hur det faktiskt fungerar ger ju en massa extra pepp. :)

Får jag några biverkningar då? Jorå. Jag fryser konstant och hela tiden. Hur jag än klär på mig, så känner jag mig huttrig. Jag har en muntorrhet som inte ger med sig hur mycket vatten jag än dricker. Jag knarkar en hel del Läkerol och tuggummin för att hålla den värsta torkan borta. Men man tröttnar ju så förbannat på dem :/
Jag är kissnödig hela tiden, men försöker begränsa mig till att gå max två gånger i timmen :P
Min andedräkt har börjat osa svavel och jag försöker borsta tungan och tänderna flera gånger om dagen. Egentligen så hjälper det väl inte, men man känner sig i alla fall lite fräschare :)

Mina vinster: Snabb viktnedgång som är peppande inför open. Ett ökat utrymme i bukhålan som kommer att underlätta operationen. Jag bryter mönstret med småätandet och får in rutinen att äta sex små mål om dagen. Och det sista är nog det bästa. Sen vet jag ju, hur lätt det är att försöra en sån här ny fin vana. Den är skör som en nyfödd bebis och måste vårdas och skötas. Jag vet att börjar jag tumma på mina rutiner när jag återhämtat mig från operationen, så kan jag förstöra allt igen. Men jag hoppas att mitt nya liv redan har startat :)