Mina mått före operation...

Nu har jag tagit mina mått. Idag. Har dragit på det, för jag vet att jag mår dåligt efteråt. Det är vedervärdigt att se sin kropp mätt med måttband och hur många centimetrar det faktiskt är! Inte konstigt att inga jeansstorlekar funkar, eller att BHn alltid skaver. Min kropp är för stor! Jo jag har ju vetat om det hela tiden. Jeans har jag inte haft på mer än ett år nu. Inte sen gravidmagen blev förstor och det är nog lite drygt ett år sedan. Och då var jag ju gravid, men nu är det ändå sju månader sedan Lillebror kom till världen och jag kommer fortfarande inte i ett par jeans! Jag är sjukt trött på tights-träsket. Vill bara kunna dra på mig ett par snygga jeans och en top till. Eller en kjol eller klänning. Jag älskar kjol! Men nu är det XL-tights och långa gravid-tunikor som jag drar runt i. Köper inte ett enda klädesplagg, förrän jag kommer under hundrastrecket!

Nä nu ska jag köra efter Shape up-appen (enligt den ska jag äta max 1350kcal för att gå ner ett kilo i veckan) fram till nästa fredag när jag ska till dietisten, så får vi se om det ger något. Sen den 11e februari kör jag igång med flytet. Ser verkligen fram emot att se kilona rinna av nu!

Jag vill inte vara fet längre. Jag vill bli normal!!

Måtten har jag skrivit ner under fliken Viktresan....

EN semla istället för tjugo...

Inte ända fram till Påska i år....

Semlor, semlor, semlor. Ända sedan jag var liten har semlan varit en stor favorit. Med lös hemmagjord mandelmassa ska det vara. Och hetvägg, i en skål med varm mjölk är inte helt fel, det heller. Så för mig startar semelsäsången på annandagen och fortsätter fram till skärtorsdagen. Gärna med en fyra, fem semlor i veckan! Men så icke i år! 

Nej. Det skulle ju inte kunna bli någon viktminskning. Men EN semla kan jag ändå inte motstå. Och kanske är det så, att jag aldrig mer kommer att kunna äta dessa läckra bakverk. Och då får det väl vara så. Hellre äter jag inga fler i det här livet, än fortsätter vara tjock.....fast det blir lite motsägelsefullt. För idag gick jag ner till vårt lilla bageri här i kvarteret och införskaffade mig en av de godaste semlorna som finns. Perfekt fluffigt bröd med massor av kardemumma, lagom med grädde och full med lös, kornig mandelmassa. Jag kunde inte motstå. En sista gång.

Men den ska inte få förstöra min dag. Jag tänker inte ha dåligt samvete heller. Nej jag har njutit denna goda bulle och noga bokfört 350kcal i min Shape up app. Det blev ju inte världens mest näringsrika lunch. Men den ska ändå få plats inom ramen för mina 1350 tillåtna kilokalorier för idag. Jag vet. Inte alls någon bra idé att äta EN SEMLA istället för förmiddagens mellanmål och lunch. Men jag tillåter detta lilla gupp i vägen och fortsätter nu åter på den utstakade rutten. 

Hälsoappar

några favvoapppar...

Jag är ju helt beroende av min fina lilla ajfån och tänkte tipsa om några bra hälsoappar som jag har hittat. Några plockade jag hem igår, så de har jag ännu inte hunnit bekanta mig med så mycket ännu. Men jag tycker det är helt fantastiskt att man kan ha små program med sig var man än går och det gör vardagen både lättare och roligare :)

RunKeeper är en superbra app när man är ute och springer eller promenerar! Den visar hur långt man sprungit/gått, hur snabbt, hur många kalorier man bränt (det är väl ett värde de hämtar från nån databas, så det får man nog ta med en nypa salt), spellista och program man kan använda när man springer intervall. Ja det finns säkert ännu fler funktioner. SUPER!

Shape up! En app som hjälper en att gå ner i vikt. Du får en uträkning efter din längd, vikt och motionsnivå hur många kalorier du ska äta på en dag, för att gå ner i vikt i den takt du själv bestämmer. Sedan fyller du i  en matdagbok, allt du äter på en dag och appen räknar ut hur många kalorier du hunnit få i dig och hur många du har kvar. WOW säger jag bara. så smart! Dessutom får man en sida på nätet som man samlar sin data på. Man kan också samla sina före-och efterbilder, söka bland 400 000 livsmedel mm. Finns även som "guld"-abonnemang: en betalversion för tillgång till fler funktioner. Men gratisversionen är så pass bra och tillräcklig, så jag nöjer mig med den :) Måste prövas om ni inte gjort det ;)


Viktkoll är en app där man samlar sin viktdata. Man skriver upp längd och vikt och målvikt och sedan får man sitt BMI uträknat och kan varje vecka (eller hur ofta man vill) fylla i sin vikt för att föra lätt hålla kolla på vad man väger och hur vikten förändras.

Livsmedeldatabasen är en app med innehållsförteckning över tusentals livsmedel (hämtade från Livsmedelsverkets databas). Där står hur många kolhydrater, proteiner och fett ett livsmedel innehåller, men även mer detaljerat, så som fibrer, sockerarter, mineraler, vitaminer etc.

Näringsguide är en liknande livsmedelsdatabas som Livsmedelsdatabasen. Den tar bara upp kolhydrater, fett och proteiner, samt hur många kcal det är per 100gram. Men de är illustrerade med snygga cirkeldiagram och lättare att bläddra i registret. Vet ej vilken av apparna som har flest artiklar. Jag har bara testat gratisversionen, men det finns en betalversion för fler funktioner.

Har du tips på några bra hälsoappar? Dela gärna med dig :)

Har jag sagt att mitt nya liv har börjat nu?

Äntligen blir det lite mer gröna saker i vår vardag!

Måndagar är favvodagar att knota ner på ica här i centrum och botanisera bland veckans varor. Ja, sån är jag. Älskar att shoppa i matbutiker. För jag älskar mat. Och inte bara för att jag är tjock, för tjock blev jag mest på snask och onyttigheter och inte på den mat vi lagar. Men jag älskar att handla mat och laga goda maträtter, när det finns bra och färska råvaror. Och på vårt lokala Ica är de duktiga på att hela tiden ha bra erbjudanden på både kött och grönsaker, så att man för det mesta kan laga riktigt bra mat utan att det kostar skjortan.
Men jag kan helt ärligt erkänna att även vi hamnar i korvochmakaronträsket lite nu och då. Eller rättare sagt består maten av mest snabba kolisar som pasta, potatis och ris och massor av kött därtill. Men som småbarnsfamilj lutar det oftast till att laga nått som går hem hos fyraåringen, såväl som hos maken. Nåja, maken älskar också god mat, men har knappast något över för grönsaker. Är det en killgrej förresten?? Verkar som de flesta killar rynkar på näsan när de hör orden grön och sak i samma mening. Suck.
Dock finns det grönsaker som går hem även hos maken. Och det är tillagade grönsaker. Han äter inte sallader och soppor. Men "riktiga" grönsaker som går att laga maträtter av, det gillar han. Han är ju från Indien och det indiska köket består ju till stoooor del av vegistariska rätter. Så linser, kikärter, bönor, rotfrukter och andra grönsaker i grytor, röror och på något sätt tillagade går hem alla gånger.

Och nu har jag verkligen tagit mig själv i kragen och klivit upp ur halvfabrikatsgropen och börjat köpa hem mer varor från den gröna delen av butiken.

Från och med förra veckan började jag med att dra ner på snabba kolhydrater, avstå snask, leva med abstinensen och motstå att småäta och dra ner på portionsstorlekarna. Det har i det stora hela gått riktigt bra :) Och två kilo gick jag ju också ner första veckan! Nu har jag ett mål att fortsätta så här fram till 11e februari, då det är dags att gå på soppdieten.

Idag var det bra pris på fisk och jag har länge gått och suktat efter fiskgryta. Vi är jättedåliga på att äta fisk, men det ska bli ändring nu! Så idag har jag suttit och googlat på räkfond och grytrecept och när jag hämtat hem sonen från dagis om en stund blir det te o laga räkfond och en gryta med lax, pangasius och saffran. Återkommer om det blir gott :)

Också en tjockis vill vara fin...

Tjockisen har målat naglarna! 
För även om man är tjock, har man samma 
lust och glädje till att göra sig vacker. 
Och även om man är tjock, har man RÄTT 
att vilja vara vacker. 
Tjock och ful är inte synonymer. 
Ful är detsamma som missunsam.

Ikväll blir det tjejkväll för den här tjocka trötta hemmamamman. Ska bli härligt att svänga på mig lite festliga kläder, make up och snofsa till håret. Lämna barn och man hemma och resten av kvällen skvallra, prata kläder, dricka rosa drinkar och bara vara jag. A just det. Jag är tjock också. Fast om jag inte tänker på det, så är det inte så att jag KÄNNER mig tjock. Om jag glömmer tjockisjaget för en stund, kan jag känna mig snygg, glad och skratta och flamsa som de andra tjejerna.
Men så kommer jag på mig själv igen. Just det när jag äter, skrattar eller sätter mig ner, så ser jag ännu tjockare ut. Jag älskar att prata och har lätt för att träffa folk och knyta nya kontakter.....så länge jag inte tänker på att jag är tjock. Då blir det svårt. Att TA plats som tjock, är det samma som att vara klumpig, ivägen och buffla undan andra. Jag hatar den känslan . Att jag förminskar min egen rätt till att finnas till, för att jag är tjock!

Och när jag sätter på mig den snygga klänningen för kvällen, kommer jag att "känna" mig fin, tills jag ser sanningen i spegeln. Då ser jag bara tjockisen. Jag fixar till håret och målar ansiktet. Jag ser en snygg tjej, bakom dubbelhakorna och den tjocka halsen. Ja, jag kan verkligen tycka att jag är snygg...om jag bara inte var så förbaskat tjock hela tiden! Ibland blir jag ledsen när jag tänker på att jag varit tjock ända sedan jag blev tonåring. Att jag har slösat mina unga år på att vara tjock och missnöjd med mig själv. Dom åren får jag aldrig igen. :(

Så om du undrar om den här gastric bypassopen har något med utseende att göra? Så klart! Jag KOMMER att se bättre ut om jag går ner i vikt. Men det är definitivt inte huvudorsaken. Huvudorsaken är att få må bra. För det gör jag inte som jag är nu. Tjock och ständigt trött. Och ont i ryggen. De frestar på mer än utseendet. För jag ÄR en snygg tjej, även om jag är tjock. Bakom magen och dubbelhakan ;)

Nytt datum för Gastric bypass!

Idag fick jag ett brev från St Göran med ett nytt datum för operation! Den har blivit framflyttad en dag och blir nu på tisdagen den 12 mars! Känns lite snopet, men en dag fram eller tillbaka spelar ju ingen roll :)

Idag har varit en dåååålig dag. Dagen före lön är ofta en dålig dag för oss, för vi har rätt så skral ekonomi just nu och det är tråkigt att inse att även nästa månad kommer att vara mager. Vi är rätt vana med att kunna äta ute ofta och kunna shoppa nånting varje månad. Men nu är det verkligen på marginalen känns det som. Lite extra tufft blir det nu framöver, för min make ska göra en operation i foten och vara sjukskriven en månad, samtidigt som jag är föräldraledig. Och månaden efter är det min tur att göra min operation och då kommer han att vara föräldraledig, eftersom jag inte kommer att kunna lyfta och bära de första veckorna! Dessutom har vi ganska många extrautgifter nu i och med dieter, mediciner, sjukhusbesök osv. :(

Som sagt idag har det varit en dag full av oro och funderingar på den närmaste framtiden och det har i sin tur gjort det gamla tröstätandet påmint! Dagen började med att öppna kylen och upptäcka att maken hade druckit upp ALL lättfil som jag hade planerat äta till frukost! MIN frukost. Han gillar inte ens fil! Och jag vill ju verkligen undvika mackor. Men duktig som jag är, gjorde jag en smörgås till sonen och stekte själv upp en omelett tlll mig. Mellanmål vid halv elva bestod i en blodapelsin. Och halvett satt jag vi köksbordet med sonen och åt min matlåda (kyckling i curry med lite fullkornspasta) till lunch. So far so good!
Sen satte jag igång att förbereda middgen för ikväll, som kommer att bli linsgryta....och så bakade jag en sockerkaka som maken ska ha med sig till fredagsfikat på jobbet imorgon. Och då gjorde jag också två små muffins av lite av smeten. En till mig och en till sonen. OK inte så nyttigt mellanmål, men jag ville ändå veta hur kakan ska bli (den blev bra!).

Det var sen det ballade ur. Kanske var det den lilla minimuffinsen som triggade igång det ständigt hotande sockersuget? Nu har jag lyckats sätta i mig två mackor med smör, ost och skinka, två kex med philadelphia choklad och en polkagrisstång från sonens godishylla. Såååååå jobbigt att jag verkligen bara flippar ur så där! Men jag känner mig ändå lite lugnad av att äta. JÄVLA SKIT!

Men nu är det bara att ta nya tag. Inget mer före middagen (jo. Vatten.) och imorgon är allt som vanligt igen. Eller hur?

Vägningsonsdag: 7v kvar till gbp

tillbaka på 110

Sedan förra veckan, då jag var på St Göran och träffade läkare och fick mitt operationsdatum har jag ju gjort en del förändringar för att börja mitt bättre, hälsosammare liv redan innan och för att redan nu få in rutiner på måltiderna. 

Förändringen har bestått i att: äta sex gånger om dagen, äta små protioner (assiettstorlek), mindre kolhydrater (inga sötsaker!!), inget småätande och minska rejält på mackorna (kan i vanliga fall äta en si så där åtta-tio mackor på en dag. Nu har det varit max 1-2).

Jag har inte varit tokstrikt, utan bara försökt att "skärpa till mig lite" och det har omedelbart gett resultat :)

Vikt idag: 110kg (-2kg) 

Ja det har gett fler resultat, inte bara viktmässigt: känner mig piggare och mindre sugen (FAKTISK) helt otroligt! Dock kan jag erkänna att jag inte blivit av med suget helt. :S Jag är ju en fanatisk småätare i vanliga fall så jag har under de här dagarna ibland kapitulerat och tryckt i mig en och annan av mina barns majskrokar! Och de är ju puffad majs, så det är racersnabba kolisar. Dock helt utan salt och väldigt lite fett (alltså inte som ostkrokar, men ser och smakar lite likt). Och det blir en två, tre stycken, när suget har slagit till. Rom byggdes ju inte på en dag. Och det gjorde inte den här kroppen heller. Jag har i HELA MITT VUXNA liv (redan som tonåring) varit en småätare och en snaskråtta. Och skulle jag vara fanatiskt sträng mot mig själv skulle jag aldrig klara en vecka, eller ens ett dygn. Men jag har förbättrat mina vanor avsevärt, och känner också att jag mår bättre. 

Jag har också upptäckt hur sköra dessa vanor är! För håller jag tiderna och äter mina planerade mål var tredje timme, så går det riktigt bra. Men blir det en rubbning, så går det åt skogen. Igår föll jag helt enkelt för att köpa en påse Pågens gifflar när jag var och handlade mat. Och det var för att jag var ute hela dagen och lunchen uteblev, varpå jag gick HUNGRIG till ica och handlade för middagsmaten. När jag kom hem åt jag upp hela påsen gifflar på typ fem minuter. Men att göra det EN gång istället för FEM på en vecka är ändå en improvment.

Alltså när jag själv läser igenom det här så känns det ju helt urflippat! Vad är jag för en människa, som inte kan kontrollera vad jag äter bättre? Trycka i mig en påse bullar, fast att jag har bestämt mig för att låta bli? Det är väl bara att låta bli? 

Det är så svårt att förklara. Jag har aldrig rökt, men jag kan tänka mig att det är som att sluta röka, med att sluta småäta, eller falla för snask. Och nu när jag ska sluta, så faller jag helt enkelt tillbaka för att jag får som en abstinens. Och jag TILLÅTER mig att göra det, så länge det bara sker någon enstaka gång. 

Den här veckan som kommer, är jag ännu lite mer noga och nästa vecka, så stramar jag åt lite till, tills att jag från och med den 11 februari ska köra helt på VLCD. Förhoppningsvis går det ganska smidigt då och förhoppningsvis har jag redan börjat gå ner lite i vikt också :)

Biomys

En musikal värd att se!

Är just hemkommen från biografen och ska strax hoppa isäng. Har egentligen redan lagt mig en gång och maken och barna sover redan sött. Men jag är lite för upprymd för att bara sova, så jag tänkte att jag delar med mig här :)

Har just varit iväg med en kär kär kollega och sett Les Misérables. Oh! den var GRYM! Riktigt riktigt bra! Jag älskar ju musikaler, men anser allt som oftast att de ändå ska avnjutas på en scen. Men den här filmen var bara såååå bra. Och Hugh Jackman som Jean Veljean var INTE helt fel! Så det var två och en halv riktigt njutbara timmar (och eländiga med tanke på handlingen). Gå och se den! 

Det är också så träffande att tänka att människor har levt i sådan misär och fattigdom i Frankrike såväl som resten av Europa inklusive Sverige. Och att människor ÄN IDAG LEVER i fruktansvärd misär och fattigdom med svält, bristande hygien och med döden i vitögat. Och barnen. Och varför en revolution eller ett inbördeskrig kan bli så viktigt och eldas på av människors förtvivlan och hopp om ett bättre liv. 

När jag sen kom hem, hade maken städat och fixat här hemma. Så himla fint. (han vet att jag går igång på sånt ;) Jag har det underbart bra <3

Men nu är det go natt :)

Så hur går det med vanorna då??

Nu ställer jag klockan för att äta var tredje timme, och inget småätande får förekomma däremellan!

Ja, här har jag ju liksom nu befäst mina ambitioner svart på vitt i cyberrymden och jag brukar ha en siså där tjugofem sidvisningar om dagen, så nu går det ju inte an att fastna i soffan med en påse bullar och en latte om dagarna längre. Och jag är såååå glad och tacksam över att jag kan skriva av mig här! Så skönt att inte vara ensam. Även om jag inte får kommentarer så ofta, så bara vetskapen om att någon annan också läsar. Eller kommer att läsa i framtiden, gör att jag verkligen vill lyckas nu! Jag vill ju förstås det även för min egen skull, men det blir liksom lite lättare när man "står till svars" inför andra. Det är lättare att svika sig själv än andra ;)

Så är brukar mina dagar se ut (om jag inte bryr mig i vad jag stoppar i mig):

• Sju: vaknar. Går upp. Gör frukost åt fyraåringen och välling åt bebben. Om maken är hemma blir det frukost till oss också med Chai (te med mycket mjölk och suketter), 1 smörgås med stekt ägg. Skorpor och digestive tills tekoppen är urdricken (två skorpor, tre digestive). Är maken inte hemma blir det kanske ingen frukost. Eller så gör jag två ostmackor och moffar i mig.
• Halv tio: Espresso House i centrum. Dricker en latte på lättmjölk eller en dubbel macciato. Sitter två-tre timmar och pratar med mina tjejkompisar. Går sedan en sväng i centrum, handlar dagens mat och går hem.
• Ett-tiden: Sötsuget är helt obeskrivligt. Har köpt något på ica att trycka i mig, typ en påse kanelgifflar, eller en chokladkaka (200g) eller något annat fikabröd eller liknande. Är jag hemma själv, köper jag iprincip ALLTID något fika att äta. Dricker cola light till. 
• Två-Tre: är småsugen och rastlös. Kanske blev jag trött och mätt av fikat, men känner mig ändå otillfredställd. Vill ha något mer. Äter ofta någon smörgås också. Sen hämtar jag fyraåringen från dagis.
• Halv sex: Lagar mat och småäter och provsmakar under tiden.
• Sex: Maken är hemma och vi äter middag som jag lagat. Lagar alltid riktig mat. Ibland med grädde, alltid med tex potatis, ris, pasta och något med kött. Ibland har vi grönsaker, ibland inte. Äter en stoooor portion.
• Mätt. Plockar undan maten. Äter lite av den innan den åker in i kylen. 
• Nio dricker en kopp chai till och har skorpor och digestive igen, kanske något annat fika, men oftast inte.

Gissa om jag går upp i vikt!

Så här försöker jag få mina dagar att se ut från och med i fredags:

• Sju: Vaknar. Gör frukost åt oss alla. Jag tar en skål filmjölk (halv banan, fem valnötter, några russin, två msk krossade linfrön, lättfil och kanel)
• Halv tio: Espresso House (eller hemma hos någon av kompiarna) Espresso macciato (yttepyttemjölk). Lägger till en frukt som mellanmål
• Tolv: Hemlagad lunch (fokus på grönsaker och protein, lite och långsamma kolhydrater)
• Tre-Fyra: Mellanmål med Lilleman som kommit från dagis. Frukt eller kanske keso...har inte fundeat ut så mycket men något sådant. En kopp Chai. 
• Sex: Middag när maken kommer från jobbet. (fokus på grönsaker och protein, lite och långsamma kolhydrater). 
• Åtta: en kopp chai (frukt eller knäckemacka OM jag är hungrig). 

INGET småätande däremellan! Fikabröd är NO NO. På helgen blir det ju lite andra tider, men ska försöka hålla antal mål och att inte äta för sent på kvällen. Hellre ett mellanmål mindre. 

Kan ju meddela att det REDAN syns på vågen! Men officiell vägdag är just nu på onsdagar, så jag väntar och ser vad det ger för siffra då :)

Omställning av matvanorna

Bort med makorna och snasket fram med frukt och grönt!

Jag försöker med alla krafter jag har att ändra på mina urspårade matvanor och försöker att rätta in dem i rutiner som slutligen ska leda fram till mitt nya liv. Efter operationen kommer det att bli sex mål om dagen, en pyttemagsäck och ett försämrat matintag som tvingar mig att äta små mål, äta rätt och äta långsamt. Jag ska gå ner i vikt genom att äta rätt och börja träna och gastric bypass ska hjälpa (tvinga) mig att hålla mig till de nya rutinerna.

Mina matvanor hela mitt liv fram tills nu:

• Pendlar mellan att gå på någon diet eller skita i allt, för "det spelar ingen roll". Har testat, GI, LCHF, Itrim, VLCD och Stenålders (hoppar på varenda trend :P) Hej jojo!
• Småäter för att jag är uttråkad och för att jag STÄNDIGT har ett omättligt sötsug. 
• Älskar snabba kolhydrater. Känner mig sockerberoende och kan leva på fika, mackor, choklad, pizza osv Kan äta hela dagarna av detta. 
• Skam och skuldbelagt och det känns alltid som att jag har dåligt samvete över vad jag äter, eller att jag skäms över vad och hur mycket jag vill äta när jag är med andra. Äter gärna i min ensamhet, där jag kan "njuta" utan att ingen ser på. 

....och det här vill jag inte, orkar jag inte längre! Jag har i och för sig ALDRIG velat ha det så här. Men (och jag försöker inte hitta någon ursäkt, något att skylla på) jag känner mig verkligen som en slav under mitt sug efter att hela tiden vilja äta. Jag skulle vilja sitta och äta HELA tiden. Det är fruktansvärt jobbigt att då, när jag inte har något annat för mig som upptar min tid, gärna hamnar vid skafferitet eller kylen. 

MEN jag tror verkligen att jag kan klara av att bryta detta mönster och ändra mina rutiner till ett bättre och hälsosammare liv. Jag får en chans nu. Den ska jag ta!

Inför flytperioden och livet efter operationen vill jag redan nu ställa om mitt liv, så jag får nya vanor och försöker övervinna mitt fruktansvärda sötsug och småätande.

Mina matvanor nu och fram till flytperioden:

• Äta sex gånger om dagen: tre huvudmål och två mellanmål
• Minska på sötningsmedel (i te, kaffe, cola light)
• Dricka mera vatten
• Äta mindre snabba kolhydrater (undvika smörgåsar och vit pasta, ris, potatis, fikabröd, godis)
• Noll tolerans på småätande
• Äta små portioner (använda assietter och små skålar istället för vanliga tallrikar och äta med tesked/ barngaffel ^^)

Jag hoppas att de här tre veckorna innan jag börjar med VLCD kommer att få mig att äta mindre och oftare och sluta köpa hem snask! Däremot förbjuder jag mig ingenting! Jag kommer heller inte att hålla på och försöka hitta på substitut för kolhydrater i mina mål. Så det blir ingen strikt diet. Bara att äta vettigt och smart och försöka äta mer protein och grönsaker samt snabba kolhydrater och försöka undvika mackor. 

Jag har en impulskänsla att jag vill ätautavbarahelvete för att "passa på" innan operationen. När jag ser goda saker på caféer eller i matbutiken, så tänker jag att det är "sista gången i livet". Men jag kan ju inte se varje tugga som "sista måltiden" för då kommer jag (lätt) hinna gå upp tio kilo till innan operationen  :( NEJ! Jag vill gå ner så mycket som möjligt och verkligen vinna ett hälsosammare liv med den här operationen och då måste jag också ändra mina vanor och tankemönster. Och det kan jag ju lika gärna börja med nu! Öva nu. För sen är det blodigt allvar som gäller.

Hur gjorde du för att komma in i "de rätta rutinerna" för dig?

Att smälta och berätta för sina nära...

Jag funderar massor på vilka jag ska berätta om operationen för...

Jag har inte riktigt hunnit smälta att jag nu har fått ett operationsdatum för en gastric bypass och att nedräkningen har börjat! 48 dagar kvar. åtta veckor. Sen är det kniven i magen som gäller. För även om jag verkligen känt att jag bestämt mig och känt mig trygg i mitt val innan. Och jag blev beviljad redan i början av december, så är det först nu, när datumet är satt, som det verkligen börjar hetta till. Jag berättade för mamma idag att datumet är satt. Hon är den enda (och min man förstås) som vet om att jag ska göra den här operationen. Tyvärr blev det ett väldigt kort telefonsamtal och vi får prata mer imorgon, men hon tycker att jag gör helt rätt beslut.

Men jag velar fortfarande så himla mycket fram och tillbaka huruvida jag ska berätta för min omgivning eller inte om gastric bypass. Jag kan dela in min bekantskapskrets i tre grupper:

Familj: Där kommer det nog bara vara mamma och maken som vet om att jag gör operationen. Det är svårt. Jag vill så himla mycket berätta för min syster och en av mina bröder. Men min andra bror är själv läkare och ganska så sarkastiskt mot "folk" som "inte orkar ta tag i sina liv". Jag hatar hans överlägsna attityd (det är egentligen något slags skal han bär runt på), men jag orkar inte hamna i diskussioner med honom. Sen är min mans familj från Asien och vi har stor släkt kvar i Indien. De skulle inte förstå över huvud taget, så där känns det väldigt overkill att försöka "förklara sig". Samtidigt så vill jag berätta för min mans syster som står mig rätt så nära. Men att hon skulle hålla tyst, är att begära för mycket.

Vänner: Jag har några tjejkompisar som jag träffar dagligen, eller ett par gånger i veckan. Det är fem tjejer. Jag har inte känt den särskilt länge, några månader bara, för vi är mammalediga samtidigt. Jag har valt att berätta för dom alla att jag ska göra den här operationen. Det är oundvikligt att inte komma in på ämnet vikt/kroppsnöjdhet/ träning/hälsa, när man är ett tämligen nyförlöst mammaledigt kompisgäng.
Det har varit väldigt positivt att berätta för dem. Två av dem är själva överviktiga och kämpar med vikt och att känna sig nöjd med sig själv. Och en tjej har två familjemedlemmar som själv gjort gbp. Så nu känner jag att jag har nära vänner som jag kan träffa ofta och prata av mig, få stöd och pepp ifrån och som dessutom kan vara en extra sporre för mig att inte fuska vad gäller kost och träning. För berättar man hur man tänkt äta nyttigt och träna, så kan man ju inte smita undan lika lätt.

Jag har fler vänner som står mig väldigt nära, men som jag inte träffar lika ofta och jag är lite kluven med att berätta, men kommer troligtvis att göra det för de som betyder något för mig.

Kollegor: Efter min asiatiska familj,  är det här den "jobbiga" gruppen, som jag velar mest med hur jag ska göra. Å ena sidan har jag ett jobb med mycket säkerhetsansvar och det skulle vara bra att kunna berätta, så att jag kan förklara om jag skulle få dumpningar eller så. Men å andra sidan är vi skiftjobbande och jag har jättemånga kollegor och vissa träffar man oftare än andra. Många av dom känner jag bara lite grann och har inget som helst personlig relation med. Det är en arbetsplats där ryktet skulle gå som en löpeld och lika så skvaller och kommentarer huruvida jag gjort rätt eller fel eller om hur mycket jag går ner i vikt osv. Jag skulle själv aldrig kunna kontrollera vad som sägs om mig eller ens hinna ikapp ryktet.

Dessutom, för två år sedan när jag började fundera på gbp, berättade jag det för min arbetsledare i samband med en hälsokontroll via jobbet, och då avrådde han mig att göra den, eftersom han tyckte att det var synd att ge sig in på en riskfylld operation när man kan komma iform med hjälp av rätt kost och träning. Så det är inte så roligt att komma två år senare och säga att man då har bestämt sig för att göra en ändå. Känns lite som "jag misslyckades med den där andra vägen, så nu tar jag riskerna ändå".

Jag vill slippa prestationsångest, men jag vill samtidigt stå upp för mitt val! Ju fler jag berättar för, desto mer kommer min prestationsångest att öka. Alla som FÖRVÄNTAR sig att jag går ner i vikt, eller som tycker att jag gjort det så ENKELT för mig som valt en "fuskmetod". Det är den biten jag känner att jag vill skärma mig ifrån. Samtidigt vill jag stå upp för mitt val och stå för att jag tycker att viktoperationer är en bra sak. Om någon börjar prata illa om GBP eller kallar det för "fuskmetod" så vill jag kunna vara den som står upp och säger emot och säga vad jag tycker. Fast det kan jag ju förstås ändå, utan att tala om att just jag är opererad. Dock känns det ju lite som att jag "skäms" för min operation, eftersom jag inte "vågar" berätta. Egentligen är det inte så att jag skäms, verkligen INTE, jag vill bara slippa alla ONÖDIGA diskussioner.

Hur gjorde eller skulle du ha gjort?

Final Countdown

 Läkarbesök 2 inför gastric bypass. Operationsdatum bestämt

Äntligen en operationstid!

Jag var helt gruvligt nervös när jag vankade av och an hemma på förmiddagen idag. Klockan ett hade jag tid hos Specialistläkaren på St Görans för en ytterligare bedömning och slutgiltigt godkännande för operation. Jag är ju redan beviljad, men de gör så att säga en kompletterande bedömning.
Jag fick lite specifik faktabeskrivning om själva operationen och hur det fungerar efteråt. Nog för att jag redan detaljläst allt jag kommer över om gastric bypass de senaste månaderna, men ändå. Det är ju viktigt att de lämnar ut information och ger möjlighet för patienten att ställa frågor. Det skulle ju vara tragiskt om man ångrar sig, för att man inte riktigt insåg vad det innebar (svårt att veta förstås om man gör, men det är ju bra att få så mycket information och konsultation som möjligt).

St Göran har också ett infomöte som alla gastric bypassare måste gå på, men det gjorde jag när jag funderade på den här 2010, så jag behöver inte gå om det. Sen har ju min man också opat sig, så jag har ju verkligen satt mig in i vad det innebär.

Däremot har jag haft magkatarr några gånger den senaste veckan (ellervadetnuär). Jag får som sugande smärtkramper i övre magmun (tror jag, eller alldeles under bröstbensspetsen) och det gör fruktansvärt ont :S
Härom kvällen låg jag och kunde knappt resa mig. Tar novalukol (blev rekommenderad av sjukvårdsupplysningen) men det hjälper inte. Tar ibumetin. Somnar tillslut. Det kommer ofta på kvällen och är borta igen på morgonen efter. VÅGAR inte låta bli att nämna det för doktorn, ifall det är något som ger oanade komplikaitoner efter open. Så tyvärr blev det en gastroskopi beställd idag också :(
Ja egentligen ÄR det ju BRA att få det utrett och jag har haft de här problemen till och från under flera år, men bara något enstaka anfall ibland. Det senaste halvåret har det dock blivit ganska tätt mellan gångerna och jag vill ju VERKLIGEN INTE äventyra min hälsa genom att strunta i symptomen på magsmärtor när jag just ska till och gastric bypassa mig. Men jag är direkt LIVRÄDD inför en gastroskopi. Verkar ju urjobbigt och läskigt/äckligt. EN SLANG GENOM HALSEN ner till magen. Hur undgår man kräkreflexerna? huga! Nåväl. Andra verkar ju överleva det. Och jag har länge tänkt att jag måste ta tag i besvären och få dom utredda. Bra att det blir gjort!

Men jag fick i alla fall alla mina tider idag. 
8 feb blir det besök hos Dietisten. Där efter blir det FYRA veckor flyt (SUCK)
6 mars är det Preop-besök hos narkosläkarn
11 mars är operationsdagen

Efter beviljat beslut är man "garanterad" att få en operation inom tre månader. Jag kunde ha fått en tidigare, redan i februari, men vi har många praktiska faktorer att ta hänsyn till, som hur min man kan vara föräldraledig när jag ska vara sjukskriven och så vidare som gör att just i början på mars passar oss bäst.
Hade ju allra helst velat göra operationen i JANUARI, men doktorn sneglade på mitt BMI och konstaterade bestämt att det blir fyra veckor flyt! Känner mig lite matt när jag tänker på det. FYRA JÄVLA VECKOR!! Fast jag har ju gjort det förut.....eller TOLV rättare sagt i och med Itrim. Och med lite perspektiv på tillvaron är det ju faktiskt inte så lång tid.
Knappt en månad! Efter open följer ju ytterligare två veckor (en med vanliga soppor och en med puread kost). Men ändå. Sex veckor totalt med "specialkost" och det är fortfarande lite drygt en månad ^^
Och därefter är det ju förhoppningsvis ALDRIG MER I LIVET!

Så. The final countdown has started!

så trött på mig själv...

Igår var dag "ett" vad gäller att åter igen strama upp och tänka på vad jag stoppar i mig. Jag har abstinens. Vill bara stoppa i mig hela tiden. Hela tiden springa iväg till köket och äta något. Men det går ändå ganska bra. Lyckas både igår och idag att hålla mig till frukost, lunch, mellanmål och snart är det middag.
Jag undrar...
är det bara jag som ständigt vill äta "fel" och onyttiga saker och som måste TVINGA mig själv att låta bli? Och så är det även när jag inte går på en diet. Är det så att normalviktiga personer aldrig känner det där suget? Att det för många är lätt att hålla sig i form, för de är helt enkelt inte sugna twentyfourseven och när de blir hungriga så är det lika lätt, eller till och med lättare att välja något nyttigt, just för att de tycker att det är GODARE än en bulle eller chokladbit?
För jag funkar så, att jag ALLRA helst äter något sött och fett, som tex fikabröd, mackor, choklad, glass eller annan bakverk eller snacks. Och jag tröttnar aldrig. Och jag har ingen spärr som säger att nu är det nog. Jo, jag blir mätt efter ett tag, men jag tröttnar inte på själva smaken. Så det är inte någon direkt gåta varför jag går upp i vikt. Och det är sjukt svårt att gå ner i vikt, när jag verkligen STÄNDIGT suktar efter något av ovan nämnda.
Jag är så trött på att vara sockerberoende! Men ibland tvivlar jag verkligen starkt på att det går att bota mig!
Men jag hoppas att gastric bypass kan vara det hjälpmedel jag behöver. Att jag, genom den långa processen av att äta VLCD, flytande kost, små portioner och mer reglebundet kan komma in i nya vanor. Och jag hoppas faktiskt på fullt allvar att jag kommer att dumpa BIG TIME på allt som är sött. Som min man. Han tål inte socker eller för feta saker efter operationen. Det skulle verkligen göra en viktminskning möjlig.

Vägningsonsdag

En gång var jag så här tjock...jag hoppas att jag aldrig blir det igen...

Jaha, då ska vi se här....jul och nyår har passerat. Jag tog jullov från vågen och har verkligen låtit bli att hindra mig själv från att äta vissa saker eller njuta under lovet. Utan att gå helt wild and crazy så har jag ätit precis det jag har haft lust med och känt lite så där att "det här är sista gången". eller ENDA gången. För jag tänker JÄMT och PRECIS HELA TIDEN på VAD jag äter, HUR MYCKET, och ALLT ger skuldkänslor. Men inte den här julen. Jodå...jag har tänkt hela tiden, men jag har låtit bli att ha dåligt samvete. känt att JAG FÅR, för en enda gång skull, äta vad jag vill. Och med en snabbvägning på vågen innan jag drog på mig skorna och drog iväg på julfirande så hade jag en vikt på 109kg innan julen sparkade igång.

Nu idag, en vecka efter nyåret väger jag mig igen. Lovet är slut. Det är nu dags att koncentrera mig till att äta bättre. Jag vill börja ändra mina matvanor och mina portionsstorlekar redan nu, så att jag är mer redo inför livet efter gastric bypass när den väl kommer.

Jag vill: 

• Röra mig mer (så mycket ryggen tillåter, vilket oftast resulterar i ingenting) men det är en önskan
• Äta mer regelbundet (inte småäta mellan måltiderna)
• Plocka bort snacks (jag kan mysa till lite extra VARJE kväll (livet e en fest) nu vill jag hålla det till helgen)
• Äta mindre portioner (tillbaka till assietter, som vi brukar använda som middagstallrikar, men som växt i storlek den sista tiden).
• Äta mindre kolhydrater (i allmänhet, mackor i synnerhet)
• Absolut inte öka i vikt. För hoppningsvis ger den nya livsstilen att jag kan gå ner lite i vikt också. Vore verkligen en guldbonus. Men jag ska TRÄNA på att inte förvänta mig viktminskningsresultat hela tiden. 

Vikt idag: 110kg 

Samma som vid vägningsstarten 4e december. Jag gick ju ner två kilo i vikt under första veckan efter att jag vägningsstartade. Vad det berodde på kan jag inte fatta, för jag gjorde inget speciellt den veckan. Men Till veckan efter var jag på 109kg. Så Allt som allt har jag ökat ett kilo i vikt under jul och nyår, vilket jag är grymt stolt över. Det kunde lika gärna ha varit fyra eller fem! 

Julen 2012 Hej 2013

Så var jul och nyårsfirandena över och ett nytt år har dragit igång. Vi har haft otroligt lata och mysiga dagar med mycket familj och vänner omkring oss. Jag har lagat mat två gånger och dammsugit och tvättat kläder en gång sen 21a december (!) och maken och Storebror har varit långlediga, så det känns verkligen som om vi haft jullov hela familjen. Vi har nästan inte varit hemma alls. Julen firades av i ett snötungt Dalarna och mellandagarna spenderades hos familjen i Götet. Nyåret hos vänner i Stockholm och till sist damp vi ner i soffan i vardagsrummet och pustade ut väl hemma. Nu har vi gjort absolut ingenting de senaste två dagarna bara för att varva ner och hinna ha lite avkopplande ledighet innan det är dags för maken att börja jobba igen på måndag.

Det har varit semester från vågen också. Jag är annars en vägningsnarkoman (som så många andra tjockisar och jojo-bantare). Jag kan väga mig tre-fyra gånger om dagen när det är som mest intensivt. Annars ligger jag i alla fall i snitt på en gång om dagen. Men över jul och nyår har jag tänkt att jag FÖR EN ENDA GÅNG SKULL I LIVET ska strunta i vågen och min vikt och bara vara människa. Bara vara jag SOM JAG ÄR. Att inte tänka tvångsmässiga tankar om vikt i samband med mat är helt omöjligt. Men jag har tillåtit mig själv att äta det jag vill och hur mycket jag vill, utan att tänka på att det gör mig tjock.

Och det är nog enda gången i mitt vuxna liv som det kommer att ske. Jag har ALLTID tankarna på vikt och mat och ätande är ALLTID fyllt av skamliga tankar, tankar om att jag inte borde äta (överhuvudtaget), tabun och andra motstridiga känslor. Och efter operationen kommer jag ju att behöva tänka på vad och hur mycket jag äter i resten av mitt liv. Så jag gav helt enkelt mig själv ett brejk.
Vågen och vikten kommer att uppdateras med start nästa vecka. Då får vi se hur jag överlevt min wildandcrazy-vecka.

Jag vill ju gärna komma in i bättre vanor inför operationen så att flytet och tiden efter blir så smidig som möjligt. Det skulle ju inte vara helt fel att hinna med att starta viktminskningen redan innan också :)

Jag tänker så otroligt mycket på operationen som komma skall. Jag vet ju ännu inte operationsdatum och funderar fram och tillbaka om det kommer att ske NU i jan/feb eller om jag kommer att få gå och vänta hela våren. phu. Vill bara få det överstökat innan jag ska börja jobba igen. Skulle vara såååå skönt att redan vara tillbaks i lite rutiner vad gäller mat och träning. Tanken är att jag ska börja jobba i mars.
Nu är det definitivt läggdags i alla fall.
Ser sååå mycket fram emot den sextonde.

...eh ja, nyårslöfte? Brukar inte ge några sådana. Men jag har en önskan. En önskan om att få åter känna mig bekväm i min egen kropp och nöjd med mig själv. Hoppas att det här året för med sig detta.