Vågen är död.

det var inte riktigt så här det gick till, när vågen la av. men det va en
så snygg rosa hammare ;)
Bild lånad från nätet

Jag har haft en himlans massa göromål i plugget som gör att mina inlägg inte duggar tätt i bloggen. Dessutom är vågen trasig och återvunnen sen några veckor tillbaka, så därmed bristen på viktuppdateringar. Dock anar jag att det inte skulle blitt några uppdateringar angående vikten ändå, för jag står still, still, still :(

Nu vet jag iofs inte om det stått still under min vågfria tillvaro, men veckorna innan vågen slutade funka, så var det väldigt stilla och därmed gissar jag att det hänt noll och ingenting. Men jag tar det med ro….låtsas jag. För en liten platå ska man väl unna kroppen när den kämpat och svultit under så lång tid. Men nu börjar jag känna mig frustrerad.

Måttbandet sliter jag fram ibland och tvångsmäter mig med runt midjan och över höfterna/rumpan och det händer ingenting där heller. Och det är ju superirriterande. :( Vill hal lite nya resultat nu!

Hur har det gått med träningen då? Inte bra. Förra veckan sprang jag ingenting. Har fått jätteproblem med svanken/ländryggen och den protesterade hej vilt efter sista löprundan (två veckor sedan). efter det vilade jag några dagar och tog sedan en rejälpromenad istället, för att vara lite skonsam. Men ryggen värkte som om den skulle gå av :/
Nu har jag tagit det lugnt. Skaaaa komma igång med lite core-övningar hemma på vardagsrumsmattan tänkte jag, men hittills har soffan och nån dålig komediserie vunnit varenda kväll. :P

Funderar skarpt på att smita in på BVC idag och väga mig på vågen som står där. Återkommer om det finns något att rapportera :O)

Bästa hårfärgen och nytt passfoto

Superbra färg för hemmafärgning. Kostar bara 60 spänn på H&M
(ofta ännu billigare pga kampanjpris). Ganska liten förpackning,
 men har man långt hår måste man ju ändå köpa två.
Till mig som har kort hår passar en sån här perfekt. Sjukt nöjd :)

Fortfarande så kaotiskt i magen. Har inte ont eller illamående eller så. Får bara akutattacker då jag måste rusa till toaletten, typ en gång i timmen. Wierd. Passar på att knapra järntabletter nu när jag är lös i magen, då jag alltid brukar bli så stenhård av dem ;)

Igår slängde jag i ny färg i håret igen. Känner mig alltid så flintskallig när jag inte har färgat på ett tag och utväxten börjar komma fram. Idag var det nämligen dags att fixa nytt pass. Eller leg. egentligen. Men jag satt och kollade lite på priser och så och det är ju BILLIGARE med pass, så då gjorde jag det istället för att behöva göra båda. 350 spänn inkl. foto! har för mig att det var betydligt dyrare förr (??)

Va lite taggad idag. Har ju inte varit så här snygg någonsin tidigare, så på med en snygg top, platta håret, ja verkligen visa mig från min bästa sida. Dock verkade polisen i expeditionen inte lägga någon som helst notis på att jag var vrålsnygg när jag gled upp i luckan. Det var bara "ställ dig på gula markeringen , titta i kameran, skriv under. NÄSTA" WTF! Jag hann knappt se hur passfotot blev. Det förra är en katastrof. En jättetjockis som stirrar psykopatiskt in i kameran och med ett risigt hår som inte sett en frisör på år och dag. NU skulle jag ju äntligen få byta ut den bilden av mig själv till den nya hotting jag är. Men av den snabba lilla titt jag han slänga på fotot innan polisen ropade in nästa på tur, såg det snarare ut som om jag just vaknat upp på ett nytt stället och är alldeles förvirrad. Kunde man inte fått en enda lite omtagning? Nåja. till sommaren tänkte jag ta körkort. Då jävlar!

en raket i baken är inte att leka med

Det första jag klunkar i mig denna morgon är ett glas
julmust. Kände att jag behövde få vara lite osund för
det är lite synd om mig som har en mage som bestämmer.
Hoppas att järntabletterna kan återställa balansen
 (och konsistensen)

Klockan är 06:08. Jag har redan varit uppe i 38 minuter. Lite surt. För klockan stod på ringning klockan 6 och inte en minut före. Alltid så illa att tvinga upp sig själv halvtimmen innan larmet drar igång.
Men är man en gbpare, så kan magen när som helst beordra en till närmaste toalett, utan att passera gå. I alla fall funkar det så för mig. Nu blir det lite nasty talk här i bloggen igen, så scrolla ni som är äckelmagade.

Jag vaknade nog av att magen vände och bökade runt. På tio röda kommenderade den mig att den var i akut behov av en toalett. Men just i samma ögonblick som jag tänker flyga upp ur sängen för att rädda lakanen undan en katastrof, vaknar Lillebror. Det var bara att knipa ihop för allt jag var värd och skaka i ordning en välling. För inte ville jag ha med mig ettåringen med världens sämsta morgonhumör in på toa. Och kliver jag upp utan honom så brakar protesterna från hel-et lös. Så jag fick snällt ligga kvar där brevid honom och låtsassova medan hand snuttade och sög på vällingen. Och medans tarmarna laddade raketen med extra mycket sprängkraft. Holy Moses, vad det tryckte på. Blunda och se avslappnad ut.
Till slut har i alla fall Lillebror tagit nappen och slumrat om igen och jag smyger iväg i ilfart och landar i sista millesekund på toasitsen.

Nog för att min mage brukar vara rätt så bestämd när det är dags för nummer två, men det här var inte riktigt friskt känner jag. Undrar om det är något tråkigt magvirus på g.
Det finns ju ingen som gillar kräksjuka, men jag är en av dom så gillar det ändå lite mindre. Det är unbelievable hur lite kräksjuka våra barn haft under åren. Vi har haft sån enorm tur! Men härom veckan tokspydde Storebror två nätter och Lillebror en natt. Jag som får total panik när det sker, slängde allt inklusive madrassen, pyjamasen, you name it. Maken fick in med sin långa arm och rädda ungarna upp ur min kasta-allt-mani och sanera dem i duschen. Sen satt jag uppe i soffa hela natten och vakade och väntade på Storebrors nästa ulkning. Vi körde både Pippi på rymmen och Pyssling och en hel radda från barnkanalen den natten för att hålla oss (läs Storebror) vakna. När kräkningarna verkade över somnade vi utmattade i var sin soffgrop.

Nä det är verkligen inte min grej att sanera kräk, så jag är tacksam att de sker så sällan.
Sen har jag hört av flera gbpare att de inte längre KAN kräkas efter att de gjort sin operation. Det måste ju vara bästa sidoeffekten sas. Bara några ulkningar går att få till. Ja, det kan jag leva med :P
Så nu när magen beter sig wierd åt, kan jag inte låta bli att tänka att jag kanske fått nått virus och att det hade satt sig i magen och aktiverat kräkreflexerna om jag hade haft en normal mage och att jag nu SLIPPER det, för att jag har min opade lilla ficka. Dock kände jag både igår kväll och nu på morgonen att det här med diarré inte är att leka med heller. Phu!
Det blir en tuff dag i skolan idag :P

Dock kom jag på världens smartdrag när jag surade mig ut i köket efter toabesöket. Kände mig grymt snuvad på min snooze-halvtimma i sängen och tjurig över att toabesöket hade tagit en hel halvtimma. Öppnar skåpet för att ta fram dagens ranson av vitaminter och ser då det gamla paketet med järntabletter. SNILLEBLIXT: De är ju jävulskt stoppande!

Jag är lite slarvig på att ta mina mediciner. Men har verkligen skärpt till mig. Jag vet hur viktigt det är! Tar kalk/d-vitamin, b-12 och multivitamin varje dag. Och så har jag järntabletter som jag lyckades omförhandla med doktorn från att ta varje dag till bara under de dagar jag har mens. För de gör magen till en sten och allt som lämnar den blir knappast diamanter, men ungefär lika hårt.
Men nu, när det bara är välling som ska ut med raketfart, skulle ju en och annan järntablett sitta fint. Till saken hör att jag dessutom har mens just i detta nu, men helt hade glömt bort att ta något järn. Så nu får vi se om effekten blir önskvärd. (tar nog en till framåt kvällen annars).

Jahopp, dags för duschen, påklädning och iväg....

Lycka är...

Blusen och koftan bor hemma hos mig nu. Byxorna är nummer 1 på tomtelistan

Igår lurade min man in mig på MQ. Jag var tveksam, för vi har just nu dåligt med pengar och kläder (särskilt från MQ) står inte med på prioriteringslistan (den rymmer bara mat och skitpapper).

Men jag älskar MQ och tycker att de har superfina kollektioner. Bondelid är en favorit. Där kan man ju till och med hitta lite större storlekar och kläder som faktiskt är sydda att passa kurvor. Men just igår gick jag bara lite förstrött och kikade. Maken hittade en blus på Stockh LM, som han ville att jag skulle prova. Nja. De går ju inte ens över huvudet på mig i vanliga fall. Deras största storlek, 44, brukar fastna halvvägs över axlarna, och så får man klippa loss dom sen.

Men min man är speciell för att inte säga fantastik. Han älskar nämligen att vara ute med mig och shoppa kläder. Ja jag vet, det låter bögigt, men det är fantastiskt kul att han hellre följer med in i butiker och är med och tittara på kläder, än att han hade gått ett varv inne på nått gubbdagis och sen bara hade suttit och surat i nått hörn. Så igår var det han som for runt och valde bland plaggen, medan jag kände mig misstänksam och smått tjurig. "Vi har ju inte råd. MQ är svindyrt. Och dessutom inte mina storlekar". "Men du kan väl pröva bara, det är ju kul" trugade han på. Så jag prövade en blus och en pennkjol (haha, pennjkol på den här köttbullekroppen).....men vad nu....WHAT! De passar ju! Blusen hade noll stretch och dragkedja i ryggen. Pennkjolen var med hög midja och dragkedja i bak. Och allt gick på utan att jag behövade suga in magen för kung och fosterland. OK det såg fortfarande ut som om man försökt göra en fashionista av en köttbulle, men storlekarna passade fasktiskt perfekt! DET HAR ALDRIG HÄNT FÖRUT. Så även om själva plaggen inte föll oss i smaken är de väl var på, så var det en så galet stor vinst att jag faktiskt kunde ha dom öht!

Det blev plötsligen kul att pröva kläder och jag prövade ett par jättefina byxor som också satt perfekt!
Till slut fick till och med en topp och en kofta följa med hem. woop woop. Vilken lyckoboost att kunna komma i dessa kläder! Kläderna är i storl 44.

Vad är det som händer?

Bästa lurarna heter BackBeatGo från Plantronics <3

Sprang en löprunda idag med! woop woop..Två den här veckan ser jag som ett gott tecken. Sprang ungefär lika långt och under lika lång tid. Ca 2.5km på 20 min. Det får bli min nybörjarrunda helt enkelt. Älskar hösten. Lite kyligt, men soligt och friskt i luften. Ingen hetta som på sommaren. Nej hösten är helt klart bästa årstiden om man ska springa.
Får vi se om det fortsätter så här även nästa vecka. Skulle vara hur coolt som helst.

Ska passa på att berätta om mina bästa vänner när jag springer/går /tränar: Runkeeper och Trådlösa hörlurar.
Runkeeper känner väl de flesta till idag. En app som räknar hur långt du springer (går att välja massa olika träningsformer), håller koll på kartan vart du sprungit och hur snabbt du springer per minut / kilometer. Det går också att lägga in olika program för att anpassa till sin egen träning. Jag kör bara fem minuter uppvärmning, 20 minuter löpning och sen klar. Går också att koppla till fejjan, men det har jag inte vågat mig på. Vill inte exponera min träning bland alla jag känner :P



Mina trådlösa hörlurar är min trogna följeslagare. Skulle inte orka springa hundra meter utan musik i öronen. Det är musiken, rytmen och glädjen som får mig att springa, hålla jämn takt och orka mer. Det där känner väl de flesta också till. Ingen rocket science direkt. Men när jag började gå promenader i våras tyckte jag att det va problematiskt med sladdarna till hörlurarna. Man måste alltid ha telefonen så att sladden når lagom långt. Då gick jag jämt med barnvagen och ville ha telefonen i väska på vagnen. Det blev krångligt. Sen vill jag också kunna höja/sänka volymen och byta låt, utan att behöva ta upp telefonen, låsa upp den och hålla på.

Så i födelsedagspresent fick jag värsta bästa lurarna av maken. De är ett trådlöst head set med blåtand som du slänger runt halsen och sen har trådlös kontakt med din smarta fån. Ringer det är det bara att trycka på en knapp på sladden så kan man svara, annars kan man som sagt byta volym och musikspår hur enkelt som helst och telefonen kan ligga kvar i sin ficka. Det är verkligen bästa bästa prylen jag har just nu ;)

nya gamla bilder...

Jag idag. SÅ mycket mage och höfter kvar :(
Men så här "smal" har jag inte varit sen tonåren.
Här väger jag mindre (80kg) än vad jag gjort på
15 år!

November 2013. -30 kg

Så står jag still i vikt igen, känns det som. Har pendlat mellan 80.0-80.8 kg fram och tillbaka i flera veckor nu. :/ Behöver peppa mig lite extra just nu, för att se att det faktiskt HAR hänt skillnad. Så trots att det känns motigt att visa upp en massa gamla tjockisbilder (hatar verkligen att se dem), så känns det så härligt att få se SKILLNADEN. De här tretti kilona vill jag ALDRIG se igen :)

Våren 2012 redo att hugga in på en kladdkaka...

Sommar 2012. Gjorde mina tappra försök till att dansa
(är även gravid i nionde månaden, men det är det ingen som ser)

Sommar 2013. Lillebror har kommit ut, men jag är lika
tjock för det...

Sommar 2011. Gick på Itrim och hade väl
gått ner  ca tio kilo av totalt 18 där.
Vägde ca 90 kg. Kände mig "smal".

Träningsvärken from hell

Redo att springa lite...

Joråsåatte...Klart man tar varje tillfälle i akt att ge sig ut o träna. Ahum. Eller inte alls. Sa jag inte för några inlägg sen att det nu skulle bli lite j**ar anamma och cross trainer och tabata var dag. Haha...i tre dagar ja. sen blev det två dagar på en vecka. och sen. en. Kanske.
Utan att vi gottar ner oss i detaljer, så har jag haft rätt fullt upp på mentala planet senaste veckorna. Det är ganska rörigt i vårt liv just nu. Att prioritera ens en kvart träning om dagen känns ibland lika stor utmaning som att kasta sig in på en Iron man, eller ett vasalopp otränad. 
Samtidigt så känner jag lusten till att få igång motionen och träningen har kommit tillbaka. Jag VILL få lite bättre styrka och stabilitet.

Så när jag i måndags skulle få ren och skär egentid (B A R A j a g hemma hela förmiddagen) så klev jag i mina löparkläder redan när jag gick upp på morgonen, för att efter dagislämningen kunna ge mig iväg på en spontan löprunda.
Joråsåatte...Klart man ägnar sig åt löpning....en gång var fjärde månad eller så.
Minns ni att jag skrev att jag lyckats inspirera svägerskan till att börja springa! För att jag i somras lyckades komma igång med power walks och B Ö R J A D E springa lite grann.

Så. I måndags ville jag testa konditionen lite. Har viktminskningen gett något resultat? Och så satte jag igång att jogga. I lugn takt. Håll på tretti sekunder och ont i ena lungan. Men jag tänkte att trägen vinner och FORTSATTE jogga på och efter några minuter släppte faktiskt hållet och smärtan i lungan. YES! Och så där joggade jag på, fem minuter....tio minuter....FEMTON MINUTER.....ja hela 18 minuter körde jag. I förvisso luuugn takt. 2km totalt. Men fasiken vad stolt jag va (ÄR) över mig själv! För jag slutade INTE för att jag var slutkörd. INTE för att jag gav upp. Nä jag slutade för att jag kände att det bara fick räcka så. Vill inte ta ut mig för mycket första gången. Jag hade orkat mer. Men jag nöjde mig helt enkelt för att INTE köra tills jag dog.

Ojojoj, vad jag kände mig cool. En löpare! En bland alla andra hurtbullar. 

Men F*** vilken träningsvärk jag vaknade med dagen efter. Och nu, TRE dagar senare kan jag fortfarande knappt gå :P Kanske var det ett marathon jag sprang, eller what?! Och då tyckte jag att jag var jätteduktig att stretscha efteråt. Lite så där lagom coolt mot en bänk i en busskur vid torget.

Jag blev i alla fall sporrad att testa igen. Tänker bara inte lova när ;)

Ja det ser mest ut som att jag är en förvirrad fåne som inte hittar hem
genom två kvarter på den här kartan.
Sprang nämligen runt i en park. Vill alltid ha nära hem ;)