Arla morgon...

Ljust när man vaknar, som vi har längtat!....

6.25. Hungrig. Ingen bra start på dagen :S Vår fyraåring har alltid varit en morgontröttis som sovit till halv nio-nio (eller lääääängre), när ingen väcker honom på morogonen. Perfekt. Man kan välja om man ska gå upp och ta en stund för sig själv, eller ligga kvar och ta sovmorgon.
Men nu är det plötsligt som förbytt. Vaknar typ halv sju-sju varje dag. Idag HALV FEM! Nåväl. Han är så stor så han kan ligga kvar i sängen itll sju-halv åtta. Ibland somnar han om. Ibland pysslar han med något. Men nu har vår bebbe på åtta månader också fått för sig att dagen börjar vid halv sex. WTF!
Så idag steg jag upp med ungarna redan vid kvart över sex. Tror jag får spader. Hur pigga som helst.

Det jobbiga med att gå upp tidigare, är ju förstås att fördela måltiderna på ett bra sätt. De senaste två dagarna har jag vaknat hungrig. Men jag vill ändå dra ut på att ta första målet, för annars kommer de ju inte att räcka fram till kvällen. Suck

En sak är i alla fall fantastiskt. Ljuset är tillbaka. Ja, det har redan börjat ljusna när vi klev upp. Och nu, klockan sju är den en härlig ljus morgon därute som skvallrar om en nalkande vår <3

Mina morötter

Kommer just tillbaka från en sväng på Clas Ohlson och kom just på vad jag ska belöna mig själv med när jag når mina delmål :) Jag är jätteförtjust i bakning, någonting jag inte tänker ge upp bara för att jag ska operera om mig själv till sockerintolerant. Bakning är ju som roligast när man får överträffa sig själv och sedan bjuda bort de goda bakverken till andra.

Så nu går jag här och suktar efter att få köpa mig en macaron-matta, en ny tyll, en fin måttkanna i glas, åh chokladpralintillverkningsset :)

Så nu blir det en macaron-matta, när jag kommer ner till 92kg :D

Alltihopa finns på Clas Ohlson...

Jag krymper!

Nu är jag helt klart på rätt väg!
(Bild lånad från nätet)

Nu har jag gått ner lite dryga åtta kilo sedan jag startade med VLCD för två och en halv vecka sedan. Och visst kan jag börja ana det på magen och midjan. Jag känner mig aningens smärtare. Inte så att jag tappar byxorna än, men så går jag bara runt i tights hela dagarna också. Men å, det är ju den där känslan när kläderna börjar sitta lösare och när profilen verkar aningens slankare när man går förbi hallspegeln. LYCKA! Och så motiverande att fortsätta traggla på med shakerna.

Nu har jag börjat fundera på vad jag har för målbild av den här operationen och viktnedgången. NORMALVIKTIG är ju det stora målet förstås. Men ni ska veta att jag inte vägt under åtti kilo sen jag var femton! Åttiofem är det lägsta jag vägt på tio år! Och då för bara några veckor, innan jag vände uppåt igen. Att tänka siffror som 70 eller 60 är helt ofattbart. Ändå vill jag ju ner till åtminstone 70. Och kanske, kanske, 65 :) Det skulle nog bli bra för mig och mina 160 cm.

Men så behöver man ju delmål. De är lättare att se framför mig: 

1: Komma under 100-strecket. Kommer ju att vara nära redan innan operationen, men har nog säkert två eller tre kilo kvar att ta efter operationen innan det står 99 på vågen

2: Komma till 92kg = -20 kg på vågen från min startvikt. Det är lika mycket som min mesta viktnedgång varit vid tidigare försök innan gastric bypass.

3: Komma till 85 kg, som är en sådan där vikt jag alltid stannat på när jag försökt gå ner i vikt förut.

4: Komma till 82kg = -30 kg på vågen från min startvikt......nä nu börjar det osa ofattbart igen. Tretti kilo! Kommer jag att gå ner så mycket?

Jag tänker inte sätta några datum för när jag vill uppnå mina delmål. Det spelar ingen roll om det tar tid att gå ner i vikt, så länge det går åt rätt håll :)

Jo, ett till delmål har jag. Att jag inte ska behöva be om några arbetskläder i större storlek innan jag börjar jobba igen. Jobbar i uniform och vill kunna komma i mina tidigare kläder (eller allra helst be om en mindre förstås :)

Are we there yet?....

Längtar efter en kanelbulle. Tar en kopp vitt te med kanel istället
same same but different...

Är inne på min tredje flytvecka nu....börjar ju längta ut till ljuset på andra sidan tunneln. Är trött på att bara dricka, kissa, dricka, kissa, dricka, vara törstig, kissa, dricka...

Jag vet ju att efter operationen väntar YTTERLIGARE två jobbiga veckor. Första veckan på soppa och andra veckan på puréer. Det är ju som att bara fortsätta som nu, fast med lite ont i magen efter operationen och svårt att skeda i sig utan att få stopp och ulk. Suck. Fast snart. snaaaart är ju de veckorna också förbi och man kan börja leva som "vanligt" igen. tugga fast föda. med smak.

Längtar efter: smörgås (bara en vanlig jävla ostmacka), te och kaffe med mjölk (lattelover). Fast jag lär ju inte orka en hel latte, men en liten liten cappuccino med ångvispad lättmjölk. gaaaaaah
och jag längtar efter indisk mat. Maken är ju från Indien och jag längtar efter de rätter som vi själva brukar göra här hemma. Rätter som jag förhoppningsvis kommer att kunna äta redan under "puréveckan". Linsgryta som är så mjuk att den nästan är som puré. Potatis och blomkål med kumin och koriander. åh...läääääängtar.

...längtar också efter en chokladbit, en skopa glass, chips och pizza. Inte så där så jag går och suktar och sörjer. Men jag skulle gäääärna ta en näve chips eller en kexchoklad om jag bara fick. Men det här är ju sådana saker som jag defenitivt kommer att vänta med att testa på efter operationen. Mitt mål just nu är att bara inte börja äta snask och skit igen, nu när jag har slutat. Det är ju som att röka på efter att man hållt upp med cigaretter i en månad. Dumt dumt dumt. Men som den sockermissbrukare jag är, kan jag ju aldrig säga aldrig. Helst av allt vill jag ju få big time dumping varje gång jag luktar på nått sött eller fett, men det är ju långt ifrån säkert att det blir så.

Så jag flyter på.....helgen är snart här och sen är det bara EN VECKA KVAAAAAR :D

Om min gastric bypass på St:Görans

Nu har jag (äntligen) fyllt på i fliken "Om gastric bypass" här ovanför. Vill dela med mig av mina erfarenheter och lite info om hur en gastric bypass går till.

Min Gbp-kalender:

2010 nov: Tar för första gången upp mitt viktproblem hos min husläkare och får en remiss skickad om bedöming för viktoperation. Skickas först till Sophiahemmet som meddelar att jag endast kan komma i privat regi. Skickar ny remiss till St:Görans.

2011 mars: Får veta att remissen kom bort. Ny remiss skickas och nu får jag komma på infomöte om Gastric bypass på St:Görans samt träffa en läkare för bedömning. Får operation beviljad av läkaren, men bestämmer mig själv att avvaka och prövar istället Itrims rivstartprogram.

2011-2012: Går ner 20kg med Itrim. Blir gravid. Föder min andra son i juni 2012. Väger mer än någonsin.

2012 nov: Har bestämt mig för gbp. Ringer St Görans igen och berättar att jag har bestämt mig nu.

2012 dec 4: Får träffa läkare (samma som för två år sedan) för en ny bedömning och han tycker att jag åter ska bli godkänd för operation.

2013 jan 16: träffar en till läkare som bekräftar att jag ska få en operation och bestämmer att jag ska gå på
4 veckor VLCD inför operationen samt sätter ett operationsdatum till 12e mars.

2013 februari 8: Träffar min dietist för en konsultation angående VLCD

2013 feb 12: Påbörjar VLCD

2013 feb 25 : Träffar min dietist igen för att följa upp VLCD-dieten som går jättebra

2013 mars 6: Pre-op besök

2013 mars 12: GASTRIC BYPASSoperationen

Så här går min Gastric Bypass till på St:Görans

När jag väl hade bestämt mig själv för att genomföra en gastric bypass kontaktade jag St Göran och fick komma till en läkare för konsultation. Han frågade mig om varför jag vill göra gbp, hur min överviktshistoria ser ut och vad jag har gjort för tidigare försök att gå ner i vikt. På St Görans ska man kunna visa att man gjort seriösa försök att gå ner i vikt innan man överväger en gbp. Man ska även ha BMI över 35 och vara väl införstådd med vad en gbp innebär, både för kroppen rent fysiskt och livsstils mässigt. De håller ett informationsmöte som man måste gå på innan, där de förklarar hur operationen går till och hur man sedan lever sitt liv efter en sådan operation.

När jag väl blivit godkänd för operaton fick jag träffa en kirurg som också gör en bedömning och sedan avgör hur lång fasteperiod jag skulle göra inför själva operationen. Min läkare avgjorde att jag skull gå på VLCD fyra veckor innan operation och grundade det på mitt omfångsrika midjemått.

VLCD

På St:Görans tycker de att det är viktigt att göra VLCD-diet innan, då det ger flera positiva effekter: Rent fysiskt gör denna diet att man snabbt minskar på kroppens fettreserver i bl.a. lever och bukhåla, vilket ger bättre utrymme för själva kirurgen att utföra operationen och bättre chanser till en lyckad titthålsoperation med mindre risk för komplikationer. Inför min VLCD-diet fick jag träffa en dietist och få hjälp att veta hur dieten ska gå till och att det även finns mentala vinster med diet före operatonen. Jag känner själv att min diet på fyra veckor är en stor möjlighet till att bryta gamla mönster så som att äta på oregelbundna tider, småäta och impulsäta och äta för stora portioner. Nu tvingas jag till att inta sex små måltider om dagen med jämna mellanrum och INGENTING däremellan (förutom vatten). Dessutom får jag en rivstart i min viktnedgång som snabbt syns på vågen och ger lite extra peppning.

Operationen

Gastric bypass utförs i så stor utsträckning som möjligt som titthålsoperation. Den är snabbt genomförd och ger en snabbare läkningsprocess efteråt. Vid komplikationer som inte möjliggör titthålskirurgi öppnas istället buken från nedre bröstbensspetsen till naveln.

bild lånad från St:Görans
infoblad om gbp

Magsäcken delas och en liten del av den övre magsäcken kopplas direkt samman med tunntarmen, medan den större delen av magsäcken samt en del av tunntarmen kopplas bort. Den bortkopplade delen kommer att ligga kvar och producera magsaft som vanligt men tappar någon påverkan på näringsupptaget i kroppen. Den nya magsäcken och tunntarmen kan bara rymma en mindre mängd mat i taget som hindrar från att äta för stora portioner. Kroppens näringsupptag ändras också drastiskt och dessa faktorer leder till viktnedgång. För en mer utförlig beskrivning av själva operationen och information om risker, negativa faktorer och komplikationer kan du läsa mer på St:Görans infoblad

Viktnedgången

Bild lånad från St:Görans
infoblad om gbp

Efter operationen får man en snabb viktnedgång, dels pga den ändrade fysiken i mag- och tarmkanalen, men också för att man drastiskt tvingas lägga om sin livsstil. Man måste äta mycket mindre portioner (ca 2dl), äta på regelbundna tider och inta ca sex måltider om dagen. Man kommer inte heller kunna äta för feta eller för söta produkter, då den nya magen och tarmen inte klarar av att hantera för mycket fett och socker. Tillsammans med de nya kostvanorna och motion/träning har man sedan möjlighet att snabbt gå ner i vikt och sedan hålla den med hjälp av sina nya vanor. Så som bilden ovan visar, planas viktnedgången ut, varefter kroppen anpassar sig till den nya magen. Störst viktnedgång får de flesta under den första tiden efter operationen och upp till 18 månader. Detta är en medelsnittsbild och varierar stort från person till person. Men operationen är en hjälp till att ändra sin livsstil så att man resten av livet kan leva ett hälsosammare liv och hålla sin nya vikt.

Hur mycket man går ner i vikt efter operationen, vad man kommer att kunna äta och inte är mycket individuellt. Det finns också en möjlighet att på sikt töja ut sin nya magsäck, så att man åter kan äta större portioner och på så vis öka i vikt igen. Därför är det av största vikt att man tar vara på chansen och verkligen lägger om livsstilen. Gastric bypass kan ju låta som en Quick Fix eller Latmansmetod, men det krävs att man gör allt jobbet på egen hand. Inför operationen håller man sig till den strikta VLCD-dieten och efter operationen har man chansen till en snabb viknedgång om man följer de rekommenderade kostråden. Själva hjälpen med att göra en gbp, ligger i att man (framförallt till en början) tvingas lägga om kosten och äta mycket mindre än vad man är van vid. Dessutom minskas kroppens förmåga att ta upp näring och därmed ökar också chansen till att gå ner i vikt. Men det gäller att äta rätt för att inte förstöra denna chans.

Jag kommer också att få ytterligare konsultationer med min dietist och hjälp av en sjukgymnast att komma igång med träning efter operatonen. Mer om detta kommer jag att skriva, när jag väl kommit så långt i processen.

källor: Min egen Gastric bypass-operation och min kontakt med sjukvården på St:Görans.
            St:Görans infoblad om gastric bypassoperationen som finns här

Var den här texten till någon hjälp? Är det något du undrar över eller inte stämmer? Maila gärna eller länmna gärna en kommentar och låt mig veta. kardemummakanel@gmail.com

Dietistbesök och vägningsdag VLCDv3

Imorgon startar vecka tre på VLCD inför min gastric bypass operation. Idag hade jag ett besök hos min dietist. Alla som operreras på St:Görans och flyter i fyra veckor får ett litet "peppningssamtal" när man kommit halvvägs igenom dieten. Jag tycker om min dietist. Hon är trevlig och lyssnar på vad jag har att säga. Men jag känner att det går så bra med flytet att jag mest gick dit för att få väga mig på SJUKHUSVÅGEN. Har jag sagt att jag är vägningsnarkoman? Vägde mig på hemmavågen innan jag satte på mig skorna och pep iväg. Väl på St:Görans fick jag ta av mig skorna igen och kliva upp till bevis.
och tyvärr är hemmavågen lite mer optimistisk :/ Jag vet att det inte spelar någon roll ett litet kilo hit eller dit, men ändå. Men nu har jag fått en startvikt inför tredje dietveckan. Sedan är det bara en vecka till innan dagen D. Nu börjar det onekligen brännas lite.

Vikt idag : 106.7 kg (Hemma: 105.3)

Är smala nöjdare med sig själva än tjocka?

Ha ha, just när jag hade klickat iväg förra inlägget, zappade jag över till sjuan och "The Doctors" har temat "Fat girl/Skinny girl" just nu. Och jag undrar just om smala människor känner sig mer nöjda med sina kroppar och mår bättre (både fysiskt och menalt) just för att de är normalviktiga.

Det är ju lite kontroversiellt att säga att Tjocka människor kan vara lika HÄLSOSAMMA som smala och leva ett minst lika långt liv. Alla som är smala är ju inte per automatik, hälsosamma. Detsamma gäller tjocka. Man kan vara överviktig, men ändå äta bra kost och motionera. Läkare har ju på sistone börjat hävda att det viktiga är att hålla sig frisk och leva ett hälsosamt liv, inte vad vågen pekar.

Vad gäller hälsan, är ju förstås en mycket stor övervikt en belastning på kroppen. Det sliter på rygg, knän och leder och det kan ha en dålig inverkan på insulinnivåer, hjärt-och kärlsjukdomar. Dessutom mår man ofta psykiskt dåligt, när man inte är nöjd med sig som tjock, men det beror ju i stor del på att man sedan barn har fått lära sig att tjocka är fula och smala är vackra. Tjocka är ohälsosamma och lata och smala är aktiva och hälsosamma. Men även smala eller normalviktiga kan ju lida av fysisk ohälsa om de intar dålig kost, inte rör på sig och man kan ju vara lika missnöjd med sitt yttre även om man är smal. Kanske en för stor näsa eller för små bröst. You name it.

Jag vill inte försvara övervikt på något sätt

Jag längtar verkligen till att få gå ner i vikt och få en smalare kropp. Jag längtar tills att jag ska kunna ta del av modet och köpa kläder i "normala" storlekar. För jag älskar kläder. Men jag gör inte en operation för att bli vackrare. Jag gör det för att må bättre, eftersom jag på senare tid börjat känna av ont i ryggen och trötthet pga min övervikt. Jag vill bli pigg och mer rörlig, så att jag kan träna och hålla igång mer. Leka med mina barn och busa.


En av de vanligaste kommentarerna när man gått ner i vikt är "å vad FIN du har blivit." Det säger väl allt. TÄNK om man kunde få vara nöjd med sig själv även om man var överviktig. Om det var helt ok att vara tjock och tycka om sitt utseende.

Eldröd

Hallå
Tänkte visa min nya snyggröda hårfärg som jag la i igår :)
Eftersom jag försöker bevara min anonymitet här i cyberrymden så får ni lite så här halvmystiska bilder av mig istället. Jag skulle gärna bjuda på mig själv, men jag har fortfarande inte bestämt mig för hur många i min omgivning som jag ska berätta för.
Försökte fånga det intensivt röda på bild. Dessvärre syns också hur vinterblek jag är! Jag är ingen solmänniska och kommer aldrig att bli, men någon nyans över likblek hade ju inte suttit helt fel. Men jag älskar den här röda färgen.

Nu har jag kört två veckor VLCD och det är två veckor kvar. Jag är alldeles halvvägs och det ville jag fira med att piffa till mig lite extra, så jag bättrade på min röda kalufs för att känna mig lite snyggare. Ja nu har jag sagt det. Jag kan känna mig snygg fast jag är en tjockis. Tabu, eller hur? Man ska ju bara skämmas. Det är fult att trivas med sig själv om man är tjock.....nej inte bara fult, det är nog lite efterblivet. Förstår man inte att man är tjcok? Har man ingen skam i kroppen?

Så upplever jag det i alla fall. Att det är fel och fult att tycka om sig själv som överviktig. Men jag tycker att jag ser bra ut. Ja visst. Jag hatar min tjockismage och att jag mest ser ut som en valross som försöker ta sig fram på torra land, men jag kan ändå klä mig snyggt. Jag bryr mig om mitt utseende. Jag målar naglarna, färgar håret, plockar ögonbrynen och ser till att trivas med mig själv. Ett vackert ansikte är ju ändå A och O ;)

Nu ska jag ila iväg till Dietisten. Håll tummarna för att sjukhusvågen är lika snäll som Hemmavågen. I så fall har jag ändå minskat sju kilo på mina första två flytveckor.

Tack Allévo!

Generöst tack från Allévo...

Jag omnämde i ett tidigare inlägg att Allévos VLCD-pulver är alldeles för svåra att blanda. En tjej på Allévo läste  mitt inlägg och mailade mig och ville ha feedback på hur jag upplevde Allévo och vad jag tyckte va problemet. Självklart ville jag hjälpa till att ge feedback. Jag har ju trots allt kört VLCD ett antal gånger nu. Och det är ju fantastiskt bra om man kan hjälpa till att påverka hur de utvecklar sina produkter.

Det jag menade med min kommentar i mitt tidigare inlägg är att Allévos pulver är svåra att blanda i en vanlig shaker. Det blir ofta klumpar kvar som inte löser sig. Egentligen ska man använda sig av Allévos egen shaker som har ett nät som ska motverka att klumpar blir kvar i drycken. Det här problemet har jag inte upplevt med några VLCD-pulver av andra märken. Dock hade jag inte en Allévoshaker när jag försökte blanda deras pulver.

Jag mailade tillbaka och beskrev hur jag upplever deras produkter och som tack för hjälpen fick jag en Allévoshaker, med tillhörande nät och fyra kartonger med olika smaker av deras måltidsersättningar. WOW. Vilket tack för hjälpen!
Jag fick tre förpackningar VLCD i smakerna Chocolate Flavour Shake, Strawberry & Blueberry Smoothie och Bananas Rasberry Flavour Shake. Sen fick jag också en förpackning med Allévos High Protein LCD smoothie i Creamy Strawberry-smaken. Den sistnämnda kan jag inte testa just nu, eftersom den inte är VLCD, men kommer att bli ett bra mellanmål eller fullt mål under tiden efter operationen.

Och jag måste säga att när man har Allévos egen shaker med nät, så är det ju inte alls lika svårt att få pulvrena att blanda sig med vatten. Jag tycker fortfarande att det blir några småklumpar kvar, lite som en bottensats, men det blir ett klart bätre resultat än när man använder en shaker utan nät. Choklad-shaken är supergod och smakar nästan som Pucko. De andra två med banan/hallon och jordubb/blåbär är lite för "godisaktiga" för mig. Jag gillar inte fruktyoghurt och sånt heller i vanliga fall. I blåbärs-smoothien finns det små bitar av blåbär. Så för den som vill ha lite struktur så är ju den god. Själv föredrar jag de helt släta varianterna.

Allévos blandare är jättebra! Den har ett drickmunstycke, så att man kan skaka och sedan dricka direkt ur.

Den sista förpackningen innehåller alltså en LCD-produkt som ska blandas med lättmjölk och inför operationen får jag ju inte dricka dessa, men jag tänker att de kommer att bli jättebra frukostalternativ första och andra veckan efter operationen. Eller som mellanmål :)

Jag blev i alla fall jätteglad att Allévo ville tacka mig för hjälpen. Nu har jag tillräckligt med måltidsersättningar för att inte behöva handla hem mer före operationen :D

Känner mig rädd och ensam...

När jag öppnade den här bloggen var det bara för att jag har ett gigantiskt behov av att bearbeta och processa den här operationen som jag ska göra. Skriva det jag går och tänker på på dagarna. Så jag skriver för min egen skull. Jag ser att jag har ganska många besökare på sidan. Det är ju roligt om någon kan ta hjälp av mina inlägg och erfarenheter.

Och så läser jag... massor av bloggar. Letar andras erfarenheter för att få förståelse för vad som väntar mig om knappt en månad. Få lite tips och pepp på vägen.

Men jag börjar känna mig ensam. Jag har berättat för mina närmaste vänner och för maken om min gbp. Men jag vill inte prata ihjäl dom om detta som jag är så insnöad på. Jag har ett fint stöd och förståelse, men jag skulle vilja lära känna andra i samma sits. För att stöta och blöta alla tankar och funderingar som mal runt i huvudet.

Även om jag verkligen har bestämt mig för operationen och är grymt taggad och motivierad och bara längtar tills jag får vakna upp "på andra sidan" så är jag ju samtidigt skitskraj. Skraj över hur stor den här förändringen är och vad det kommer att innebära i mitt liv. Jag vill, jag känner mig bara lite skrajsen.

Är det fler som ska göra gastric bypass i mars? Kanske i Stockholm till och med? Det skulle vara roligt att följas åt :)

Hör av er vetja!

Fixat en supertandborste

tandborsten som ska fixa fina munhälsan...

Nu ska vi se här....en tandborste med tungborste (räfflor) på baksidan. Antingen är det helt genialt. Eller bara ganska äckligt. Att alla bakterier som frodas på tungan, nu ska skrapas av med hjälp av tandborsten. Men min andedräkt är inte bra och jag är grymt muntorr hela tiden så bakteierna frodas och jag måste få bukt med dem. Fanns ju en hel del tandborsatar att välja bland. Men jag ville ha sådana där gummiblad som "polerar" tänderna också. Vet ej om de gör så stor nytta, men känslan är skönt.

Vatten vatten vatten...

idag smakar mitt vatten blåbär...

Är ju så törstig hela tiden. Tack och lov har vi en bubbelmaskin. Skulle lätt bräcka ekonomin och förse mig med köpevatten. Fast jag älskar köpevatten med bubblor. Särskilt Ramlösa mango. Jag dör lite grann. Men så gör jag mitt eget här om dagarna. Lätt kolsyrat och med någon god frukt eller bär för att variera. En skiva lime, eller någon liten bit ananas eller några hallon. Fast jag får komma ihåg att inte tugga i mig frukten på slutet. Det skulle ju vara fusk ;)

Min erfarenhet av VLCD

Bild lånad från nätet

Jag har nu uppdaterat fliken VLCD/Flyt. Där berättar jag om mina VLCD-dieter som jag genomfört. Jag publicerar även texten här nedan som ett inlägg :)

Mina VLCD-perioder i livet:

Första gången jag kom ikontakt med begreppet VLCD var när min make skulle flyta tio dagar inför en gastric banding. Då tyckte jag att det lät sjukt jobbigt och tittade på när han "plågade sig".

Andra gången var när min man var tvungen och göra en gstric bypass pga att gb misslyckades. Den här gången skulle han flyta två veckor och jag hakade på. Min tanke var den att vi skulle flyta tillsammans och efter operationen skulle jag följa min mans kostrestriktioner och köra exakt samma som honom och på så vis gå ner lika snabbt och smidigt som han, fast utan att behöva stick kniven i magen. Fast det gick inte alls. Efter flytperioden (som vi ändå genomförde tillsammans) gav jag helt upp och moffade i mig både det ena och andra när han inte var med. Däremot försökte vi att gemensamt hålla oss till små matportioner och åt på assietter osv.

Tredje gången var tillsammans med itrim. 2010 var jag desperat efter att få gå ner snabbt i vikt, för jag ville bli gravid och ha en lägre startvikt. Jag signade upp för deras svindyra guldpaket och körde 12 (!!) veckor flyt: tre veckor VLCD (Very Low Calory Diet 600kcal) och 8 veckor LCD (Low Calory Diet 800kcal). Jag gav mig själv tillåtelse till en del undantagsdagar(svullardagar), men i det stora hela så gick det bra och på dessa tolv veckor gick jag ner 20kg i vikt. Betalar man svindyrt och går på regelrätt konsultation och gruppträffar så fungerar det. Nöjd med mig själv blev jag gravid och gick upp alla kilon igen.

Fjärde gången/Idag

Jag har fått fyra veckor som jag måste flyta på VLCD innan gbp. Nu är det blodigt allvar. Minsta fusk kan betyda att det inte blir någon operation. Den här gången är så annorlunda mot de tidigare försöken. Under alla tidigare försök har jag verkligen gått runt och tänkt på mat heeeeela tiden. Hungern har varit närvarande dag som natt och ibland har jag kapitulerat inför en ostmacka eller makens halva pizza på kvällen. Det förekom fusk och undantagsdagar för att jag skulle klara av vardagen. Men inte den här gången.

Den här gången har jag inte fuskat en enda gång. Jag tänker nästan inte på mat. Jag blir hungrig. Men då tittar jag på klockan och upptäcker att jag är försenad med en shake. Om jag håller på mattiderna så känner jag mig inte hungrig alls. Jag är inte ens sugen eller frestad att provsmaka något. Jag kan inte själv fatta att det är så. Det är som ett trolleri.

De första dagarna hade jag dundrande huvudvärk och kände en enorm trötthet. Men svårast var abstinensen från att inte småäta. Men efter att de första fyra, fem dagarna är över har huvudvärken gett vika och jag känner mig piggare än på väldigt länge! Även behovet att småäta har avtagit.

Det blir så påtagligt hur jag i vanliga fall stoppar i mig en massa extra under en dag.

När jag gör en smörgås åt Storebror eller maken, får jag hejda mig att inte skära två extra skivor och stoppa i munnen. Ibland när jag gjorde i ordning frukost. Kunde jag äta en hel smörgås extra medan jag gjorde i ordning och plockad fram allt. Nu får jag hejda mig att inte äta upp om barna lämnar på sina tallrikar. Jag kan inte norpa godis ur godispåsen. Jag bakade en sockerkaka för att vi fick lite oväntat besök och då kände jag hur det hade det varit innan flytet. Jag hejdade mig så att jag inte provsmakade smeten fyra, fem gånger och slickat av visparna och sleven innan kakan var färdig. Därefter hade jag ätit flera extra bitar, efter att besökarna gått hem. Det var inte alls jobbigt att avstå, men jag inser hur mycket onödigt jag stoppar i mig om dagarna! Bara att jag i vanliga fall norpar en köttbulle (eller tre) varje gång jag öppnar kylen för att ta ut något annat.

Så de första dagarna är det förstås skitjobbigt att bryta mot just det här småätandet och jag kände mig oerhört rastlös. Jag äter ju ofta för att lindra tristessen. Vad ska jag göra om jag inte äter? Bara sitta rakt upp och ner? Men nu har abstinensen klingat ut och jag saknar det inte alls längre :)

Jag kunde aldrig föreställa mig innan de här flytet att det skulle kunna gå så här bra! Jag är så glad och lättad över att jag klarar av det. Att jag sen kan se på vågen hur det faktiskt fungerar ger ju en massa extra pepp. :)

Får jag några biverkningar då? Jorå. Jag fryser konstant och hela tiden. Hur jag än klär på mig, så känner jag mig huttrig. Jag har en muntorrhet som inte ger med sig hur mycket vatten jag än dricker. Jag knarkar en hel del Läkerol och tuggummin för att hålla den värsta torkan borta. Men man tröttnar ju så förbannat på dem :/

Jag är kissnödig hela tiden, men försöker begränsa mig till att gå max två gånger i timmen :P

Min andedräkt har börjat osa svavel och jag försöker borsta tungan och tänderna flera gånger om dagen. Egentligen så hjälper det väl inte, men man känner sig i alla fall lite fräschare :)

Mina vinster: Snabb viktnedgång som är peppande inför open. Ett ökat utrymme i bukhålan som kommer att underlätta operationen. Jag bryter mönstret med småätandet och får in rutinen att äta sex små mål om dagen. Och det sista är nog det bästa. Sen vet jag ju, hur lätt det är att försöra en sån här ny fin vana. Den är skör som en nyfödd bebis och måste vårdas och skötas. Jag vet att börjar jag tumma på mina rutiner när jag återhämtat mig från operationen, så kan jag förstöra allt igen. Men jag hoppas att mitt nya liv redan har startat :)

Idag ruttnade jag på min tunga

Borsta, borsta, borsta....

Alltså fy vilken äcklig smak jag har i munnen :P
Försöker vara extra noga med tandborsning nu, eftersom jag vet att andedräkten blir outhärdlig för omgivningen när jag går på VLCD. Det är ketonfasen och förbrännandet av ketoner som ger upphov till den stinkande andedräkten. Usch och Fy!

Plågar min make till och från med att avkräva status på min andedräkt. Men han säger att den än så länge är helt ok. phew!
Däremot går jag runt och är konstant törstig, hur mycket jag än dricker och jag har en jobbig äcklig smak på tungan. Försökte borsta tungan nu. Den har fått nån beläggning känns det som :P

Någon annan som vet vad man kan göra?

Barnfabriken på nätet

Vet ni, jag snubblade just över en jättehäftig sida på nätet. Den heter Barnfabriken.se och är en "dating-sajt" för de som vill skaffa barn på annat sätt än det traditionella. För homosexuella, eller ensamstående kvinnor som vill hitta en spermadonator. Det verkar vara en samlingsplats för alla som vill prata om alternativt föräldrabildande och regnbågsfamiljer och som vill och vågar gå utanför kärnfamiljen.

Jag blir så glad när jag ser att det finns sådana här sidor :)
Själv har jag nog lyckats norpa åt mig världens bäste make för mig själv och vi har fått två fantastiska barn. Och vi är så grymt tacksamma och glada över vår familjelycka att vi ofta säger till oss själva "tänk att just vi får ha sån tur". För oss var det lätt, när vi väl hittat varandra, men jag sörjer verkligen med alla de, som verkligen måste kämpa, både mot biologiska hinder eller mot omvärldens fördomar.
Jag hoppas verkligen att den här sidan kan vara nyckeln för dom som vill bli med barn via donaiton.

Gastroskopin avklarad!

Jag tog ingen bild under undersökningen. Det hade ni inte velat se iallafall. Men det fanns ett piffigt skåp i korridoren som jag plåtade medan jag väntade.

Igår fick jag åka in till St:Göran och helt självmant leda mig själv in på Endoskopiavdelningen. "Går det bra att vi stoppar in en trädgårdsslang genom halsen på dig, medan du ligger här och ulkar och dregglar syndafloder"? JA TACK, jag tar en gastroskopi extra allt. 

Men jag är samtidigt tacksam. Jag har till och från haft smärtanfall i magtrakten under två års tid och jag vill ju inte göra en gastric bypass och sedan sitta med någon oidentifeierad smärta i den bortopererade magsäcken, som inte går att komma åt. Så en gastroskopi var nödvändig för att se att jag är helt frisk i magen och tolvfingertarmen.

Innan besöket måste man vara fastande i sex timmar utan mat och DRYCK! Jag som är så grymt törstig om dagarna nu när jag går på flyt. Det går väl an om undersökningen ska utföras på morgonen och fastan då infaller på natten. Men min undersökningstid va 13.30. Så från klockan sex på morgonen var det bara att låta bli att äta och dricka. Äta va inte jobbigt alls. Äter ju ändå inget om dagarna och hungern är obefintlig. Men som ett sandpapper i munnen :P
Efter att jag hade lämnat Storebror på dagis gick jag sonika tillbaka till sängen och sov bort hela förmiddagen för att slippa sitta och känna mig torr som i en öken. Vill ju inte börja se hägringar.

Men jag har sagt det förut och måste säga det igen. UNDERBAR PERSONAL på St:Görans. Även om det här var en annan avdelning så var både sköterskor och läkare jättetrevliga och villiga att lyssna och göra sig förstådda. Jag var ju helt vettskrämd när jag kom till avdelningen och fick se slangen som skulle matas ner i min strupe. Jag hade ju hört en och annan hemsk historia innan om hur undersökningen känns.
Men sköterskorna berättade hur allt skulle gå till och erbjöd mig lugnande. Jaaaaaa tack skrek mitt inre, men ändå hörde jag mig själv säga "Nä tack. Ska hämta sonen på dagis klockan tre". Båda sköterskorna såg lite tveksamma ut. Har du ingen annan som kan göra det? Jo det hade jag ju. I värsta fall. Om jag inte skulle hinna. Min make som är nyopererad i foten, skulle hoppa iväg på kryckor och med Lillebror i bärsele. Men helst hinner jag hämta själv. :P
Så inget lugnande.

Men en bedövningsspray fick jag. Och sen kom slangen. Men hela tiden så pratade sköterskorna med mig "andas" och "krama mina händer om du vill" och "du är jätteduktig, snart är det klart". Och läkarna  var försiktiga och mjuka i sina rörelser när de matade på slangen. Och jag ulkade....och dregglade flera liter (fast jag var så törstig) och grät så tårarna rann, för att jag ulkade. Men jag klarade av att fokusera på andningen och ligga stilla. Och till sist så var hela undersökningen över. Phew!

JAG KLARADE DET! (utan lugnande hehe). Och jag är glad över att ha gjort det. För nu vet jag att min mage ser prima ut och allt är som det ska. Nu är det grönt ljus till gastric bypass operationen :)

Lite ont i halsen hade jag under eftermiddagen, men idag känner jag ingenting alls. Så nu är det över och förbi.

VLCD v2 Dag1 VÄGNING

Lilla fluffvågen får hänga med ett tag till, trots att det inte
är 110 som gäller längre. Men den är ju lite söt ändå.
Bild från nätet.

Idag går jag in i VLCD-vecka 2. 

Stort!
Jag har fixat en hel j-a vecka på VLCD. Nu vill jag ju gäääärna att den gångna veckan har givit en rejäl skjuts ner på vågen. Annars skulle jag ju inte plåga mig själv på detta viset, med sådan glädje och intensitet!

Men så har jag upptäckt att hemmavågen är i lynnigaste laget. Det kan diffa fem kilo mellan två vägningar på samma dag!! Inte så lätt att veta vad som är den rätta vikten då :/
Men vägningsnarkoman som jag är, så kan jag ju aldrig nöja mig med att ställa mig på vågen en gång om dan, utan jag är ju där och tassar åtminstone, på morgonen OCH på kvällen. Och varje gång väger jag om mig, tills jag har tre lika resultat (om den visar olika).

Så dagens vikt (trumvirvel): 107 kg (-5 kg)
Skulle jag kuska in till St:Görans idag och väga mig och få ett högre resultat skulle jag kanske gå raka spåret till sjukhuskafeterian och tröstäta något, så det låter jag rakt bli. Däremot har jag ett möte med dietisten nästa vecka och då får jag se om sjukhusvågen och hemmavågen kommer överrens. Men idag nöjer jag mig med denna vikt. Alltså FEM kilo på en vecka. glad glad glas (tvivlar starkt).

godmorgon blogg

En enkel espresso shot för att vakna till. Vanligtvis, med en halv tesked socker. Nu. Naturell. Go Morron!

klockan är snart tio och jag har just druckit frukost. Nutrilett vanilj. Det är svårt att förklara, men när man gått på de här ett tag och kommer in i fasterutinerna, så börjar jag gilla dessa shaker. De smakar gott liksom :P
Nu sitter Storebror framför disneydags med frukostsmörgåsen på en tallrik i knät. Mken sussar än och Lillebror, som just lärt sig åla fram, försöker komma ikapp katten, som ligger och åmar sig å golvet, redo att studsa iväg när bebin kommer för nära. Helgmornar är så fridfulla. Jag känner ett skrivbehov och öppnar datorn. Ser att jag har ganska hög traffik på sidan och undrar just vilka alla är som kikar in här. Är ni här av en slump? Är ni här för att ni, precis som jag just ska genomgå en gbp, eller kanske har ni redan gjort en? Är ni kanske någon jag känner irl?
Jag undrar ofta om vänner och familj skulle kunna lista ut att det är just jag som skriver, när de läser bloggen. På sättet jag skriver eller på någon bild där jag lämnat en personlig ledtråd efter mig. Jag vet inte om jag är rädd för att bli igenkänd, eller skulle tycka att det var lite "skönt" att bli avslöjad.

Nu vaknar maken och kryckar ut till soffan. Jag ska laga te och lite frukost. Ett stekt ägg och ett bröd som fått steka med i pannan är hans favoritfrukost. Det får det bli.

Hur börjar eran sönda?

VLCD dag 5 av 28: så sjuuuukt torr i halsen :P

EXAKT så!....(bild lånad från nätet)

Jag dricker mina 5 shakes om dagen , typ 1 liter vätska. Och så dricker jag ca 1,5 l vatten....och kanske 0,5 l cola zero......dricker ju aldrig dessa mängder i vanliga fall. Och inte får jag i mig onödigt salt. Ändå är jag så sjukt torr i halsen heeeela tiden. Visst, den här dieten är ju galet vätskedrivande, kissar ju lätt en gång i kvarten! Men just muntorrheten är tröttsam :(

På måndag ska jag göra gstroskopi, För att checka av min eventuella magkatarr. Jag har fått tid för undersökningen kl 13.30 och innan ska jag fasta BÅDE mat och dryck i 6 timmar! Mat, tja jag äter ju ändå inget, så det lär väl gå rätt så bra, men att inte kunna dricka på SEX TIMMAR. jag är så torr i munnen när jag vaknar på morgonen att jag knappt kan röra tungan. Huuua. Men jag vill ju förstås att själva gastroskopin går så bra den kan, så jag tänker ju inte äventyra det hela. Men jag ser inte fram emot den :S Nä jag är rätt så skitskraj kan jag säga! Jag som hatar att kräkas.

Men nu blir det lite mer bubbelvatten! Massor av vatten ska jag dricka imorgon. Bara för att jag kan. Innan jag måste påbörja fastan. ;)

kanske är jag knäpp, men jag kan inte låta bli...

Skål!

Trots att jag går på sparlåga och bara får äta mina VLCD-shaker så är jag road av matprogram på tvn. Sveriges Mästerkock missar jag inte ett enda avsnitt och Hela England bakar är ju också svårt att låta bli. Och igår knarkade jag lite Moberg. Maken tycker att jag är knasig som vill sitta och trigga igång matsuget på detta viset.

Men jag blir faktiskt inte triggad. Nä det är helt enkelt väldigt intressant att se andra laga mat och få en massa tips och idéer. Jag tycker att både matlagning och bakning är jätteroligt. Även nu när jag flyter. Fast det är ju inte så att jag ställer mig och river av värsta storbaket här hemma. Jag HAR svårt att laga mat och baka, när jag inte kan smaka av det jag gör. Jag är en STORSMAKARE så att säga :P Därför ligger jag aningens lågt just nu. Men titta på matTV, det tänker jag forsätta med....

VLCD dag 4 FRYYYYSER.....

oj då, där kom ju också jag med på ett litet hörn :)....

Fryser helt galet mycket emellanåt. Det hör säkert till den här flytdieten. Kära maken köpte mig en blå fin stickad tröja igår. Så jag ska slippa frysa. Ihjäl. "Du växer nog ur den snabbt, men det är meningen att du ska ha den NU när du fryser"...sötnöten <3
Jag skulle inte klara det här utan honom och hans stöd och kärlek. Hans och barnens. Ensam är stark, brukar det heta. Men det är ju bara för att man inte har nått jävla val. Men nog sjutton är man starkast tillsammans!

Nu ska jag laga lite korv stroganof till familjen. Det är den mest lättlagade rätten under flytet, för jag verkligen ogillar den själv. Så nemas problemas att laga den maten, utan att suktas själv :)

Alla hjärtans Dag

Maken och Storebror smög iväg och införskaffade ett Alla hjärtans-dag paket till mig. Och hur bortskämd blir jag inte! TRE lack från essie, tre par strumpor och en supervarm och skön stickad tröja. Jag är sjukt bortkämd med både kärlek och presenter. Mina älsklingar <3

White tea chai

favoritte värmer gott...

Här är mitt absoluta favoritte. Ett vitt te med smak av kardemumma och kanel från Four O´Clock. Säljs bl.a. på ICA Kvantum. Ett måste-testa-te för teälskare :)

VLCD dag 3 Valentines Day....

För några år sedan piffade Jernhusen så fint på Centralstationen i Stockholm.
På Alla hjärtans dag fanns det både pussplatser och kramzoner. Mer gos åt folket!

Idag är det (redan) Alla hjärtans dag! Dagen jag i vanliga fall använde som ursäkt att rättfärdiga onyttigt moffande av mat och bakelser. Famför allt bakelser. Alla hjärtans är en typisk fikadag. Man ska lyxa till det med lite cafébesök, chokladhjärtan till kaffet och hjärtan-chipsen som smälter fast på tungan till kvällsnyheterna. Fullt legitimt idag. 

Fast inte för mig. Inte i år. Nä idag har jag gått in på min tredje dag med flytdiet. Dagen rullar på och idag hinner jag nästan inte tänka på mat öht.
Startade dagen med en fika på stammisstället i centrum, tillsammans med mina lattemammavänner. Antingen brukar det stå en Latte på lättmjölk på mitt kvitto, eller en dubbel espresso macciato (om jag ska vara snål både vad gäller plånboken och kalorierna). Men idag fick det bli en kopp te, med tanke på mjölkförbudet som min dietist givit mig. Rooibos. Helt klart godkänd. Och trevligt omväxlande. Saknade faktiskt inte latten alls. Skönt.

På väg hem handlade jag lite för maken och Storebrors kylskåp. Gissa om det får bli en hel del Mamma Scan och Falukorv de här veckorna när jag går på flyt. Men jag ville också överraska dem lite och köpte helt nybakade croassanter (makens favvo) och en vaniljmunk (Storebrors favvo) och några chokladhjärtan. Underbart att få skämma bort sina älsklingar vilken dag som helst på året. Men jag ville berätta om Alla hjärtans för storebror som förut inte hade hört om den. Och överraskade blev de :) Maken tittade med Sötögon på mig och undrade om jag inte torterade mig själv med att köpa hem kaffebröd, som ju är min störta akilleshäl.

Men faktiskt så känner jag inte att det är svårt att avstå idag. Eller igår. Vi får väl se hur mör jag är om en vecka. Men så här beslutsam har jag nog aldrig varit. Det känns som en förändring inom mig. Jag VILL det här. Jag vill LYCKAS. Och jag känner inget SUG efter sötsaker. Det är ju bara att tacka och ta emot varje dag som går och varje dag jag klarar mig ifrån abstinensen och suktandet efter mat.

Idag var en lätt dag.

Brrrrrrrr

sa jag att jag fryser? hutter hutter.....

VLCD dag 2

Nutrilett vanilj med kanel....mmmmm....

Idag inleds den katolska fastan inför påsk, så jag hakar på med mina nutrilett :)
Vaknade med hunger i morse....Drack ett glas vatten. Känns alltid obehagligt på riktigt tom mage :/
Vill inte äta mitt första mål allt för tidigt, eftersom jag tenderar att vilja äta som mest på eftermiddagen/kvällen och då vill jag inte ha slut på måltider. Igår fick jag dock en måltid över. Hade mitt sjätte och sista mål planerat till kl 21. Men då kände jag inget behov, utan tog en kopp te istället. Jag vill inte gå under fem måltider och ej över sex. (550-770 Kcal/dag).

Nu är klockan snart åtta på kvällen och jag har åter ett mål kvar för dagen. Tummen upp.
Idag har det gått riktigt bra faktiskt. Överlevde tillochmed att maken och Storebror köpte hem kebabrulle och pizza. Efter mitt godkännande förstås :) Men nog doftade det allt bra gott :P Jag gick undan till vardagsrummet och gullade med Lillebror under tiden, för att slippa sitta och dreggla. Haha. Men det kändes ändå helt ok.

Däremot har jag frusit helt galet mycket idag, trots att det var lite mildare ute. Jag gick och vilade en stund mitt på dagen och då fick jag lov att ha munkjacka och dubbla täcken för att inte frysa häcken av mig. brrr brrr....lär bli fler frysdagar här framöver :/

Tea Time for Kardemumma

En god kopp te ska bli min räddning...

Jag älskar både en god kopp te eller en härlig kaffe. Men gärna med en skvätt mjölk. Här hemma kokar vi alltid svart te, med socker och kardemumma och sen kokar vi upp det med mjölk. Indian style. Och en vanlig dag dricker vi mellan två till fyra sådana koppar och så kanske en latte eller cappuccino.

Men min dietist är stenhård! Ingen mjölk what so ever i kaffet! Det kändes lite motigt när hon sa det. Men jag tänker att det är bara att gilla läget och hitta ett alternativ. 

Igår gick jag ner till vår lilla te&kaffe-butik här i centrum. Jag har ett favoritte på påse som heter White tea chai från FairTrade. Men nu ville jag testa något nytt. Vita teer har en väldigt fin smak tycker jag, så jag bad om ett vitt. Den gode mannen bakom disken tipsade då mig om hans egen favoritblandning. Att bara köpa ett vitt te utan smaksättning och själv krydda med mald kardemumma och en gnutta kanel. Han bjöd mig också på hans egenkomponerade chaiblandning: ett svart och grönt te blandat med kardemumma.

Och jag kallar mig ju inte för Kardemumma för inte ;)
Så idag har jag hunnit med att prova på båda teerna som var underbart ljuvliga och smakrika <3
Så jag kan nog överleva dessa fyra veckor utan mjölk i både kaffe som te :)

Vilken VLCD väljer jag??

Härligt piffiga färger på dessa måltider framöver ;)

VLCD har jag gjort många gånger. Det här kan jag. Fast aldrig har det varit så blodigt allvar. Visst tog jag det seriöst och höll ut i tolv veckor, när jag var med i itrim för två år sedan. Men det fanns alltid utrymme för ett "felsteg" eller en "undantagsdag". Men den här gången finns inga marginaler. Jag måste klara att hålla mig till dieten. Om fyra veckor är det operation och den vill jag ju för allt i världen inte gå miste om. Herregud. Nej, nu är det strikt diet som gäller!

Många som kör de här dieterna tycker ju att det är asjobbigt med smakerna. Att shakerna smakar illa och är svåra att variera. Och jag vet inte hur många tips man själv fått av välmenande vänner på hur man kan piffa till eller krydda upp måltiderna. 

Men för mig kvittar det vad det smakar. Jag tänker så här: Ett mål innehåller den näring jag behöver. Smaken är oväsentlig. De här är inte till för att mysa lite extra på kvällen, eller äta en god lunch. 

Nej tvärtom. Den här tiden är min reningstid. Och då inte bara för att ge kroppen en omstart och bli av med alla lagrade kolhydrater, utan framförallt en mental fasta, där jag blir av med mitt sötbehov, mina dåliga vanor med småätande och oregelbundna måltider. Nu är det ett mål när larmet ringer (var annan-vart tredje timme) och så vatten eller te där emellan. 

Däremot väljer jag ju förstås de som faller mig mest i smaken: Inga varma soppor (för mycket jox och "tillagning" och sen blir de ändå inge goda). Allevo är svåra att blanda, så de går också bort. Nutrilett är liiiite godare än Naturdiet. Jordgubb är för sliskigt. Choklad är de smak som går hem bäst. Den smakar inte illa och är ganska neutral. Såg igår att det kommit en ny smak från Nutrilett: vanilj, så den köpte jag hem för att testa. Helt ok. Så det blir Choklad och Vanilj här framöver :)

Men det finns väldigt många VLCD/LCD-preparat på marknaden idag. Det har bokstavligen exploderat mot för några år sedan. Jag fick en låååång lista av min dietist på vilka produkter jag fick välja bland. De vanligaste är ju Nutrilett, Allevo, Naturdiet och Modifast. Däremot får jag inte dricka de färdiga smoothisar eller bars som finns. Lite synd på just smoothisarna, för de är oftast godare, men framförallt så smidiga att ta med sig när man är ute. Det finns en färdig shake från Naturdiet som tydligen går bra, vilken alltså får bli min vapendragare när jag är på stan. 

Vad gäller kalorimängd, så skiljer sig de olika preparaten lite åt och ofta är de uppdelade på lite olika antal mål/dag. Men min dietist tillåter allt mellan 459kcal till 880kcal. Vilket jag tyckte var väldigt generöst, med tanke på att 800kcal brukar räknas som LCD. Dock inga bars och färdiga smoothies. Men det berodde INTE på kalorinnehållet, utan att dessa inte är FULLVÄRDIGA måltider. Däremot sa min dietist att om jag väljer en diet på 600kcal/dag, ja DÅ kan jag ta en smoothie på kvällen, eftersom jag har 200kcal till godo :) Det låter ju faktiskt riktigt bra.

Jag kommer alltså att köra Nutrilett Choklad och vanilj. Sex mål om dagen (för att det blir samma som när man ska äta efter operationen). Detta kommer att ge 660Kcal /dag. Och blir det svinigt jobbigt, så ska jag ha en LCD-smoothie i skafferiet att ta till. 

VLCD dag 1

Jaha så var jag här nu då. Startdagen för mina fyra veckors flyt inför operationen. Om exakt fyra veckor så ligger jag på operationsbordet. Så overkligt. Jag har ju förstås vacklat fram och tillbaka inför det här flytet nu ända sedan jag fick mitt op-datum i januari. Emellanåt har det känts som helt oövervinnerligt att behöva bara gå på nutrilett i FYRA långa veckor. Kommer jag att klara det? Kommer jag att bli helt tokig? Jag som har så stort behova av att småäta och som hela tiden tänker på vad jag ska äta här näst. Nu ska det i fyra veckor framåt endast bestå i sex shaker nutrilett om dagen. Och så två liter vatten.

Hur hanterade jag gårdagen och "sista måltiden" då? Haha. Ja, det kändes helt fnattigt igår. Emellanåt rusade tankarna "vad ska jag äta?", "vad vill jag ha innan jag stryper magen för all framtid?". Men dagen blev i mångt och mycket en helt vanlig dag till slut. Jag gick länge runt nere på Ica och funderade på vad jag skulle "lyxa" till det med. Glass? Choklad? Chips?

Men en god middag blev det till slut, med potatisgratäng och en grillad köttbit och till efterrätt så delade jag och maken på en semla. Mumsfilibabba!

Och idag har jag satt larmet på varje klockslag som jag ska ta mina shaker, så att jag inte glömmer eller går och tänker för mycket på det. Nu ringer klockan och jag tar min måltid. Däremellan har jag en flaska med bubbelvatten som jag ska få i mig innan kvällen, samt ett nytt gott te att förgylla dagen med.

Idag känns det verkligen som en NYSTART. Nu kör jag fyra veckors fasta. Fyra veckors rening. Idag känns verkligen som en bra dag att börja på :) 

Startvikt: 110.7 kg

Dietist före flyt: Dagens PEPP!

Var jag lite nedstämd igår?? Men tack då, för att jag fick träffa min dietist på St.Göran. Överhuvudtaget så har jag bara träffat trevliga människor inne på kirurgmottagningen. Så himla glad. För jag är annars tjejen som undviker sjukvården för att man jämt blir så nonchad eller nervärderad för att man är överviktig. Jag känner alltid att den rådande attityden är "skyll dig själv din tjockis. Pröva att röra på fläsket och skippa soffan och chipsen för i helvete". Bara jag som känner så?
Men min erfarenhet av kirurgen på St.Göran är att de tittar mig i ögonen och inte på fettvalkarna (eller inte tittar alls) när jag pratar och faktiskt LYSSNAR på vad jag har att säga. Jag känner mig verkligen trygg att våga anförtro mig och vara öppen och ärlig med mitt överviktsproblem.

Och idag var jag alltså och träffade min dietist. Jag kommer att påbörja min VLCD-flyt på tisdag och sedan köra fyra veckor strikt. Efter två veckor kommer jag tillbaka till dietisten för ett "halvlek peppingsamtal" och därefter får jag träffa henne igen Dagen efter operationen, efter två veckor, efter tre månader och efter ett och två år. Bra med uppbackning mao. Hon sa dessutom att det bara va att höra av sig om jag undrade något eller hade det tufft och jobbigt med dieten.

Jag känner mig inte alls misslyckad längre, som igår, utan blickar framåt och känner mig stark och peppad inför flytet och operationen. Jag har varit ganska nervig inför dietist-besöket, eftersom jag är så rädd för att möta det där sarkastiska "hopplösa människa"-attityden. Men efter mötet flög jag som på moln, för hon var trevlig, personlig och pratade med mig som person och inte med "tjockisen".

Nu har jag maken hemma också efter hans fotoperation. Visserligen hoppandes på ett ben och fullproppad med morfin mot smärtan, men mitt universum är i alla fall ibalans igen. Och barnens. Familjemyset har startat inför helgen (Pappan och bebben sover middag medan jag bloggar och Storebror spelar på iphone) sen blir det nån god middag och filmkväll.

och just det. min invägning hos dietisten då? 112kg. Suck! Plusminusnoll. Men det är bara att ta nya tag.

nedstämd och misslyckad...

Jag känner mig ofta som en clown. Visst jag skrattar och kan vara glad och glädjas över livet och vardagen.
Men inom mig är jag inte alls så glad.
Kom just att tänka på den här texten: show must go on, inside my heart is breaking, my make up may be flaking, but my smile, still, stays on...."
Bild lånad från nätet, hittade faktiskt inte vem som målat den.

Usch. tycker verkligen inte om mig själv just nu :S
den här veckan har inte gått nå bra matmässigt och jag känner mig misslyckad och bedrövlig. Just nu sitter jag med huvudvärk, till följd av dagens dåliga planering. Det är inget "skyllaifrånmig"-inlägg det här. Eller ett "imorgontarjagnyatag". Jag skriver varken för att bevisa nått eller för att ursäkta mig. Jag skriver för att skriva av mig. Och kan det vara intressant för någon annan att läsa, så varsågod. 

Visst brann jag helt klart för shape up-appen alldeles nyss. Men den är ju bara såååååå vecka 5. I alla fall har det inte funkat denna vecka. Appen är fortfarande skitsmart och allt det där. Men jag har fallit in i gamla tröstätarmönster. Och då tycker jag så illa om mitt eget beteende mitt i alltihopa, så jag hamnar i den dåliga spiralen. Det blir småätande, för att jag är rastlös och uttråkad. Och det blir mycket kolhydrater för att det är det som jag tröstar mig med. Det suger. Jag önskar att jag bara kunde dra ner dragkedjan till min kropp och mina dåliga begär och bara kliva ur mig själv och gå härifrån.

Veckan har varit lite smått kaotisk. Fina maken ligger inne på sjukhus för en opererad fot. Han åkte in i tisdags och kommer hem imorgon, fredag. Fyra fina dagar för mig själv och barnen mao. Det brukar gå alldeles utmärkt...om det inte vore så att Lillebror, som är sju månader nu, håller på att få sina första tänder och samtidigt passar på att köra sin "separationsångestfas". Det är skrik och panik, så fort jag försöker sätta eller lägga ifrån mig honom. Kan inte ens gå iväg på toaletten tjugo sekunder. :P (nu sover han dock).
Storebror, som är fyra, är väääärldens duktigaste, men det är jobbigt också för honom att Lillebror tar all uppmärksamhet av mig och samtidigt är han själv inne i en fast då han är rädd för monster och troll och därmed inte vågar gå till sitt rum själv, eller sova själv på kvällen.
gaaaaaaaaah. Jag är väldigt mycket "barnens mammma" och väldigt lite "mig själv" just nu. Vanligtvis är vi ju alltid två, när barnen är som tröttast på kvällarna, men så inte denna vecka. Så jag har bara inte orkat hålla mig själv stram och på ständig sockerabstinens denna vecka.

Veckans MINUS: Inga minus på vågen :/ Trist. Känner mig skitbesviken på mig själv. Men jag har ju bara mig själv att skylla. aaaaarrrrg

Imorgon är det besök hos dietisten. Jag hade verkligen en tro (förra veckan) på att jag imorgon skulle väga 108kg, dvs -4 från vad jag vägde den 16 jan när jag va på läkarbesöket. Och det hade inte varit något problem om jag hade skött mig. Men nu blir det snarare 110. I bästa fall :(

Så kan jag verkligen gå ner i vikt på egen hand? Nä jag kan inte det. För jag faller hela tiden in i dåliga destruktiva mönster. Det känns som en sjukdom. 
Jag är så grymt tacksam för att jag ska få göra den här viktoperationen nu. Men jag blir ju samtidigt lite skraj över att jag måste förändras i hjärnan också! Hur gör man det? 

En helg senare...

Hela familjen tog långweekend hos mina föräldrar i Dalarna. Vi åkte upp i torsdags och kom hem idag. Skönt att bara vara lediga och umgås med familjen. Jag knappade in allt i jag åt i min shape up-app, men jag ju meddela att jag gick över mina tillåtna 1400 kalorier tre dagar i rad! Dock höll jag mig till små portioner och att äta med jämna mellanrum. Ja min mamma är en riktig bullmamma som älskar att baka och bjuda till när vi kommer hem på besök. Så för att bara nämna en av dagarna så stod det både hembakta semlor, hembakt butterkaka OCH blåbärscheesecake på fikabordet idag :P Och även om jag och maken delade på semlan och bara smakade yttepytte på cheesecaken, så BLIR det ändå för många kalorier! Min app tillåter inte ett enda fikabröd eller godisbit. Men jag är ändå nöjd med att jag fyllde i mina måltider och verkligen med ögonen SÅG vad varje liten sak gjorde till eller ifrån. Imorgon tänkte jag väga mig och se om det också syns på vågen. Motionen har ju varit obefintlig alla dagar, tyvärr.

På fredag blir det besök hos dietisten. Då får jag se vad vågen säger. Sen blir det VLCD f.o.m. nästa vecka (Heja Heja....)

Shape me up!

litet exempel på hur det kan se ut under en dag...

Jag har nu testat den här appen Shape up sedan i måndags och tycker att den är helt suverän! Jag använder endast gratisversionen och är jättenöjd. Varje dag fyller jag i vad jag äter och får då veta vad hur många kalorier mina måltider innehåller. Jag har utefter min längd, vikt och aktivitetsnivå fått uträknat att jag inte ska äta mer än 1400kcal under en dag om jag vill gå ner 1kg i veckan. 

Sen ser jag hela tiden, efter varje sak jag äter, hur många kalorier jag fått i mig och hur mycket jag har kvar att äta. Superbra! Det är också uppdelat hur många proteiner, kolhydrater och fett jag får i mig och bör få i sig på en dag. Men eftersom jag vill äta bara lite och långsamma kolhydrater så ligger jag på underskott varje dag. Ibland går jag istället över på protein eller fett. Men jag håller mig hela tiden under de där 1400kcal och det är så mycket lättare att äta mina mål mat och undvika att småäta, för jag blir så medveten om hur stor skillnad en bit fikabröd eller en latte skulle göra :)

Shape me up!