Sex månaders skillnad -30 kg

Här kommer jämförelsebilder på hur jag såg ut i januari, invägning innan flyt (hujedamej) och hur jag ser ut idag, sex månader efter operationen. Då: 112 kg. Nu: 82 kg. Trettio kilo.
Lite skillnad i alla fall ;)

FAN VAD SKÖNT ATT DET GÅR ÅT RÄTT HÅLL! ALDRIG MER TILLBAKA!

Sexmånadersdagen!

hösten är här. Och den 12 september hade jag varit opererad exakt sex månader. här kommer en lite reflektion...

Nu är jag här. Exakt sex månader efter min gbp. Det har varit en milstolpe. För att få lite perspektiv på operationen och dess majs och bajs så att säga. För både tiden före och strax efter operationen var jag så insnöad på vikt, och ätandets vara och icke vara. Jag visste inte vart jag var på väg eller vad det kommer att bli för resultat. Har jag gått upp ett gram? Är det här slutet på det roliga? Går jag ner för långsamt? Var inte magen plattare förra veckan? Äter jag för mycket? För lite? För onyttigt? Kommer det att gå vägen? Kommer jag att skita tarmarna ur mig om tre veckor? Eller inte. Ja tarmvred, läckage och andra mer allvarliga och tråkiga komplikationer har ju hela tiden hotat i bakgrunden.

Men så har jag lyft huvudet en aningens ovanför navelluddet och försökt fokusera på ett riktmärke lite längre bort. Som när man lär sig köra bil. Istället för att hänga krampaktigt över ratten och försöka se vad man just kör över, ska man ju luta sig tillbaka och hålla blicken fäst på horisonten. Och i min horisont har sexmånaderdagen legat. Efter sex månader kan man verkligen göra en första utvärdering över hur det har gått med operationen.

Jag räknar min viktnedgång från flytstart (den vlcd-diet man äter inför operationen), eftersom det är då det hårda jobbet börjar. Nu har det gått exakt 30 veckor och jag har gått ner 30kg (HURRAAAAA)
Mitt mål har varit att gå ner just trettio kilo till min sexmånadersdag och det gick ju faktiskt. I snitt 1kg/vecka är ju helt ok ;)

Kost
Äter det mesta. Eller kan äta allt. men söta saker i begränsad mängd. Måste äta långsamt. Annars tar det stopp. Övar fortfarande på att äta långsamt och att inte ta för mycket. Det är som om min hjärna inte fattar att jag blir mätt på en deciliter :P
Brottas fortfarande med sötsug. Vill gärna proppa i mig choklad och fikabröd mest vare dag, vilket förstås inte är möjligt. Men lusten finns där. Brottas också med skam- och skuldkänslor kring ätande. Känner fortfarande att jag är en idiot när jag känner mig sugen på saker. Gamla bantningshjärnan spökar. Försöker snåla på måltider ibland. Så jag övar mig på att äta utan att skuldbelägga mig själv och fokusera på att det är bra saker som man inte ska ha dåligt samvete över.

Motion
Nä, där blir det tyvärr ingen framgång. I våras, efter operationen promenerade jag dagligen 30-60 minuter och tränade på St:Görans en gång i veckan. I somras låg stegräknaren mellan 8000-15 000 varje dag. Idag?
Knappt nånting. Börjat cykla till skolan. Typ 5km (25min) x2 om dagarna. Ingen annan träning. Vissa dagar promenader, andra inte. Familj och skola tar all tid. Fast å andra sidan. Innan gbp fanns det ju inte ens på världskartan att börja cykla in till city.
Och häromdan sa min svägerska att jag har inspirerat henne till att börja springa (what?!). Blir man ju lite pepp att ta tag i löpningen igen. Är man en inspirationskälla, ska man ju föregå med gott exempel ;)

Vikt
Tycker ju konstant att det går för långsamt. Egentligen, rent förnuftsmässigt är jag nöjd med takten på viktminskningen. 30kg på 30 veckor. Det känns som om både kropp (hud) och hjärna har en chans att hänga med. Men rent impulsmässigt önskar man ju att det va ett kilo om dan :P
Det gick förstås lite snabbare i början och nu i augusti har det stått i princip stilla. Ett tag gav jag upp lite grann och tänkte att det får väl bli 28kg till sexmånadersdagen då. Men så rasslade det till för två veckor sen och så lyckades kroppen släppa ifrån sig två kilo till :)
Hoppas det håller i sig nu. Nästa mål: 70-talet :D

Kropp
För någon vecka sen tittade jag och maken på några filmsnuttar som vi hade filmat förra sommaren. Jag fick en chock när jag såg mig själv. 110-kilos-monstret. Spolade tillbaka och tittade, spolade tillbaka och tittade, minst åtta gånger. Har jag varit så där stor??! Kunde inte fatta att det va sant.
När jag tittar på mig sjäv i spegeln idag så är det väldigt blandade känslor. Å ena sidan ser jag en massa förändringar. Smalare lår, smalare axlar, nyckelben som tittar fram, en finare midja och smalare höfter. Å andra sidan kan jag inte komma ihåg att jag sett annorlunda, tjockare ut. Jag VET att det är så men jag kan i alla fall inte SE skillnaden. Ser fortfarande den stora hängmagen och dubbelhakan som tittar tllbaka på mig. Ska de aldrig försvinna? Jag ser att jag ser bra ut och blir smalare, men jag längtar tills 25kg till har runnit av. Så är det bara. Jag är inte missnöjd, bara lite otålig ;)

Sen är ju den där stora frågan om huden. Blir den lös och slapp? Tycker att jag sitter och drar och sliter i huden hela tiden, har den bilvit lite lösare, eller var det så här förut? Men på det stora hela kan jag säga att jag är nöjd så här långt. Kan tycka att huden sitter lösare över hela kroppen, men det kan lika gärna vara en inbillning. Där det verkligen syns är på magen och fladdret under armarna. Men å andara sidan hade jag ju hängbuk även innan, det är bara att den innehåller mindre fett nu. Och faktiskt. Även om huden hänger, så hänger det MINDRE än när det var utfyllt av fläsket.

Nackdelar med operationen för min del:
Inga kända nackdelar
Det är otroligt individuellt hur bra/mindre bra det går med gbp. Det finns komplikationer och risker som vid alla andra operationer. Och det finns förändringar som sker både kroppsligt och mentalt som inte alls är lätta att handskas med efteråt. Men för mig har jag inte hittat en enda anledning som väger ner beslutet att operera magsäcken.
Jag har inte fått några fysiska komplikationer i direkt anslutning till operationen.
Inte heller vad gäller min möjlighet till att äta mat. Jag räknar inte dumpning, begränsat näringsupptag, minskat matintag som komplikationer eftersom jag är väl medveten om att detta kommer att ske och är en del av mitt nya sätt att leva i förhållande till mat. Jag kan inte längre överäta, vilket jag är tacksam över. Jag blir sjuk om jag äter fel, vilket jag är tacksam över. Och jag måste ta mina vitamintillskott och se till att maten jag äter är väl balanserad (proteiner, fett och kolhydrater, fibrer osv), vilket jag också är tacksam över. Ja faktiskt. Nu kan jag inte längre rycka på axlarna åt att maten är näringsfattig. För då riskerar jag att snabbt hamna i undernäring och få bristsjukdomar. Det kunde jag ha fått även innan, med tanke på hur dåligt jag kunde äta i vissa perioder. Nu har jag det under kontroll!

Visst. Tråkigt att inte kunna äta av allt på buffébordet, när jag betalat dessutom. Men tacksam över det faktum att jag antagligen bara skulle ha överätit i vanliga fall.

Viktnedgången har också varit balanserad och i lagom takt. Jag ser inte överskottshud som en nackdel (har ju knappt nån än så länge). Jag har inte fått problem med självkänsla, självbild eller liknande saker heller. Var trygg i mig själv redan innan och känner mig lika trygg nu.

Finns det något jag saknar från livet för gbp?
Jadå. Kan sakna att inte kunna halsa vatten. Svepa ett glas. Märkligt nog så klarar jag att dricka mer vatten på dan än på natten. Jag kan dricka några klunkar i taget mitt på dan. Men om jag vill dricka på natten, så knyter det sig i magen och jag får ont omedelbart även efter en liten (yttepytte) klunk. Ofta släpper det efter några sekunder, men det är  ändå obehagligt.

Ja, jag kan gå nere på ICA och känna mig sjukt sugen på att köpa något (VADSOMHELST) snaskigt att äta. Vill ha en hel påse chips att trycka i mig. fast det går ju inte. Eller en påse kanelgifflar, och det går ju inte heller. Men före operationen föll jag ofta för impulsen och moffade i mig alltihopa framför tvn. På sätt och vis finns det en saknad, för suget sitter så hårt. Men är ju väldigt glad att jag nu lägger band på mig att motstå impulsen. Jag köper ju fortfarande nyttigheter. Chips kan jag äta relativt obehindrat. Men Idag köper jag det bara nån gång ibland, och äter bara lite grann (en näve chips på fredakvällen, eller så). Godis och choklad köper jag inte längre. Blir ju sjuk.

Eller när man äter riktigt god mat. Jag vill sååååå gärna ta en portion till. Men magen är full efter halva portionen.

Det är som att sakna sin barndom. Sakna att få ha tio veckor sommarlov varje sommar, eller kanske man saknar sin studenttid, eller tänk tiden man inte hade barn och bara kunde ägna sig åt sig själv och varandra. Det är ju saker man kan sakna, men ändå inte vill tillbaka till. Så är det med tiden före gbp. Vid vissa tillfällen kan jag sakna att kunna äta hur jag vill. Men det är så korta och flyktiga stunder att jag inte ser det som nackdel. Och det vägs ju upp av fördelarna. Ett sundare och hälsosammare liv ^^

Ny lugg

Mitt nya hår är på väg ut. Hoppas att jag inte ska behöva
tappa mer nu :)

Är trött så ögona känns blodsprängda. För lite sömn några nätter irad och lektioner med en massa ny kunskap att ta till sig om dagarna. Phu! Tänkte bara slänga in en bild på min nya "lugg". Va hos frissan häromdagen och snyggade till frisyren och då frågade hon vad som hade hänt mig eftersom jag hade en massa nya hårstrån som var på g. Oj. Jag hade inte ens lagt märke till dem själv, men i pannan sitter en hel rad med korta fjuniga små strån :P

Känns jätteskönt att håret är på väg tillbaka. Har tappat ruskigt mycket hår, men det har saktat ner nu de senaste veckorna. Även naglarna börjar få lite mer styrka tillbaka och är hela och römålade dagen till ära. :D
Om en vecka, den 12e är det exakt sex månader sedan min gbp. Ska bli intressant att se vad vågen kommer att säga på halvårsdagen.

Med nytt mål i sikte!

Nytt mål i sikte: Den här byxan ska bli min. När den sitter perfekt

Ja, på vågen intet nytt. och inte minskar det på måttbandet heller. går hela tiden och drar i huden och undrar om den blivit lösare än igår, än för en vecka sen, sen starten? Kändes det så här nyss? Vrider och vänder på mig i spegeln och undrar om magen blivit större eller mindre sen igår? Men ser inga skillnader. Kan inte minnas hur det såg ut igår, eller för en månad sen.

Nu när vågen står still och det händer mycket i mitt liv, så är det lätt att tappa fokus. Kanske bra också. Att inte hela tiden fokusera på vikten. Men samtidigt så känner jag mig nedstämd när det inte händer något.

Nu börjar det gapa tomt i garderoben också. Jag vill förnya mig och byta ut de gamla trasor som tjockis-jag har drivit runt i. Jag är på väg in i storlek M och 44. PÅ VÄÄÄÄG in skriver jag, för ibland sitter det som en smäck, ibland går det inte ens att tvinga upp byxorna över höfterna. :P Jag blir faktiskt inte riktigt klok på hur stor skillnad det faktiskt kan vara på en storlek, till och med i samma butik!

Fast det är tjockismagen som ställer till det. Skulle jag verkligen hitta ett par jeans som sitter perfekt, så är benstorleken 43 och magen/höfterna storlek 46. Och det finns ju förstås inte. Och köpa ett par byxor som sitter bekvämt över magen i storlek 46 och är jättestora och misspassande på låren, det gör jag bara inte, efter allt jag kämpat.
Så här står jag nu. I provhytt efter provhytt. 46orna testar jag inte ens. Jag ska ju ändå ner ännu mer i vikt. Och 44orna hånar mig envist med att glipa nån centimeter i midjan, eller (för all del) gå i hop i midjan, men få en sån där överhängande fläskvalk som buktar ut som en balkong över byxlinnningen.
Tröjor och skjortor är för det mesta i stork 44 eller M. Vilket för mig är helt underbart, för att för bara några månader så kunde jag inte ens knäppa en skjorta i storlek 50, för att magen var för stor.

Så. Jag har gjort en resa, från att inte ens kunna hitta kläder i vanliga storlekar, till att faktisk kunna gå in på de flesta klädbutiker och hitta något i M/44. Men lika ofta så passar det inte. Och då är det för att jag behöver titta på L/46. Men då hänger jag bara tillbaka kläderna istället och tänker. "nästa månad, då jävlar".

Och så idag. Lindex har lanserat en ny collektion byxor, där jag hittade ett par som bara är helt perfekta för mig. nästan. En klassisk svart byxa med pressveck. Som gick på i storl 44. Men som sitter aningen för tight över låren. Så att jag, när jag sätter mig ner, ser lite korvskinn ut. Så nu är målet att jag ska kunna gå tillbaka till Lindex och köpa dessa och de sitter HELT perfekt. Om en månad kanske. Eller två. Men jag ska banne mig få detta att fungera. Och jag köper dem inte förrän de är perfekt!

Långsamhetens lov

Bjuder på en sensommarbild som jag tog med min 3gs för några år sedan. En Påfågelöga suger i sig sommarens sista nektar från en Echinacea. Bara dagen efter slog frosten till. Hoppas att fjärilen hann sätta sig i vinterdvala. Känner att årets höst står för dörren vilken dag som helst....

Hejsan allesammans. Har jag några läsare kvar? Inte så kul med en blogg som aldrig uppdateras. Sorry. Mycket har hänt sedan sist. Och ingenting. Faktum är att mitt liv har förändrats en hel del de här sista veckorna. Men på vågen står det still. Knappt anmärkningsvärt.

Så vad händer? Jo, jag har tagit det där jätteklivet och satt mig i skolbänken igen. Leva på CSN och mindre än hälften av den inkomst jag är van vid. En omställning som suger vill jag lova. Men så här två veckor in på utbildningen så känns det helt rätt. Men det tar förstås all min tid och engagemang.
Därtill har vi skolat in Lillebror på dagis också. Han är bara just ett år gammal, så det har varit en del hjärtekramp att lämna honom där, vilket också suger en del energi.
Därav den dåliga närvaron här på bloggen.

Och vikt- och hälsomässigt då? För det är ju ändå mitt hälsoliv och min viktnedgång som den här bloggen handlar om. Men jag tänkte att det ändå kan vara lite intressant att veta vad jag har för mig när jag inte äter och mäter magen med ett måttband.

Jo, hälsomässigt så kämpar jag fortfarande med att få till bra rutiner. Smekmånaden, den första tiden efter gbp, då man äter teskedsvis, blir proppmätt på en halv deciliter och kilona bara rasar av känns lite över. Jag har i alla fall hamnat på en platå. Nu har jag en ny vardag framför mig med nya tider och jag börjar få till regelbundna måltider som funkar med skola och hemmaliv. Jag kan ju fortfarande bara äta lite i taget. Ca 1,5-2,5 dl består mina måltider av. Äter jag en macka så är det en halv brödskiva som gäller. Ibland är jag så sugen att jag av gammal ovana gör en hel macka, men det ger alltid magont, eller att jag lämnar halva. Fattar inte när jag ska lära mig. Den halva mackan ser så jäkla liten nu. Men när jag väl gjort en halv och ätit den, så är jag mätt. Jag kämpar med att hitta annat än mackor till mellis, men oftast tryter fantasin.

Det har också gått så lång tid, nästan sju månader sedan flytstart, som jag levt på nästan ingenting, så jag känner mig utmattad efter att hela tiden tänka på vad jag äter. Så det har varit en del slarv/tanklöshet den senaste tiden. Inte så att jag frossar i nyttigheter, men jag unnar mig en glass eller en bit av ett fikabröd lite nu och då. Dock känner jag att jag inte behöver sånt längre, på samma sätt som förr. Förr kunde jag ju gå helt bananas och äta en hel påse bullar, chips, glasspaket osv. Nu nöjer jag mig med en...eller kanske en halv till och med.
Däremot blir det lätt en kaka VARJE dag till kaffet, en glass i parken VARJE solig dag. Och, nej. Det är ju inte särskilt bra :P

Viktmässigt så står jag still. Så tufft och omotiverade . :(
Tror att kroppen hamnat på en viktplatå och jag har försökt tänka att jag inte ska bry mig utan bara fotsätta som vanligt, så lossnar det nog snart. Men det är ändå jobbigt att se att vågen står still. "Mät med måttband istället" säger kanske några då. Men äsch. Det gör jag ju förstås. Och det är lika stilla där.
Nu har jag inte noterat på några veckor och sedan sist har det gått ca 1.5 månader och på den tiden har jag gått ner 2 kg. Det är ca 330g i veckan. Så det är ju förstås något. Så genom att inte mäta varje vecka och låta tiden gå, så ser man att vågen fortfarande rör sig, om än i snigelfart.
Målet är att gå ner till 82kg den 12 september. För då är min sexmånadersdag efter operationen och det skulle innebära -30kg på vågen. Jättelöjligt, jag vet, men något slags mål måste man ju ha :)

Motionsmässigt, så går det upp och ner. Har försökt att hålla en jämn vardagsmotion med många promenader. Gå i trappor och rulltrappor osv. Försöker ligga på 10 000 steg varje dag. Oftast hamnar jag mellan 6000-10 000. Men ibland ligger stegräknaren på 15 000, så jag kan om jag vill ;)
Några träningspass har det inte hunnits med under sommaren. Nu i augusti kör gbp-gympan ignång på St:Görans. Jag har längtat till dessa pass. Men tyärr så ligger mitt schema så att jag inte kommer att kunna vara med på passen. Så nu står jag helt utan träning. Något som jag i nuläget inte kommer att ändra på. Vi har för krass ekonomi för att jag ska ha råd att köpa någon träning. Däremot så ska jag lägga lite mer manken till att verkligen göra mina steg varje dag och helst hinna med lite crosstrainer och gummiband. Det kan jag nämligen göra hemma. :)