1 år som GBP-opererad!

Wow. Jag kan själv inte fatta att ett helt år hunnit gå, sedan jag låg på operationsbordet. Ett år. Jag minns att jag då tyckte att det var så långt fram i tiden att kunna se vilka resultat ett år skulle ge mig. Jag kände mig så otålig. Nu känns det som om det gått alldeles för fort. Haha.

Som ni redan vet står jag ganska still i vikt just nu och det har inte hänt så mkt de senaste dagarna heller. Men på ett år har det ju hänt lite grejer!

12 februari 2013: 112 kg. Flytstart.
12 mars 2013: 102 kg. Operationsdag

12 mars 2014: 77kg. Ett år efter GBP

Resultat: 35 kg skillnad på ett år. Det är ju helt galet. Jag är faktiskt grymt nöjd.
Midjemåttet har gått från 118cm till 86:  32cm skillnad!

Sen hade jag önskat att min kropp hade hunnit med tio kilo till. Man kan ju alltid önska att det skulle ha gått ÄNNU bättre. Och nog hade det kunnat gå, om jag hade varit striktare med kosten och tränat regelbundet. Det är jag helt övertygad om. Men nu är inte fallet så.

Däremot så mår jag lite bättre än när jag skrev här sist. Jag har faktiskt börjat med övningar för att stärka rygg- och magmuskulaturen samt stretchövningar, för att mjuka upp kroppen och bli lite rörligare och vigare. Det känns jättebra att göra något. Jag har även kommit ut på lite promenader och hunnit med att röra på mig mer i vardagen, samt börjat med yoga-övningar. Har varken pengar eller tid att springa på gym eller några kurser, så allt får ske hemma på en vanlig yogamatta. Men jag känner att jag äntligen tagit tag i det här. Nu ska jag bara få det att bli rutin också.

Jag har även ätit bättre senaste två veckorna. Varit noga med mellanmål och ätit mindre onyttigheter.

En sak som dock är riktigt usel just nu är sömnen. Lillebror, som nu är 1.5 år vaknar fortfarande flera gånger per natt samt vill gå upp vid halv sex på morgonen. Själv kommer jag oftast inte i säng förre tolv, så det blir bara 5-6 halvbra timmars sömn per dygn. Alldeles så att jag känner mig som ett vrak mest hela tiden. Men jag hoppas att det snart går över. Att Lillebror snart börjar sova hela nätter. gaaaaaah...

Nu blir det en kopp chai och en bit mörk choklad med kokossmak. Köpte faktiskt TVÅ chokladkakor idag!! De hade nån utförsäljning på Ica och deras egen "selection"-choklad, så de kostade bara tio spänn styck. Köpte en mörk med kokossmak och en med citronceme. hoppas de är goda. Den med kokos lär maken nog moffa i sig. ;)

Ingen lust till nånting

Hej.
Jorå. Finns här ännu. Men har inte haft ett dugg inspiration till att skriva nått gastricbyigt. Vågjäveln rör sig inte ett dugg. Eller jorå. Ibland har den halkat ner några hundra gram, för att i nästa ögonblick hoppa upp det dubbla. Så giv or täke, så hamnar jag hela tiden på 77kg. bah. Så tråååååkigt.
Årsdagen, ett år efter flytstart har passerat utan bemärkelse. För jag tjurar och surar. Och ja, faktiskt. Det är det enda jag gör. Det har varit en hel del kaos i vårt vardagsliv. Jobbiga dagar som sugit musten ur mig och därmed går det mesta på sparlåga.

Dock är det ju bara JAG som kan ta kommandot över mitt liv igen. Men då måste jag först fram till den där gränsen där jag verkligen kan ta tag i saker igen. Hela vintern har energin gått till att hålla hemmet på en acceptabel dammsugen nivå och skrapat de övre lagret på tvättkorgarna så de aldrig svämmar över.  Tack och lov. Plugget har gått bra och jag fixar alla tentor och prov och om mindre än en månad är det dags för praktik, sen här halva min utbildning kvar. Att leva på studiebidrag och makens a-kassa gnager på humöret så att säga.

Så utan att tråka ut med snaskiga detaljer från vår vardag så kan jag ju plocka ut de bitar jag faktiskt inte är nöjd med vad gäller mitt "nya hälsosamma liv". Träning existerar inte överhuvudtaget. Ett gymkort har jag inte råd med för tillfället. Men jag tvivlar på att jag hade släpat mig dit om jag hade ägt ett. I mina drömmar och vildaste ambitioner skulle jag istället ägna mig åt hemmaträning, promenader och löparrundor runt råstasjön. Så här lät det i november och i oktober var jag så här taggad. Och jag har OTALIGA träningsappar i mobilen. Stärkande core-övningar, tabata, runkeeper och gud vet allt. Allt för att få hemmaträningen att vara så enkel som möjligt. Men varje dag är den andra lik. ingen ork, ingen lust.

Jag skyller på min dåliga värkande rygg. Att jag måste fixa den först. Men jag kommer aldrig till skott att faktiskt göra nått.

Kosten har också blivit sämre. Mer och mer onyttigheter och slarv med mellanmålen. För mycket kolhydrater och för lite proteiner. Och antagligen alldeles för många kalorier också.

Så det är inte ett dugg konstigt att vågen står still.

Så hur hittar jag tillbaka till orken, inspirationen och jävlaranamma??!

Inget roligt inlägg det här. Därför har inspirationen varit så låg för bloggen. För det finns inget roligt att skriva. Bara depp.

Fast jag känner ändå lite hopp: Det är ljuset som återvänder! Ljust på morgonen när man vaknar, massor av dagsljus under dagarna. Visst piggar det upp! Lusten att komma ut på promenader börjar faktiskt pocka på igen.
Jag måste hitta tillbaka till lusten och glädjen igen.