Ingen lust till nånting

Hej.
Jorå. Finns här ännu. Men har inte haft ett dugg inspiration till att skriva nått gastricbyigt. Vågjäveln rör sig inte ett dugg. Eller jorå. Ibland har den halkat ner några hundra gram, för att i nästa ögonblick hoppa upp det dubbla. Så giv or täke, så hamnar jag hela tiden på 77kg. bah. Så tråååååkigt.
Årsdagen, ett år efter flytstart har passerat utan bemärkelse. För jag tjurar och surar. Och ja, faktiskt. Det är det enda jag gör. Det har varit en hel del kaos i vårt vardagsliv. Jobbiga dagar som sugit musten ur mig och därmed går det mesta på sparlåga.

Dock är det ju bara JAG som kan ta kommandot över mitt liv igen. Men då måste jag först fram till den där gränsen där jag verkligen kan ta tag i saker igen. Hela vintern har energin gått till att hålla hemmet på en acceptabel dammsugen nivå och skrapat de övre lagret på tvättkorgarna så de aldrig svämmar över.  Tack och lov. Plugget har gått bra och jag fixar alla tentor och prov och om mindre än en månad är det dags för praktik, sen här halva min utbildning kvar. Att leva på studiebidrag och makens a-kassa gnager på humöret så att säga.

Så utan att tråka ut med snaskiga detaljer från vår vardag så kan jag ju plocka ut de bitar jag faktiskt inte är nöjd med vad gäller mitt "nya hälsosamma liv". Träning existerar inte överhuvudtaget. Ett gymkort har jag inte råd med för tillfället. Men jag tvivlar på att jag hade släpat mig dit om jag hade ägt ett. I mina drömmar och vildaste ambitioner skulle jag istället ägna mig åt hemmaträning, promenader och löparrundor runt råstasjön. Så här lät det i november och i oktober var jag så här taggad. Och jag har OTALIGA träningsappar i mobilen. Stärkande core-övningar, tabata, runkeeper och gud vet allt. Allt för att få hemmaträningen att vara så enkel som möjligt. Men varje dag är den andra lik. ingen ork, ingen lust.

Jag skyller på min dåliga värkande rygg. Att jag måste fixa den först. Men jag kommer aldrig till skott att faktiskt göra nått.

Kosten har också blivit sämre. Mer och mer onyttigheter och slarv med mellanmålen. För mycket kolhydrater och för lite proteiner. Och antagligen alldeles för många kalorier också.

Så det är inte ett dugg konstigt att vågen står still.

Så hur hittar jag tillbaka till orken, inspirationen och jävlaranamma??!

Inget roligt inlägg det här. Därför har inspirationen varit så låg för bloggen. För det finns inget roligt att skriva. Bara depp.

Fast jag känner ändå lite hopp: Det är ljuset som återvänder! Ljust på morgonen när man vaknar, massor av dagsljus under dagarna. Visst piggar det upp! Lusten att komma ut på promenader börjar faktiskt pocka på igen.
Jag måste hitta tillbaka till lusten och glädjen igen.