Gastroskopin avklarad!

Jag tog ingen bild under undersökningen. Det hade ni inte velat se iallafall. Men det fanns ett piffigt skåp i korridoren som jag plåtade medan jag väntade.

Igår fick jag åka in till St:Göran och helt självmant leda mig själv in på Endoskopiavdelningen. "Går det bra att vi stoppar in en trädgårdsslang genom halsen på dig, medan du ligger här och ulkar och dregglar syndafloder"? JA TACK, jag tar en gastroskopi extra allt. 

Men jag är samtidigt tacksam. Jag har till och från haft smärtanfall i magtrakten under två års tid och jag vill ju inte göra en gastric bypass och sedan sitta med någon oidentifeierad smärta i den bortopererade magsäcken, som inte går att komma åt. Så en gastroskopi var nödvändig för att se att jag är helt frisk i magen och tolvfingertarmen.

Innan besöket måste man vara fastande i sex timmar utan mat och DRYCK! Jag som är så grymt törstig om dagarna nu när jag går på flyt. Det går väl an om undersökningen ska utföras på morgonen och fastan då infaller på natten. Men min undersökningstid va 13.30. Så från klockan sex på morgonen var det bara att låta bli att äta och dricka. Äta va inte jobbigt alls. Äter ju ändå inget om dagarna och hungern är obefintlig. Men som ett sandpapper i munnen :P
Efter att jag hade lämnat Storebror på dagis gick jag sonika tillbaka till sängen och sov bort hela förmiddagen för att slippa sitta och känna mig torr som i en öken. Vill ju inte börja se hägringar.

Men jag har sagt det förut och måste säga det igen. UNDERBAR PERSONAL på St:Görans. Även om det här var en annan avdelning så var både sköterskor och läkare jättetrevliga och villiga att lyssna och göra sig förstådda. Jag var ju helt vettskrämd när jag kom till avdelningen och fick se slangen som skulle matas ner i min strupe. Jag hade ju hört en och annan hemsk historia innan om hur undersökningen känns.
Men sköterskorna berättade hur allt skulle gå till och erbjöd mig lugnande. Jaaaaaa tack skrek mitt inre, men ändå hörde jag mig själv säga "Nä tack. Ska hämta sonen på dagis klockan tre". Båda sköterskorna såg lite tveksamma ut. Har du ingen annan som kan göra det? Jo det hade jag ju. I värsta fall. Om jag inte skulle hinna. Min make som är nyopererad i foten, skulle hoppa iväg på kryckor och med Lillebror i bärsele. Men helst hinner jag hämta själv. :P
Så inget lugnande.

Men en bedövningsspray fick jag. Och sen kom slangen. Men hela tiden så pratade sköterskorna med mig "andas" och "krama mina händer om du vill" och "du är jätteduktig, snart är det klart". Och läkarna  var försiktiga och mjuka i sina rörelser när de matade på slangen. Och jag ulkade....och dregglade flera liter (fast jag var så törstig) och grät så tårarna rann, för att jag ulkade. Men jag klarade av att fokusera på andningen och ligga stilla. Och till sist så var hela undersökningen över. Phew!

JAG KLARADE DET! (utan lugnande hehe). Och jag är glad över att ha gjort det. För nu vet jag att min mage ser prima ut och allt är som det ska. Nu är det grönt ljus till gastric bypass operationen :)

Lite ont i halsen hade jag under eftermiddagen, men idag känner jag ingenting alls. Så nu är det över och förbi.