När jag öppnade den här bloggen var det bara för att jag har ett gigantiskt behov av att bearbeta och processa den här operationen som jag ska göra. Skriva det jag går och tänker på på dagarna. Så jag skriver för min egen skull. Jag ser att jag har ganska många besökare på sidan. Det är ju roligt om någon kan ta hjälp av mina inlägg och erfarenheter.
Och så läser jag... massor av bloggar. Letar andras erfarenheter för att få förståelse för vad som väntar mig om knappt en månad. Få lite tips och pepp på vägen.
Men jag börjar känna mig ensam. Jag har berättat för mina närmaste vänner och för maken om min gbp. Men jag vill inte prata ihjäl dom om detta som jag är så insnöad på. Jag har ett fint stöd och förståelse, men jag skulle vilja lära känna andra i samma sits. För att stöta och blöta alla tankar och funderingar som mal runt i huvudet.
Även om jag verkligen har bestämt mig för operationen och är grymt taggad och motivierad och bara längtar tills jag får vakna upp "på andra sidan" så är jag ju samtidigt skitskraj. Skraj över hur stor den här förändringen är och vad det kommer att innebära i mitt liv. Jag vill, jag känner mig bara lite skrajsen.
Är det fler som ska göra gastric bypass i mars? Kanske i Stockholm till och med? Det skulle vara roligt att följas åt :)
Hör av er vetja!
Jag tycker din blogg är väldigt bra, själv ska jag på läkarbesök 7 mars för gbp-op. Hoppas att det går bra och jag får en operation bor i Småland.
SvaraRaderaå det hoppas jag med. Jag vet hur mycket man funderar fram och tillbaka och hur rädd man kan känna sig över om sjukvården ska säga nej. Men det ska nog gå bra ska du se :)
RaderaVi stöttar varann hela vägen du och jag. Jag finns om du behöver mig. Kram angie
SvaraRaderaÅ tack :)
RaderaJa, jag är glad som kan läsa dina inlägg och får en liten föraning för vad som stundar om knappt tre veckor :o)
kram
Ja visst är det mycket som snurrar i huvet. Jag ska opereras om några dagar den 27:e ! Det är med blandade känslor. Jag som har sån dödsångest är förstås mest rädd för att inte vakna ur narkosen.Jag ryser bara jag tänker på det. Men det går upp och ner för lika ofta som jag är rädd att dö lika ofta känner jag mig helt lugn. Rädslan gäller ju även om det kommer bli några komplikationer´. Om det blir jätte konstigt efteråt och inte alls "så bra" som jag läser i de flesta bloggar.Eller en annan fasa Tänk om jag ändå inte går ner i vikt !!! Så visst snurrar det ganska bra i tankarna. Men visst kommer vi klara det :) ? Lycka till // Helena
SvaraRaderaÅ, det är just så jag också känner. Tänk om jag drabbas av en massa komplikationer, även om det är ovanligt. Skulle vara så typiskt mig. Eller tänk om man inte går ner i vikt efteråt! Det är lite därför jag inte velat berätta för alla på tex jobbet. F-n vad pinsamt att basunera ut att man ska göra gbp och sen går man inte ner nåt. tänk vad man ändå ger sig in på. och så kanske man själv shabblar bort det efteråt. Nä, jag försöker tänka positivt hela tiden, men de negativa tankarna finns ändå där och hotar.
RaderaMen JA, det ska gå bra för oss :)
Ska tänka på dig på onsdag :) Kram
Hejsan! Hittade din blogg för några dagar sen :-) Jag ska också snart opereras. Var på gruppinfo igår och idag var jag hos narkosläkare o fick även datum. Den 2/4 är det dags för mig :-) Blir op i Landskrona.
SvaraRadera