måndag 18 november 2013

en raket i baken är inte att leka med

Det första jag klunkar i mig denna morgon är ett glas
julmust. Kände att jag behövde få vara lite osund för
det är lite synd om mig som har en mage som bestämmer.
Hoppas att järntabletterna kan återställa balansen
 (och konsistensen)

Klockan är 06:08. Jag har redan varit uppe i 38 minuter. Lite surt. För klockan stod på ringning klockan 6 och inte en minut före. Alltid så illa att tvinga upp sig själv halvtimmen innan larmet drar igång.
Men är man en gbpare, så kan magen när som helst beordra en till närmaste toalett, utan att passera gå. I alla fall funkar det så för mig. Nu blir det lite nasty talk här i bloggen igen, så scrolla ni som är äckelmagade.

Jag vaknade nog av att magen vände och bökade runt. På tio röda kommenderade den mig att den var i akut behov av en toalett. Men just i samma ögonblick som jag tänker flyga upp ur sängen för att rädda lakanen undan en katastrof, vaknar Lillebror. Det var bara att knipa ihop för allt jag var värd och skaka i ordning en välling. För inte ville jag ha med mig ettåringen med världens sämsta morgonhumör in på toa. Och kliver jag upp utan honom så brakar protesterna från hel-et lös. Så jag fick snällt ligga kvar där brevid honom och låtsassova medan hand snuttade och sög på vällingen. Och medans tarmarna laddade raketen med extra mycket sprängkraft. Holy Moses, vad det tryckte på. Blunda och se avslappnad ut.
Till slut har i alla fall Lillebror tagit nappen och slumrat om igen och jag smyger iväg i ilfart och landar i sista millesekund på toasitsen.

Nog för att min mage brukar vara rätt så bestämd när det är dags för nummer två, men det här var inte riktigt friskt känner jag. Undrar om det är något tråkigt magvirus på g.
Det finns ju ingen som gillar kräksjuka, men jag är en av dom så gillar det ändå lite mindre. Det är unbelievable hur lite kräksjuka våra barn haft under åren. Vi har haft sån enorm tur! Men härom veckan tokspydde Storebror två nätter och Lillebror en natt. Jag som får total panik när det sker, slängde allt inklusive madrassen, pyjamasen, you name it. Maken fick in med sin långa arm och rädda ungarna upp ur min kasta-allt-mani och sanera dem i duschen. Sen satt jag uppe i soffa hela natten och vakade och väntade på Storebrors nästa ulkning. Vi körde både Pippi på rymmen och Pyssling och en hel radda från barnkanalen den natten för att hålla oss (läs Storebror) vakna. När kräkningarna verkade över somnade vi utmattade i var sin soffgrop.

Nä det är verkligen inte min grej att sanera kräk, så jag är tacksam att de sker så sällan.
Sen har jag hört av flera gbpare att de inte längre KAN kräkas efter att de gjort sin operation. Det måste ju vara bästa sidoeffekten sas. Bara några ulkningar går att få till. Ja, det kan jag leva med :P
Så nu när magen beter sig wierd åt, kan jag inte låta bli att tänka att jag kanske fått nått virus och att det hade satt sig i magen och aktiverat kräkreflexerna om jag hade haft en normal mage och att jag nu SLIPPER det, för att jag har min opade lilla ficka. Dock kände jag både igår kväll och nu på morgonen att det här med diarré inte är att leka med heller. Phu!
Det blir en tuff dag i skolan idag :P

Dock kom jag på världens smartdrag när jag surade mig ut i köket efter toabesöket. Kände mig grymt snuvad på min snooze-halvtimma i sängen och tjurig över att toabesöket hade tagit en hel halvtimma. Öppnar skåpet för att ta fram dagens ranson av vitaminter och ser då det gamla paketet med järntabletter. SNILLEBLIXT: De är ju jävulskt stoppande!

Jag är lite slarvig på att ta mina mediciner. Men har verkligen skärpt till mig. Jag vet hur viktigt det är! Tar kalk/d-vitamin, b-12 och multivitamin varje dag. Och så har jag järntabletter som jag lyckades omförhandla med doktorn från att ta varje dag till bara under de dagar jag har mens. För de gör magen till en sten och allt som lämnar den blir knappast diamanter, men ungefär lika hårt.
Men nu, när det bara är välling som ska ut med raketfart, skulle ju en och annan järntablett sitta fint. Till saken hör att jag dessutom har mens just i detta nu, men helt hade glömt bort att ta något järn. Så nu får vi se om effekten blir önskvärd. (tar nog en till framåt kvällen annars).

Jahopp, dags för duschen, påklädning och iväg....

2 kommentarer:

  1. Testat Hemofer? Tycker den är mildast mot magen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Å, bra tips! men är det tillräckligt med järn då? vet när jag va gravid att barnmorskan sa att Hemofer bara är som blodpudding, typ. men jag tänkte kolla mina värden på vc och se om jag har brist på nått eller inte :)

      Radera