så trött på mig själv...

Igår var dag "ett" vad gäller att åter igen strama upp och tänka på vad jag stoppar i mig. Jag har abstinens. Vill bara stoppa i mig hela tiden. Hela tiden springa iväg till köket och äta något. Men det går ändå ganska bra. Lyckas både igår och idag att hålla mig till frukost, lunch, mellanmål och snart är det middag.
Jag undrar...
är det bara jag som ständigt vill äta "fel" och onyttiga saker och som måste TVINGA mig själv att låta bli? Och så är det även när jag inte går på en diet. Är det så att normalviktiga personer aldrig känner det där suget? Att det för många är lätt att hålla sig i form, för de är helt enkelt inte sugna twentyfourseven och när de blir hungriga så är det lika lätt, eller till och med lättare att välja något nyttigt, just för att de tycker att det är GODARE än en bulle eller chokladbit?
För jag funkar så, att jag ALLRA helst äter något sött och fett, som tex fikabröd, mackor, choklad, glass eller annan bakverk eller snacks. Och jag tröttnar aldrig. Och jag har ingen spärr som säger att nu är det nog. Jo, jag blir mätt efter ett tag, men jag tröttnar inte på själva smaken. Så det är inte någon direkt gåta varför jag går upp i vikt. Och det är sjukt svårt att gå ner i vikt, när jag verkligen STÄNDIGT suktar efter något av ovan nämnda.
Jag är så trött på att vara sockerberoende! Men ibland tvivlar jag verkligen starkt på att det går att bota mig!
Men jag hoppas att gastric bypass kan vara det hjälpmedel jag behöver. Att jag, genom den långa processen av att äta VLCD, flytande kost, små portioner och mer reglebundet kan komma in i nya vanor. Och jag hoppas faktiskt på fullt allvar att jag kommer att dumpa BIG TIME på allt som är sött. Som min man. Han tål inte socker eller för feta saker efter operationen. Det skulle verkligen göra en viktminskning möjlig.