Grönt ljus mot en viktoperation!

Nu är det klart. Här ska jag tillbringa en natt inom snar framtid...

Phuuu....Läkarbesöket gick helt galant. Samma sköterska och samme doktor som för ett och ett halvt år sedan. Och BÅDA kände igen mig (bra eller dåligt?). Nej då, den här sköterskan verkar så himla gullig och trevlig. Jag kommer ihåg förra gången att jag blev så glad och lättad att hon var trevlig mot mig. Är man tjock och överviktigt och går till sjukvården så förväntar man sig att bli bemöt med ogillande, cynicism, nonchalans. Ja till och med avsky. Jag går t.ex. INTE till vårdcentralen med min onda rygg. För jag VET att de kommer att säga att det beror på övervikten och att jag måste banta. Någon vidare utredning kommer inte att ske. Och visst. Jag är också ganska så övertygad om att det beror på min vikt. Men man blir liksom inte riktigt tagen på allvar. Och sköterskor som petar en i magen och påpekar att det är dags att sluta sitta i soffan och äta framför tvn och gå ut o röra sig, bara dräller det ju av.
Jag blir nästan GRÅTMILD när jag möter en vänlig sköterska eller läkare som inte tittar på mig mage, utan i mina ögon när de talar och som LYSSNAR och faktiskt vill hjälpa mig. Gråtmild, för det är långt mycket vanligare det är det där hårda elaka bemötandet.

Jag kommer ihåg förra året, när hon skulle mäta midjan på mig. Jag minns inte vad jag fick för mått, men det var mycket lägre än vad jag fick på Itrim, som jag gick på då. Det skiljde alltså över trettio centimeter (!!). Jag blev så förvånad och frågade om hon inte skulle mäta om, för det blev nog helt fel. "Nej här går inte att mäta fel, du har en så tydligt markerad midja, men jag kan mäta om om du vill ändå". MARKERAD midja! Det har inte jag hört (trott) om mig själv NÅGONSIN! Jag fick då också insikten att det som de kallar för "midjemått" på itrim (och många andra ställen) egentligen är "Stuss", eller bredaste stället på höften. Och jag har alltså nästan trettio centimeters skillnad mellan midja och stuss! (gissa om jag gillar den här sköterskan ;)

Idag var hon också så där trevlig och avslappnad. Och min lilla Bebbe som nu är fem månader satt i vagnen och charmade henne till max. Hon tyckte att han hade en omåttligt söt dress på sig och ville genast veta vart jag köpt den. En sån fick det bli till  minsta barnbarnet ;)

Läkaren är lite "ruffig" eller vad man ska säga, men han lyssnar också och tar mig som "människa" och inte bara "tjockis". Skämtsam och lätt att vara öppen och ärlig med. Honom gillar jag också. Jag sa också att han väl kommer ihåg mig sen förra gången och påpekade vart jag jobbar. Han minns hur vi hade diskuterat då och att vi då beslutade att "pausa" min väg mot en operation för att jag ville pröva på itrim först.

Nu sa han bara "jag tycker att det är solklart med dig. Du vet vad du ger dig in på och du har tagit ansvar och låtit tiden också avgöra". Du har fött ett barn till och känner dig färdig med den biten. Då behöver jag inte veta mer".

Så nu ska jag bara invänta en kallelse till kirurgen och så ska jag löpa linan ut :)
SÅÅÅÅ SKÖÖÖÖÖÖNT!
Beslutet är taget och beviljat! Nu behöver jag inte fundera mera. Nu är det bara att köra.

Jag kunde inte få ett säkert besked idag om när det blev tid till kirurgen, men det lät som om det kommer att bli i januari (precis som jag hoppats på).

Nu är det dags att på allvar ta tag i övervikten. En gång för alla!