Vänta utan att veta....

Borde SOVA. Men huvudet snurrar. Vill bara läsa om gastric bypass (helst andras bloggar) och kan aldrig få nog känns det som. Samtidigt försöker jag att inte bara sitta vid datorn, men får nästan abstinens när jag måste göra andra saker. Det är den här jobbiga ovissheten som gnager. Jag väntar ju på att få göra ett första läkarbesök och har ingen aning om vad utgången blir! Jag hoppas ju på att bli beviljad en operation och att den kan bli av så snart som möjligt. Jag har ju blivit beviljad en gång förut. Men tänk om jag måste vänta typ ett halvår på operationstid. Men på tisdag vet jag! Bara fyra dagar till, sen har läkarbesöket varit och jag vet vart jag står och hur jag ska gå vidare.

OK så här ligger det till: Jag kommer inte i min vinterjacka! Låter kanske lite banalt, men nu börjar det bli kallt och jag måste gå ner i vikt NU! När jag köpte den (förra året) vägde jag 20kg mindre än vad jag gör idag! TJUGO KILO!! Låter ju helt vansinnigt. DÅ var jag glad och stolt över min stora viktnedgång och firade detta med att köpa mina drömmars jacka. Kan ju inte riktigt erkänna mitt nederlag inför mig själv och inse att jag inte kommer i den längre. Fast det säger ju sig självt om det diffar tjugo kilo! Tänk er. På ETT ÅR! Jo, jag har burit på en graviditet däremellan och det var med den som jag gick upp tjugofem kilo. Men ändå.

Igår och idag har snön vräkt ner över Stockholm och det är verkligen hög tid att ta fram vinterjackan. Men för att det ska bli möjligt måste jag alltså börja gå ner i vikt. Och det känns som om det här beskedet som jag väntar på gör det ommöjligt att sätta igång innan. Men på tisdag vet jag. Jag hoppas att de säger "börja flyt, du opas om fyra veckor".....eller nått sånt. Men i annat fall tar jag tag i saken med egna händer, för nu kan jag inte vänta längre!

NU ska jag sova...