julstök...

Lussebullar med mandelassa och russin, blir dom godaste!

Det blir ju inga mängder med mat i jul. Vi firar alltid med min familj hos mina föräldrar i Dalarna. Så julstämningen är maxad med snö och minusgrader ute i mörkret och långa härliga promenader (en obligatorisk om dan om man glöggen smaka vill) och kakelugn, glögg och mat i mängder inne i stugvärmen. Men i år har vi sagt att vi gör julbordet lite mindre. Min pappa är sjuk i hjärntumör och har så varit det senaste året, vilket tagit all kraft och energi och nu ligger fokus på att alla ska behöva stöka så lite som möjligt och att vi bara träffas och umgås är det viktiga. Visst blir det mat och mys (för de är synonymer i min familj), men framförallt för min mammas skull så har vi taggat ner på allt julbak och så.

Här hemma i lyan satte vi upp fina granen i helgen och fram med lite pynt och Lillemans julpyssel från dagis. Jag och Lilleman satte en lussedeg och bakade lussebullar och kavlade pepparkakor så det blir lite julestök. För jag älskar julen, med allt pyssel, pynt och bak.

Och jag älskar faktiskt att baka och laga mat. Jag tycker att det är jätteroligt och jag är rätt så bra på det också. Ändå gör jag det nästan aldrig. För när baket väl är färdigt, så ligger ju alla bullarna och bestyren där och alla ropar i mun på varandra "ÄÄÄÄÄT MIG!!!" och det gör jag också....tills det är slut.
Ja det blir ju en....och två....och TRE....(kanske fyra) bullar varje dag tills baket är slut. Så jag bakar BARA när jag ska ge bort baket, eller när vi ska ha främmande. Och då är det riktigt roligt också att få baka och bjuda. Roligare än att baka och äta upp själv. Jag kan bara inte låta bli. Och när jag bakar och bjuder, så försöker jag baka så att det ska gå åt under bjudningen. För annars äter jag bara upp allt själv, när gästerna gått hem (eller åtminstone dagen efter).

Det låter kanske helt knasigt. Men just fika och desserter är min stora akilleshäl. Det och mackor. Gaaaaaaah
Så om någon undrar om jag inte är rädd att inte tåla dessa små läckerheter efter gastric bypass, så är det nästan att jag HOPPAS att jag inte gör det. Jag BEHÖVER bli sjuk av det! Maken, som också gjort gbp tål nästan inget socker efter open. Ibland går det bra, ibland dumpar han big time! Det får honom att låta bli, eller ta väldigt väldigt lite bara. Sån vill jag också bli.
Ja, nu låter det som om jag väntar mig mirakel av den här operationen. Jag VET att det är JAG som måste göra JOBBET, inget löser sig av sig sälv. Men jag kommer inte att sörja om jag inte tål sötsaker något mer.

Så varför bakade jag i helgen då? Jo för att det är kul. Och det kan jag säkert göra i framtiden med. SÄRSKILT om jag också då kan låta bli att äta upp alltihopa :)
Och så är det så roligt att baka med Lilleman. Han är fyra nu. Så härlig ålder. Nu kan man faktiskt stå och baka TILLSAMMANS och prata och lyssna på julsånger (varannan Shean Banan, det får man stå ut med) och ha riktigt mysigt tillsammans. Föra vidare och grunda traditioner för kommande generationer.

Här kör vi med VIT gran, pyntad i svart och rött. ......och så en blå stjärna.
Lilleman har själv gjort den på dagis, då MÅSTE den ju vara med :)