Tid för läkarbesök har kommit!!!

Julen firas med en halvmeter snö runt stugknuten och en sprakande brasa i kakelugnen i djupaste Dalarna. Så fort maken tog julledigt packade vi bilen till bristningsgränsen med klappar och förväntansfulla ungar och trotsade Aftonbladets mest saftigaste rubriker om snöstormar och trafikkaos och drog mot julefirandets allra hembygdspitoreska vagga. Här, bland tomtar och troll, knätofsar och fioler (ishockey, älgjakt och hembränt) är jag uppväxt. Och här har vi nu avnjutit julmat (sillen är bäst), gissat rim, skrattat åt systersonens mästerliga tomtemaskerad (för de små barnens skull kommer förstås tomten) och druckit ur våra glögglas. Jag har en stor familj med många syskon och det är helt underbart när vi samlas och umgås. Sällan alla på en gång, men alltid är vi några stycken på plats.
Nu har vi dragit vidare femti mil ner till snöblasket och salta snålblåsten på västkusten. Här blir det nu några lugna mellandagar innan vi vänder åter till Stan för att skåla in det nya året.

Men innan allt det här. Ja faktiskt alldeles några sekunder innan vi ska trycka in det sista i bilen och fyra av starten på julen, så dimper posten ner på hallgolvet. På en LÖRDA!! Har nog aldrig hänt förut. Men bland reklam och räkningen från fackförbundet finns också en kallelse från st Görans! LYCKA! Såååå glad att jag fick den innan jul! 16 e januari har jag fått tid hos kirurgen och nu är snöbollen i rullning på allvar. XD
Jag får åter en sån där overklighetskänsla. Ska jag verkligen opereras. Håller jag verkligen på att planera ett kirurgiskt ingrepp! 

Men det blir allt mer påtagligt att jag väger FÖR mycket och att min övervikt inte är hälsosam. Särskilt de sista veckorna har jag känt att jag har ont i ryggen nästan varje dag. Jag är jättrtrött och har verkligen inte ork för nånting! Det är stor skillnad på dessa fem extra kilon som jag aldrig vägt förut. Det känns som att jag bara vill sitta i en soffa hela tiden. ALLT är en ansträngning. Fruktansvärt jobbigt och frustrerande. Jag berättade hur jag kände igår till min man. Han sa att han förstod mig och att det verkligen har MÄRKTS på sista tiden att jag inte orkar som jag brukar.  Att jag är tom på energi och inte trivs med mig själv. Så skönt att han finns och ser hur jag mår.

När jag skriver det här är klockan snart halv tre på morgonen. Jag behöver verkligen sova nu, men kände att jag ville uppdatera här och skriva av mig lite.

Nu fortsätter jullovet för oss och jag återkommer nog inte hit igen förrän efter nyår. Då blir det ny vägningsuppdatering (passad när jag inte är hemma) och lite mer tankar kring förberedelser kring open.