När man ska genomföra ett så drastiskt ingrepp som att genomgå en gastric bypassoperation så är det ofta en lång väg fram till beslut. För mig har det tagit över två år. Och även efter att jag väl slutgiltigt bestämt mig, vilket jag gjorde nu i november (när jag ringde och bokade en tid på St Görans), så är det fortfarande motstridiga känslor och tankar som brottas inom mig. Gör jag rätt? Kommer jag att ångra mig? Tänk om det går fel, eller att jag kommer att må dåligt efteråt? Samtidigt som jag känner en förväntan och en otålighet och vill att operationen ska vara nu, nu, nu. Så vet jag ju också att den innebär en jättejobbig tid av VLCD-kur (äta endast VeryLowCalorieDiet-produkter och leva på ca 550Kcal /dag i två-fyra veckor före op), operation, återhämtning och att lägga om kosten med allt vad det innebär. Och samtidigt som det är skrämmande att veta att det (som med alla operationer) innebär risker för komplikationer, så är jag ju ändå beredd att genomföra detta.
I mitt fall är det hälsan som är den avgörande faktorn. Jag har alltid haft oförskämt bra hälsa TROTS ATT JAG ÄR TJOCK! För tjockisar får ju inte ha bra värden eller god kondition, eller äta bra kost!! Men jag har alltid haft bra värden och läkare och doktorer höjer på ögonbrynen över mina låga blodtryck och perfekta glukosvärden. Ingen järnbrist. Ingen havandeskapsdiabetes eller havandeskapsförgiftning. Riktigt bra kondition i konditionstest och jag är alltid väldigt rörlig, pigg och alert, trots att jag är rund som en köttbulle. Och jag har mycket goda kunskaper inom kostlära, även om jag sen allt som oftast struntar i den ;)
MEN på senaste två åren har hälsan sviktat. Framför allt med de här sista tio kilona känner jag mig ständigt trött och har ständigt ont i ryggen (ve och fasa). Jag har ofta värk och ryggskottsliknande symptom. Är stel när jag suttit, eller legat och sovit. Blir snabbt trött och får ont om jag står och går mycket. Och all den här tröttheten. Jag vill helst sitta i soffan numer, för jag orkar helt enkelt ingenting om dagarna. Och det här både skrämmer mig och gör mig beslutsam över att genomföra en gastric bypass. För den här övervikten börjar innebära hälsorisker för mig. Än är kanske mina värden bra, men till slut mynnar de antagligen ut i diabetes, eller hjärt-och kärlsjukdomar. Kanske inte idag, eller imorgon. Men jag är inte beredda att bli sjuk om tio år heller!
Och jag vill framför allt ha orken tillbaka! Orka leka med mina barn! Orka träna och på så sätt hålla mig viktstabil!
Ja den här operationen vill jag verkligen väldigt mycket. Jag ser fram emot att få hjälp att ändra om kost börja leva ett lättare liv. Den här operationen gör mig verkligen vettskrämd. Men ett liv i fortsatt övervikt skrämmer mig ännu mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar