Fyra dagar kvar...

mitt huvud snurrar av tankar. Nu är det fyra hela dagar kvar fram till gastricbypassdagen. Om jag ska moffa i mig en hel kebabrulle, eller skeda i mig en ben&jerry någonsin i mitt liv igen, så ska det göras nu. Nu eller aldrig. Men jag kommer att välja aldrig. För jag SKA göra dessa fyra dietveckor. Jag VILL bli fri från giftet. Men som vilken knarkare som helst skulle jag nästan kunna döda lite grann för en tripp.
Försöker fokusera på målbilden: att vara pigg och frisk och orka leka med mina barn. Bära dem på ryggen, jaga dem och finnas där för deras barn och barnbarn. Att bli grymt snygg och plöja nästa års klädbudjetkonto hundra gånger om. Snygga jeans, fina klänningar till sommaren, stövlar som vaderna får plats i om vintern, en jacka som går att stänga dragkedjan. Att bli stark och få bra kondition, kanske springa något lopp. Ja jag har en rejäl målbild. Jag påminner mig själv om den hela tiden.

Men jag är faktiskt lite rädd också. Jag har ju aldrig varit smal. I hela mitt liv. Tänk om jag inte trivs! Tänk om jag får uppmärksamhet som jag inte är van vid. TÄNK om jag kommer att sakna att kunna moffa i mig mat. Fikabröd, glass, mackor. Min stora akilleshäl är ju alla snabba kolhydrater som kanske redan är ett minne blott. Det låter ju knäppt. Att vara rädd att inte kunna ha det beteende som jag  också hatar att jag har. Jag hatar min dåliga karaktär. Men det är ju ändå JAG, så som jag alltid varit. Men inte kommer att vara längre....

...och ÄNNU MER RÄDD är jag för att fortsätta vara tjockismiffot. Tänk om jag misslyckas med operation ett bättre liv. Tänk om jag, efter operationen ändå kan äta precis som innan. Vad har det då gjort för skillnad? Eller att jag går ner i vikt, men om två år förstör alltihopa genom att töja ut magen och gå upp alla kilon igen. Bara för att jag inte kan sluta med mitt galna sockerberoende. För att kärleken till bullar och chips övervinner kärleken till mig själv, mina barn och min familj. Det låter helt sjukt. Men tankarna snurrar och ju mer jag grunnar, desto sjukare känns alltihopa.

Fyra dagar kvar....