Dagen efter min gastric bypass

Piffig i mina stödisar. Dessa ska jag visst ha på mig (dygnet runt) två- tre veckor framöver. ...

Första dagen efter operationen

Kl 6. Vaknar. En underbar sol skiner in. Vill sova mer. Går på toa, dricker vatten. Laddar mobilen. Slumrar lite.

Kl 8. Dags att gå upp, verkar det som. En sköterska tar blodtryck, puls och prover. Jag får nytt dropp och byta skjorta. Eh.....hur nu det ska gå till. Jorå snälla sköterskan agerade påkläderska och droppet träddes ut genom den gamla skjortärmen och in i den nya. Inte tid att vara blyg nu. Skönt med nya kläder. Hon bäddar rent i min säng, fast jag ska åka hem idag. Bättre än hotellservice. Jag knatar iväg till frukosten och beställer ett glas med nyponsoppa.
Sätter mig och pratar med en annan patient och börjar skeda i mig långsamt. Får tokont i magen och blir illamående. Går tillbaka till sängen.

Kl 9: fortfarande ont. Fryser. Får lite morfin och Alvedon. Skulle egentligen fått Alvedon klockan åtta, men det GLÖMDES bort. Får morfin för att det ska verka fram tills att Alvedonet sätter in. Vill egentligen inte ha mer morfin eftersom jag äntligen börjar kunna kissa och mår så illa av morfinet, men just nu vinner det över smärtan. Testar svälja tabletter nu. Det går fint. Vilar lite.

Kl 10: Besök av sjukgymnast. Sätter mig vigt upp i sängen och visar mig från min bästa sida. Mår också betydligt bättre. Får veta att jag ska försöka röra mig sammanlagt 30 min per dag under den första veckan och sedan öka på till 60 minuter under andra veckan efter open. Känns lite lagom. Ska sedan träffa sjukgymnast igen om två veckor och då ska vi prata långsiktig träning och motion. Känner mig taggad!
På St:Görans erbjuder de alla gpbare att gå på cirkelträning under den första tiden efter operationen. Känns ju toppen. Jag längtar redan!

Efter besöket har jag så galet ont i axlarna av gasen som är kvar i buken att jag lägger mig ner. Då minskar trycket mot axlarna och jag slumrar lite.

Kl 10. 30: Kirurgen kommer för att prata med mig. Jag får hiva mig upp igen och se lika chäck och glad ut som för en halvtimme sedan, trots att jag just trodde jag skulle somna.
Min kirurg känns jättetrevlig och bra och hon informerar om de tabletter jag måste ta och hur länge jag ska köra stödstrumpor (helst två veckor eller mer) och blåsa i andningstutan (helst två veckor eller mer!!).

Jag passar på att fråga hur stor min mage är nu (en MATSKED, 15ml) och lite hur operationen hade gått (finfint). Stygnen ska tas bort på vc efter två veckor. Det går bra att duscha som vanligt (phu). Och vad är det för galen gas jag har fått in i kroppen för jag känner mig ju helt skottskadad i höger axel (ibåda om jag härdar ut ett tag). Får förklarat att man blåser upp buken med en gas för att kunna utföra operationen och det tar några dagar för den att försvinna. Smärtan i axeln är lite vilseledande för gasen är hela tiden i buken. Den kan inte ta sig förbi diafragma. Men när man sitter upp och står upp, så trycker den uppåt och då upplever man ofta smärta i axeln. Jahopp. Det är liksom smärtan i axlarna som tar kol på mig. Utan den skulle jag må tiptopp. Bara att härda ut :P

Kl 10.40 Känner mig rätt kry. Bloggar och äter min frukost klart. Färdig kl 12! En och en halv deciliter nyponsoppa på FEM timmar. INTE så bra. Dricker vatten också. Det går rätt bra, men känner ingen lust till att äta öht. Efter att ha suttit upp i sängen en stund nu, får jag överväldigande ont av gasen.
Försöker sova lite

Kl 12.30 Sköterskorna vill ha upp mig. Det är viktigt att gå upp.
Går upp, har ont. Går nått varv, dyker tillbaka till sängen.

Vill inte hem längre. Känner mig inte alls tillräckligt stabil och har alldeles för ont varje gång jag går upp ur sängen. Fixar knappt att gå till toa och tillbaka. Försöker sova, men mår illa och allmänt dåligt. Ligger och slumrar.

Kl 14. Dietisten kommer förbi. Sätter mig åter upp och ser pigg ut som en nötkärna (tror jag). Men dietisten genomskådar hur lite jag fått i mig att äta. Ska ju komma upp till 1000ml och har bara skedat i mig ett glas nyponsoppa (150ml) och ett halvt glas vatten. Hon berättar hur jag ska äta de första två veckorna. En vecka med soppor/vlcd och en vecka med purékost. Samt alla vitaminpiller jag ska ta. Därefter bilir det återbesök hos henne, två veckor eter open.

Efter att dietisten gått däckar jag igen. Sover tills Sköterskorna petar upp mig och manar mig till att promenera i korridoren.

Kl 15.30 Mår lite bättre efter att ha sovit. Går till matsalen och tar lite kycklingsoppa.
Kirurgen kommer på sin andra rond.
Jag får papper om sjukskrivning och mediciner. Agrafferna ska bort om två veckor.
Hon tycker att jag ska stanna en natt till för att komma igång att äta. Men säger att jag får besluta själv. Känner att jag inte vågar hem idag. Ska stanna en natt till. Vilar efter att hon gått. Känner mig klen. Fick bara i mig halva soppan. Ingen aptit.

Kl 18: Känner mig urless på att försöka äta utan aptit. Tar ett glas filmjölk. Man får sin mat i ett glas/kopp eller liten tallrik och så får man en liten tesked som man ska äta med. Sakta. 1 dl ska ta 20 minuter. För mig tar det mer än en timme!

Risk att jag aldrig kommer att bli sugen på just filmjölk igen...

Efter en liten stund sittandes i sängen blir jag kanondålig. Fryser och mår illa och har ont. Gasen är överjävulsk. Smärtan sitter ilsket och överväldigande i axlarna om jag sitter eller går omkring. Lägger jag mig ner avtar smärtan i axlarna, men blir mer påtaglig i buken istället. Ber om smärtstillande, men kan inte få det förrän kl 22! Somnar till

Kl 20:30 vaknar. Mår bättre. Går en sväng i korridoren.
Tittar på iPad. Mår lite illa
Ingen Alvedon förrän kl22.
Härdar ut

Kl 22 får jag min Alvedon. Känner mig GLAD över att smärtan äntligen ska stilla något. Hade jag bett om morfin hade jag kanske fått det innan, men jag vill verkligen inte ha de, eftersom jag dels blir så himla illamående av det och dels får svårt att kissa igen. Orkar inte börja om med det igen.

Tänker att NU ska jag bara SOOOOVA. Äntligen släcks lamporna i rummet och det "nattas" runt om i rummen. ÄNTLIGEN NATT. Nu ska jag sova en heeeeel natt och imorgon vakna PIGG och MYCKET MYCKET BÄTTRE.

Kl 00: Vaknar. Tror att ryggen ska gå av på mitten. Har både ont i ryggslutet och runt skuldrorna. Jävla sjukhussäng! Jag som avskyr att sova på rygg ivanliga fall har nu inget val. Försöker somna om, men känner mig gråtfärdig av att bara ha ont ont ont. Somnar om efter nån timme.
Vaknar igen vid tre-tiden. Ont i ryggen. Kan inte sova. Sätter mig upp i sängen och tittar lite på iPad. Sveriges Mästerkock får distrahera lite. Orkar se halva. Kissar och lägger mig igen.

Sååå himla skönt att bli befriad från den här lilla livslinan...

Hemgång
Lyckas sova till halv sex. Nattpersonalen går nån sprutrond bland mina rumskamrater och det pratas och låter. Jag blir klarvaken och irriterad. Kunde de inte väntat till åtta?? Nu kan jag definitivt inte somna om

Men nu mår jag plötsligt mycket bättre :D Kan knappt vänta på att få komma hem. Går några rundor i korridoren. Får alvedon av en snäll sköterska och går tillbaka till sängen igen. Ingen sömnro. Kollar lite på iPad. Vid sju byter jag om, hämtar ut mina saker ur skåpet (som jag inte rört på hela tiden) och säger till systrarna att de kan bädda om sängen, för nu flyttar jag ut!

Går till frukostrummet och får lite nyponsoppa i ett glas. Känner mig sååå mycket piggare än dagen innan. Ringer maken och ber att han ska hämta. Medan jag väntar sitter jag och pratar med en annan tjej som ligger på ett annat rum, men som också gjort gbp. Skönt att få dela lite bekymmer och förhoppningar om framtiden. Hinner äta en halv deciliter av nyponsoppan innan maken ringer och säger att han är framme.

Går ner till Apoteket. Hämtar ut mina mediciner och åker hem. FINALLY!