Operationsberättelse

Sexy outfit och redo för operation...

Klockan tio i tisdags förmiddag skrevs jag in på avd. 49 på Dagoperationen på St:Görans. Pussade familjen hejdå och tog tuben in. Kändes mer som om jag skulle iväg till jobbet. Men väl framme och genom korridorerna in på avdelningen började det kännas som om jag ledde mig själv till slaktbänken. JAG SKA GÖRA EN GASTRIC BYPASS. NU.

Jag fick börja med att byta om till min sjukhusoutfit. Generösa kläder i storl 100-150 kg. Sitter bekvämt må jag säga. Stödstrumporna va dock så taighta att jag inte trodde de skulle gå på, men sen sitter de rätt bekvämt. Sedan fick jag vänta i ett väntrum. Min tur för operation kom kvart i tolv. Under väntan kom läkaren förbi och presenterade sig. Jag fick tala med kirurgen som skulle operera  och hon målade några kryss på magen och en sköterska tog blodtryck, prover och gav mig smärtstillande. Sen fick jag lite tid att messa mina närmaste och titta på lite efter tio på tvn. Och så fick jag kissa en sista gång och en sköterska kollade med ultraljud att jag tömt blåsan. Så skönt att slippa kateter!!

Så var det dags för promenaden in till operationen. Min läkare kom och hämtade mig och gav mig den tjusiga operationsmössan att ta på. Väl inne i salen möttes jag av ett glatt och skojfriskt team som vägledde mig igenom minuterna fram till narkos. De va så trevliga att jag (nästan) blev sugen på att vara vaken under operationen. Sen gav de mig ett starkt smärtstillande och när jag va tillräckligt drogad, fick jag ge tummen upp och så sövde de mig.

Uppvaket
När jag vaknade till på uppvaket stod klockan på strax före två. Jag har fruktat för uppvaket och det va inte kul nu heller. Illamående, snurrig, sjuuuuuukt trött och helt utan kontroll. Får nästan panik av det tillståndet. Försökte vila och få tillbaka krafterna och sitta upp och piggna till om vart annat. Såg andra rullas in och skrivas ut (och gå hem!) medan jag låg och kände mig mer än halvdöd.

Jag var också fruktansvärt muntorr och fick börja dricka vatten. Eller dricka och dricka. Lite i taget, bara för att blöta upp munnen.

Jag var på uppvaket tills nån gång mellan fem och sex, då de till slut hämtade upp mig till min avd. Ville helst att de bara skulle låta mig va. Men väl på avdelningen va det ju skönt att vara framme.

Första kvällen
Jag var helt omtöcknad och trött hela kvällen, men kände mig ändå lite bättre och bättre hela tiden.  Mycket vila förstås.  Och så små vändor i korridoren för att piggna till och för att få igång kisseriet. Eftersom jag inte hade kateter var det förstås viktigt att jag klarade av att kissa på egen hand. De scannade med ul och så fick jag testa kissa och så scannade de igen. Och det va helt OMÖJLIGT till en början. Kände ingen kissnödighet och det var bara omöjligt att få kroppen att kissa. Försökte hur länge som helst och med kranen på spolning, men inget hände. Det kändes verkligen som om jag inte kommer ihåg hur man gör. Helsjukt!
Till slut, fram emot åtta på kvällen lyckades jag pressa ut de första dropparna och då hade jag ju inte kissat sen halv tolv! Det va svårt hela den natten och inte förrän nu på förmiddagen dagen efter börjar det kännas lättare.
I övrigt så är jag helt galet muntorr också. Konstant. Trots att jag tar en klunk vatten så är jag torr i munnen direkt. Fick dricka upp till en liter första dygnet. Fick i mig två deciliter :P Har ett dropp också.

Kvällen och natten försökte jag bara sova. Sov ungefär två timmar i taget. Vaknade till. Satt en halvtimme för att kissa (inte kateter, inte kateter) och smuttade på mitt vatten. Och så sova lite igen

Fick också mina blodtryck tagna, puls, andning och prover.
Fick Alvedon som smärtstillande. Men när jag såg tabletterna höll jag på att storkna. Kan ju aldrig få ner de där med en tesked vatten! Hemma behövs det en deciliter eller två! Så de ordnade munsönderfallande istället. Hade ingen saliv i munnen så jag fick skeda in vatten för att de skulle lösa sig. Dålig eftersmak. Urk.

Men imorgon. Då mår jag nog lite bättre....