Det är inte så att jag gillar att avskräcka, men det här inläggen handlar om bajs. Tänkte att om jag tar mod till mig och skriver rakt på sak hur jag har det, så hjälper det kanske någon som gör operationen efter mig ;)
Redan på sjukhuset började jag känna att det stod totalt still i tarmarna what so ever. Det gjorde ju det hela svårt att äta förstås. Stoppet kändes i magen. Frågade kirurgen om detta och ville veta om man kan/ ska ta något laxerande mot detta. Hon menade att jag är nyopererad och inte ska bekymra mig. Så blir det alltid och det tar några dagar för kroppen att komma igång. Röra på sig var rätta medicinen.
Ok, jag kände mig lugnad och tänkte inte mer på det. Men problemet började kännas riktigt jobbigt de här dagarna jag kommit hem. Går och går och går, runt i lägenheten. för att köra igång kroppen, men känner att det bara är tokstopp. Visst kommer det säkert igång på en vecka och jag äter ju inte så mycket. Men när stoppet verkligen känns så påtagligt att jag skulle kunna rita ut exakt var tamen går och var bajset ligger, så blir de jobbigt. Jag har inte heller fattat hur den där gasen i buken ska ta sig ut, men det kändes ju som om bajset var en propp i vägen. Vågade inte starta igång med järntabletterna heller, eftersom de kan vara förstoppande. NO WAY.
Laxermedel då? Vågar ju inte ta nått. Tänker att mina tarmar kanske inte tål nått, nyopade som de är. Men så igår kväll kände jag att det var dags att botanisera i naturens eget apotek ändå. Lite exprimentslusta har jag ändå.
Gick till Hemköp och inhandlade en flaska plommonjuice. I vanliga fall kan jag dricka en hel flaska utan märkbar effekt, så jag har alltid fnyst lite åt plommon och deras laxerande verkan, men nu tänkte jag att omständiheterna har ju ändrats och det är väl det mildaste jag kan börja med.
En halv deciliter vågade jag mig på att smutta i mig i går kväll och klockan halv tre gav det effekt!
I och för sig fick jag sitta och trycka på toan i fyrtio minuter. Bästa workoutpasset för magmusklerna för denna veckan tror jag. Och jag tror att stödisarna hade en god funktion också, för benen somnade inte som de skulle ha gjort i vanliga fall på ett så långt toabesök (vem har inte wordfeudat på toa liksom).
Nu under dagen har det varit en raket i baken vill jag lova. Kan sitta och känna att det är helt tomt i tarmen och ändå vill kroppen bara trycka på. Men hellre det, än att sitta på en propp. Blir väl till att handla blåbärsoppa till kvällen, som har en stoppande effekt och får jag väl hitta en avvägning.
Men Plommonjuice är mitt tips ialla fall.
Och angående gasen som plågat mig under dessa dagar. Idag är den äntligen väck! :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar