vad gör jag mot sockersuget? (Eller äntligen valborg, äntligen vår!)

vårtecken

Barnen sover. Maken sover. Jag borde absolut passa på att SOVA. Men det gör jag inte. Skön nattmusik på Vh1 och tankar som snurrar.
Idag var vi iväg och kikade på brasan en sväng. Definitivt hej då vinter och HEJ VÅÅÅÅÅR! Först regnade det ganska häftigt på eftermiddagen, men så till kvällningen sprack det upp. Så maken och jag tog med Storebror och Lillebror för att trängas med andra barnfamiljer som köade i kilometerlånga popcorn köer och försökte trycka in barnen i hoppborgar som var så fulla att barnen hela tiden pluppade ut igen. Vår son (nyss fyllda fem) är lite reserverad, så han ville varken hoppa hoppborg eller rida ponny. Och absolut inte spela fotboll. Men det blev ändå lite fiskedamm, gratis bilderböcker från bibblo och en varmkorv.

Han fiskade upp en påse smågodis från fiskedammen och mina gamla hjärnspöken vaknade till liv på en millesekund.Omedelbart vill jag kika ner i påsen och fiska upp ett eller tre bitar och trycka in i munnen. WHY?? Men jag avstod...ända tills vi kommit hem och sonen gått o lagt sig. Då fiskade jag i alla fall upp en chokladknapp och en hallonbåt och tuggade i mig. När ska jag fatta att jag inte ska äta just godis? Inte för att jag får en tokdumping. Utan för att jag faktiskt försöker leva ett liv där det åtminstone hinner gå EN dag utan godis/sötsaker. Men det är nästan någonting VARJE DAG. Blir så förbannad och tokig på mig själv. Känner mig så jävla sjuk i huvudet! LÅT BLI. Det blev choklad kvar efter barnkalaset. Jag mår illa om jag äter en rad. Ändå gör jag det. Och så mår jag illa. Och så låter jag bli. I några timmar och sen tar jag en bit i alla fall. FUCK

Man ska ju kunna äta allt. Och inte förbjuda nått för sig själv, brukar det ju heta. Men jag har sånt överjävulskt sockersug att det inte är möjligt. Jag måste förbjuda socker från och med nu. Jag måste ha en avgiftningsperiod. Innan operationen och innan flytperioden så var jag en manisk småätare. Jag kan äta hela dagarna. Särskilt om jag är ensam och uttråkad. Men när man går på nutrilett är det ju tvärstopp på sånt. Och det var jobbigt i början, men ganska så snabbt så kan man komma ur det dåliga beteendet. Men nu, när jag äter mat igen, så känner jag att jag är nära att hamna där igen. I småätarträsket. Hittar ofta mig själv stirrande in i skafferiet eller kylen. Utan att jag är sugen på nått. Men ändå där på grund av suget. Sockersuget. Ofta kommer jag på mig själv och stänger snällt dörren igen. Men ibland gräver jag fram något att tugga på och jag inser hur lätt jag kan förstöra mina nyvunna hälsovanor. Nu gäller det att medvetet ta tag i dom igen. Äta regelbundet och planerat. Och däremellan ingenting alls.

Någon annan som är opererad som också tycker att det är svårt med sötsuget?? Eller som har något tips mot småätarimpulsen? Känns som två monster som jag måste slåss mot hela tiden. Så trött på att fajtas.
:(