Ett par jeans hade inte varit helt fel

Så snyggt med jeans som sitter som en smäck
(bild lånad från nätet)

Jag känner mig frustrerad över att vikten går så långsamt ner. Men ännu mer frustrerande och jobbigt är det med måttet över magen. Midjemåttet krymper nån ynka centimeter i månaden. Och jag har en riktig tjockmage. En hängmage. Har alltid varit stor just över magen och två graviditeter och noll muskler gör ju inte det hela bättre direkt. Jag har minskat 16 centimetrar runt magen (mätt över naveln/där jag är som störst) sen i flytstarten i februari. Och visst är det skillnad, men jag kommer fortfarande inte i ett par jeans i storl 46/48. Jorå. De är alltid för långa och för breda i benen, men aldrig tillräckligt stora för att dra över höfterna. Jag skulle vilja ha ett par jeans i stork 42 i benen och upp över rumpan, men stork 52 över magen och midjan.

Gissa om jag längtar efter att fettet på just magen och höfterna ska ta och smälta bort :P