Vet ni vad? Jag fick en fråga från en god vän för några veckor sedan vad jag tyckte var för- och nackdelar med GBP. Jag tycker att det är ett bra ämne för ett blogginlägg, då jag tror att väldigt många undrar över just detta.
Först vill jag poängtera att varje en gastric bypass-opererad man eller kvinna har sin egen historia att berätta och ingen är den andra lik. Vi har olika bakgrundsproblematik och historik med viktrelaterade besvär. Vi har olika fysiska och genetiska förutsättningar. Och dessutom så lever och handlar vi individuellt och helt på olika sätt efter operationen.
Det här är bara min erfarenhet och min syn på just min gbp-operation.
Först när jag ville svara min kompis på frågan, så tänkte jag att jag ville vara så ärlig som möjligt med svaret. Och det vill jag vara även för er. Vad har varit jobbigt? Och vad jag tycker är det bästa med operationen och livet som gbpare.
Förutsättningarna för mig. Hur mitt liv såg ut INNAN operationen är ju hela grundorsaken till att jag valde att göra en gbp. Jag levde osunt och ohälsosamt. Det ville jag ändra på. Jag har varit överviktig sedan tonåren. Och ofta har jag legat ganska länge på en vikt och sedan trappat upp något tiotal kg och sedan legat stilla igen. osv. Alltid på diet. Eller mellan dieter, för att man behövde en paus. Alltid upp och ner på vågen. Aldrig några i längden hållbara resultat.
Bästa viktnedframgången fick jag genom itrim och VLCD för tre år sedan. Men efter den framgången kom en kraftig viktuppgång, en graviditet och till slut vägde jag 112kg. Och till slut kom jag fram till att det var en gastric bypass jag ville göra. Ge det ett försök.
Den stora övervikten (BMI på 43) hade lett till ett stillasittande och orkeslöst liv, med värk i rygg och fötter. Jag var livrädd för att dra på mig diabetes, hjärta-och kärlsjukdomar och andra viktrelaterade problem. Dessutom var jag alltid besviken på mig själv. Att jag inte lyckades bättre. Att jag inte kunde trivas med mig själv och problem att hitta passande kläder och känna att man trivs och ser bra ut, gjorde ju det hela ännu värre.
Så varför dröjde det så länge innan jag tog tjuren vid hornen?
Vikten har jag alltid stångats med, men en gbp kändes skrämmande och som en "sista utväg".
Jag kände att en del människor ser gbp som ett fusk, eller en genväg. Inte vill jag vara den som fuskar! Dessutom förstod jag att det fanns risker och komplikationer som kunde få mig att ångra ett sådant beslut i resten av mitt liv. Det klart att man tvekar inför en sådan lösning. Men till slut kände jag att jag hade bara att välja på att göra ett försök, ge det en chans och att fortsätta min ständiga kamp mot vikten och de ökade riskerna för viktrelaterade komplikationer. Vilka risker var högst? Vilket alternativ var bäst? Efter att ha läst massor av information, både från privatpersoner och sjukvården så bestämde jag mig för att ändå tro på att riskerna ändå inte är så stora (även om de finns där). Bara att leva är ju en risk för att dö ;)
Vad var det som skrämde mig?
- Att få hälsoproblem som t.ex. läckage av mage och tarmar, tarmvred, andra operationsrelaterade komplikationer.
- Att få någon annan följdsjukdom som rörde mag- och tarmsystemet (typ problem med näringsupptag osv).
- (Att inte kunna äta vissa saker någonsin igen. Detta var lite skrämmande, men absolut inte avgörande. Tanken på att inte tåla socker, hade jag en viss önskan om, eftersom jag föreställde mig att det bara skulle förenkla, snarare än försämra mitt liv. Gud så bra jag skulle må om jag helt enkelt inte tålde socker!).
Men jag längtade så mycket efter ett liv där jag väger mer normalt och har hälsa och livslust i behåll. Jag vill ORKA leva!
Och nu då. Nära ett år efter operationen. Vad ser jag som för- och nackdelar idag?
Det var just den frågan min vän ställe till mig. Och som jag funderar över fortfarande. Vad som är fördelarna kan jag rabbla när som helst, dygnet runt. Men nackdelarna då? Vad har inte blivit bra? Eller vad blev sämre? Nä, jag kommer faktiskt inte på en enda!
Fördelar:
- En verklig chans att lägga om livsstilen
- Nya verktyg att leva ett hälsosamt liv. Genom att tvingas lägga om kosten och äta rätt och i liten mängd, så kan jag gå ner i vikt och när vikten försvinner finns chansen att börja motionera och få ett aktivt och hälsosamt liv tillbaka.
- Dumpning- Den trodde ni inte skulle komma på fördel-listan, va? Men det är min bästa broms när jag vill äta för mycket eller onyttiga saker.
- Stadig viktnedgång som ger pepp och lust till att fortsätta på den nya banan så att man hinner skapa nya rutiner som är hållbara i längden.
Det finns massor av fler fördelar, men livet som gbp-opererad har blivit till min normala vardag så att jag knappt minns hur jag var innan och hur det egentligen blivit skillnad.
Nackdelar:
Som jag sa, så kommer jag inte på en enda. INTE EN ENDA!
- Men operationsärren på magen då? Tja, jag hade redan ärr efter en annan op (gallblåsan), så det var knappast något nytt under solen
- Men all den lösa huden då? Hellre lös hud och hälsosamma kilon i vikt, än att huden är utfylld av en massa överviktskilon. Jo, huden är lös. Men det är ju inte en konsekvens av operationen, utan snarare av min stora övevikt INNAN op.
- Men att inte kunna äta som man vill då? Aldrig moffa i sig en ben&jerrys igen? Verkligen ingen nackdel. EN BEFRIELSE!
- Några komplikationer har jag inte haft. Tappat lite hår, lite trasiga naglar, men det är ju övergående under viktnedgångsfasen.
- JO, just det. En sak kom jag på: Att inte kunna halsa en flaska vatten……fast, det är säkert bättre att dricka i små klunkar. Och dessutom kan jag idag dricka ganska stora klunkar, så det är nog något som förändras med tiden.
Så till sist vill jag säga:
GBP FTW!- Det är ingenting att vara rädd för! Jag tycker att det är jätteviktigt att man tänker igenom beslutet noga och läser på riktigt ordentligt innan, vad det innebär och hur det är att leva som gbpare. För det finns komplikationer, även om jag sluppit undan dom och framför allt tror jag att man kan bli "besviken" om man har förväntningar på ett resultat som inte stämmer överens med verkligheten. För förväntar man sig en quick fix, då lär man bli besviken. Och tror man att det är en fotomodellkropp som väntar runt hörnet, så lär man också bli missnöjd. För det här är inte nån jävla quick fix. Det är minst lika mycket hard work som andra metoder. Bara att den här metoden verkligen funkar!
Men tyvärr så vet allmänheten för lite om GBP- vilket gör att det pratas väldigt mycket negativt om metoden och som riskfylld och med dåliga resultat. Vilket är helt missvisande. För de allra allra flesta, så är den här metoden den absolut i särklass bästa. Ingreppet är enkelt och odramatiskt och livet därefter är också enkelt och odramatiskt, men fullt av nya levnadsvanor som måste följas.
Så här ett år efter gbp, skulle jag vilja rekommendera operationen till alla som lider av fetma och har lång problematik bakom sig av viktuppgång.
Mitt liv har fått så mycket högre kvalitet efter att jag gått ner 35 kg. Idag mår jag bra (och jag är inte ens färdig än) :D
