Lycka är....när vågen visar stadigt ner!

Idag var det veckoträning på St Görans. Me love! Så himla skönt att ge gärnet denna timme. ;)

Det va också dags för veckovägning. Missade förra veckan, men vågen visade -2kg sen sist, så jag blev sjungande glad. Det betyder att jag gått ner ett kilo per vecka nu, exakt så som jag själv vill. 

Börjar kännas realistiskt med  åttital snart :). Lääääängtar

Käääära Kromtablett! (Hej då Sötsug)

bild lånad från Apoteket hjärtats hemsida. 

Jag vet att det här med kromtabletter är ganska så omstritt. En del säger att det är nonsens och placebo. Andra lovordar kromets förmåga att minska sötsuget. Och jag lider sedan urminnes tider av ett helt vansinnigt sötsug. Jag är så sötsugen att jag inte kan sluta äta sötsaker och godis, förrän det är slut eller jag mår illa. Och detta mot min vilja. Jag vet det låter helt sjukt. Men det är verkligen så illa.

Jag hade ju starka förhoppningar till att min gastric bypassopererade mage skulle få sånna vansinnesdumpningar att jag helt enkelt hellre dör än äter något sött igen. Men tyvärr inte. Eller med facit i handen, så vill man ju kunna äta en dessert eller kanske nått gott till kaffet ibland. Så jag är väl rätt så glad ändå att jag ändå kan äta sött i liten mängd. Dessvärre klarar jag av ganska mycket sött innan jag mår illa. Så sötsuget är en never ending story i mitt liv, eller.....?

Fick tips om Kromtabletter och tänkte att det är ju helt klart värt att testa i alla fall. För även om det är sockerpillereffekten så är ju det bra om min egen kropp går på det. Sagt och gjort så inhandlade jag en burk från Apoteket Hjärtats eget sortiment och har nu tagit en tablett om dagen (rek. dos) i snart två veckor. Och Halleluja vad bra de är! Sockersuget har definitivt gått ner. Eller det är helt borta! Jag kan inte ens själv fatta att det är så stor skillnad! Jag kan till och med skryta med att säga att hela suget efter snabba kolhydrater är helt väck! Det är verkligen en förvandling som jag kunde känna redan efter typ dag två på de här pillrena. Jag är nämligen inte bara förtjust i söta saker som innehåller mycket socker, jag är dessutom en obotlig mackoman, som kan leva på smörgåsar (vanliga jävla ostmackor alltså) och som gärna småäter kex, kakor, etc. Nu har vi både digestive och fruktkolor i skafferiet som jag inte rört på snart två veckor. Och då kan jag utan att överdriva säga att jag åt minst två eller fyra fruktkolor per dag, gärna tre fyra kex, minst två mackor osv innan jag började med kromtabletterna. Ja jag är opad och kan alltså inte vräka i mig sådana mängder som innan, men att moffa i mig en här och en lite senare är helt utan problem. Eller nej, inte utan problem. För jag hatar mig själv när jag gör det. Men jag kan ändå inte låta bli. 

Fast nu kan jag det! Idag föll jag för grupptrycket och tog en kaka till kaffet på jobbet. En liten småkaka. Jag vet att jag inte va sugen. Men jag brukar ju tycka att det är så gott, så jag tränger mig ju nästan fram för att nå kakorna före alla andra i vanliga fall. Så det klart jag skulle ha en kaka, som vanligt. Även om jag inte är sugen, så kommer den ju att smaka gott, eller hur? Men nej, det var inte ens gott! WHAAAT?!

Så huruvida kromtabletter funkar eller inte, får forskarna avgöra. Mitt heta tips är att man faktiskt undersöker saken, för det skulle kanske kunna hjälpa fler än mig.

Jag är i alla fall galet nöjd och fortsätter knapra mina kromtabletter och lever på min nyvunna hälsoeffekt som på moln. Kanske är det bara placebo, men det funkar i alla fall för mig :D

Här är en liten beskrivning från apoteket.se som jag tyckte va en bra beskrivning av krom och dess funktion i kroppen: (texten är ett citat från Apotekets hemsida)


"Krom ingår i GTF (Glukostoleransfaktor) som ansvarar för aktiveringen av ett enzym som underlättar för sockret att komma in i cellerna. När vi äter socker stiger mängden krom i blodet i samma utsträckning som mängden insulin. Insulin är inaktivt tills det kommer i kontakt med det krom som finns på cellernas utsida. Kromet blir en del av insulinmolekylen och dess funktion aktiveras. Krom ökar alltså insulinkänsligheten, som gör att det behövs mindre insulin för att sänka sockernivåerna i blodet. Råvaran krom (III) klorid är utvald eftersom den är extra stabil och den som är mest förekommande i mat och kosttillskott.Krom använder samma transportör i blodet som järn (transferrin) vilket innebära att personer med ett högt järnintag kan ha svårare att ta upp tillräckligt med krom och kan därför behöva komplettera med extra krom. Naturliga källor är bl. a. skaldjur, ostron, kött, fullkorn, öljäst, mjölkprodukter och vetegroddar.Brist på krom kan leda till att du blir sämre på att utnyttja blodsockret och därmed känner ett större sötsug.Krom 150 mcg innehåller inga av de ingredienser som enligt LIVSFS 2004:27 bilaga 1alltid ska anges i märkningen. Produkten innehåller inga animaliska ämnen.Produkten är GMO-fri och tillverkad enligt läkemedelsstandard.Dosering vuxna och barn över 12 år: 1 tablett dagligen, sväljes hel med vätska. Bör inte ersätta en varierad kost. Överskrid ej rekommenderad daglis dos.Om intaget av kolhydrater och proteiner ökas, t ex vid träning kan även behovet av krom öka. Tänk på vikten av en balanserad kost och en hälsosam livsstil."

Wow vad det är härligt att röra på fläsket!

Jag NJUTER verkligen av mina promenader. Och jag ser till att få promenera varje dag. Raska promenader. Siktar på 12 000 steg på stegräknaren varje dag (10 000 är absolut minimum). Jag har lyckats komma igång med löpningen också. One baby step at a time, men jag är helnöjd med mig själv. Jag har en promenadrunda på ca fem kilometer och som brukar ta mig ca femti minuter att gå raskt. Men gångna veckan körde jag 15 minuters snabb gång för uppvärmning och därefter 15 minuter löpning i intervall om en minut. Därefter går jag ca 15 minuter till (för att komma hem och för att varva ner kroppen). Det blev fyra sånna pass förra veckan och jag tänker att fortsätter jag så här i några veckor så kan jag nog orka springa de där 15 minutrarna snart :D

Dock har jag börjat jobba igen efter ett helt år av föräldraledighet och nya schemat satte direkt käppar i hjulet med långa 12-timmarsdagar. Går man till jobbet i sjutiden på morgonen och inte är hemma förrän efter åtta på kvällen, så är det svårt att se att jag kommer att orka med några power walks eller nån löpning därefter. Men jag får ta det som det kommer. I princip alla jobbdagar har jag möjlighet att ta lunchpromenader eller faktiskt sticka iväg och träna på ett gym nån timme mitt på dagen. Så jag får väl anpassa träningen efter vad som är praktiskt möjligt. Måndagsträningen på St Görans ska jag behålla i alla fall :)

Men den största förändringen är ORKEN. Jag orkar och VILL gå promenader. Jag njuter verkligen av mina promenader och jag väljer gärna att gå istället för att åka buss eller t-bana om det är möjligt. Och det har nog aldrig hänt förut! Jodå, jag har nog försökt att bli lite mer rörlig i perioder. Men jag har aldrig njutit av det som jag gör nu. Och det har just med orken att göra. Det är inte jobbigt att gå fyra fem kilometer. Det är SKÖNT!

Å vad jag verkligen börjar tycka om mitt nya liv och mitt nya jag ;)

Denna blogg är mig så stor glädje!

WOW! Jag har haft över 15 000 besökare på de här sex månader som jag har bloggat. Känns helt overkligt :) Den här bloggen är verkligen en viktigt del av min process mot ett hälsosammare liv. Vet inte vad jag skulle göra av alla mina funderingar annars :P

Ni har väl sett att ni också kan få mina inlägg direkt till e-mailen genom att fylla i er epostadress i spalten här till höger -->

Tänkte också berätta att jag uppdaterat blogglistan här till höger --> I blogglistan finns de finfina gastric-bloggar som jag brukar läsa dagligen. Både nyopade och de som varit opade en längre tid.

Veckans vägning plusminusnoll

bild lånad från nätet

Har ju inte hunnit med att uppdatera veckans vägning. Men det finns inget att säga egentligen. Plusminusnoll på vågen i måndags. Ja, det enda som finns inom mig är förstås frustration, besvikelse och "geupp"-känslor. Har inte gått ner någonting på en hel vecka! Det är bara två och en halv månad sedan jag opade mig och jag borde rasa i vikt. Veckans förvåning är att jag också den gångna veckan hade tränat mer än tidigare: ett gympapass, två hemmaträningspass, en powerwalk med lite jogging och promenader varje dag. Ändå ingen viktnedgång! Men det är bara att kämpa på. Fokusera framåt är det som gäller nu

Bloggpaus: Farväl pappa

Min pappa är döende. Har har under de två senaste åren varit sjuk i hjärntumör och i påskas blev hans tillstånd allvarligt försämrat. Cancern har tagit över hela hjärnan och nu finns det ingenting mer att göra för att bromsa den. Jag har just kommit hem efter ett par dagar i Dalarna och det vårdhem han bor på i livets slutskede. Tunga dagar fulla av tankar på livet, döden och relationer. Nu de senaste dagarna sover han dygnet runt med små korta vakenpauser när han får besök eller får sina måltider och sin omsorg. 
Idag sa vi farväl till varandra. Min far och jag. 

Gissa vem som varit ute på första löprundan woop woop!/ Godaste salladen

Eller löpochgårunda kanske det får heta. För jag gick mest och sprang i intervall i ca 15 min. Men jag är grymt nöjd med mig själv ändå. Värmde upp med en rask tiominuterspromenad. Därefter sprang jag i intervall om 1 minut och gick snabbt 1 minut emellan. Det fixade jag i 15 min. Sen promenerade jag raskt i ca 15 minuter. Totalt 55 minuter eller 5.7 km (min vanliga runda).

Ja det låter kanske lite pluttigt om ni är vana löpare. Men nånstans måste den här tjockisen börja och jag börjar så här :P Dessutom hade jag barnvagn och motvind med mig hela tiden, så det bjöds på lite extra motstånd ;)

Det enda tråkiga är att jag kände av min hälsporre under promenaden. Skrämmande, för den jäkeln vill jag absolut inte ha tillbaka >:(
Hoppas verkligen att det bara var en ren tillfällighet.

Jag klämde också på mig en stegräknare idag. löpochgårundan gav ca 6700 steg och totalt har dagen gett 12800 steg :D 

Resten av dagen tillbringade vi ute i Bålsta hos goa vänner. Korvgrillning till lunch. Jag orkade ganska precis 1korv m bröd. Var grymt törstig efteråt, men fick vackert vänta tills det fanns plats i magen :P Det är det svåraste efter operationen. Att inte kunna drick vatten när man är törstig efter maten. Det bjöds på hallonpaj och vaniljvisp och jag tog en liten bit (ca 2 msk paj 1msk sås) och det gick finfint det med. Smakade verkligen sommar.

Middag blir en svinigt god sommarsallad: wasabiruccola, strimlad rödlök, klyftade tomater, skivade champinjoner, valfri melon, pinjenötter, kokta ägg och grillad kyckling. Och så lite hyvlad parmesan på toppen. Det som gör salladen så himla god är att krydda den! Förstår inte att folk inte kryddar sina sallader!!  Salta peppra och så på med olivolja och crema di balsamico. Fullkornsbulgur till maken och Storebror. Själv nöjer jag mig med kolisarna från lunchen och tomaterna i salladen :D

Imorgon blir det nytt gympapass på St:Görans. ME LIKE <3

Hemmaträning x2

Nä det bidde ingen lööööpning. Lillebror var pigg som en nötkärna redan vid sextiden och maken hade sovit dåligt i natt, så jag tog upp bebben och maken fick sova ända till sju ;)

Men dagliga promenaden ville jag få in. Brukar gå när jag lämnat Storebror på dagis vid nio. Och idag (korsitaket) mumlade maken fram att han gärna följer med mig på promenaden! Så hände det till sist :D Det går att inspirera andra ;) Vill också komma i form mumlade han.

Så vi var två promenadsugna med solbrillor på och Lillebror matad med välling och nedbäddad i vagnen när vi möttes av världens snorblåst och sol som gick i moln. WTF! Såg hur härligt ut som helst innan vi gick utanför dörren. Maken är i frusnaste laget, så det fick bli en sväng ner på ica istället för dagens shopping och sen hem för lite hemmaträning.

Och nu till Dagens Stolthet: Jag har fått tummen ur och knåpat ihop mitt alldeles egna hemmaprogram att träna till. Första passet rev jag av igår kväll och nu på förmiddagen fick jag alltså med mig gubben på att köra ett pass i stället för promenad i snålblåsten. Är grymt nöjd med mig själv :D

Det bygger på övningar jag lärt mig under gympapasset och så kör vi på med bra ösig musik från spotify. Varje övning är en minut lång och däremellan är det vila på tjugo-trettio sekunder. Tio övningar och så kör jag igenom det två gånger plus en pusluppvärming på fem minuter (ja jag jobbar runt inne i vår lägenhet för att få upp flåset). Det blir 36 minuter och är alldeles precis lagom jobbigt för mig just nu. Och sen är det ju bara att fylla på med övningar eller köra ett varv till/köra två minuter på varje övning när jag vill utöka.

Tänker att jag kan köra ett hemmapass i veckan och ett gympapass och resten promenader. (alternativ så många hemmapass jag orkar :P)

Och nu till dagens lunch: Grillad kyckling, minikeso och skivad tomat :P

Löpsugen, men vågar jag?

Tror ni att det går att springa i de här?

Oh jag är så sugen på att lära mig springa. Eller lära mig? Herregud, det är något vi alla kan sen vi va barn. Men jag han nog glömt. Och kroppen är så förbaskat tung. Och jag är fjantigt rädd för att ramla. Ja det är sant. Skiträdd för att en fot ska vika sig och man snubblar pladask bland barr och småsten. Marken är så obarmhärtigt hård!

Är det bara dåliga ursäkter? Men sugen är jag. För det är så enkelt att komma ut på en löprunda. Och det ser så härligt ut för alla som kan ^^

När jag började gå ner i vikt, tänkte jag att "jag är alldeles för tung för att springa". Jag vill först gå ner lite i vikt. Väga under 90. Då kan jag nog pröva på löpningen. Men viktnedgången går långsamt och jag är otålig. Som det ser ut just nu, kommer jag att komma under nitti nån gång i sommar och då är det ju för varmt för att springa :P Nä, ska man börja lära sig löpa, ska det väl ändå vara på vårkanten, när man längtar ut så fort solen kikar fram, men det ändå är lagom svalt för att man ska vilja få lite puls och bli lite svettig. Hur göra alla som springer på sommaren? Jag är ju fobiskt rädd för att gå/vara i solen och bli äckligt svettvarm.

Sen har jag ingen utrustning heller. Inga riktiga löpartights eller bra skor. Har sjukt bra walkingskor, men vet ej om de duger att springa i. Och så vill man ju ha tighta kläder som inte skaver. Fast så skulle jag ju aldrig gå klädd ens hemma i min ensamhet i risk för att få syn på mig själv i spegeln. Än mindre ute i löprundan.

Ja ni hör, ursäkterna är många. Blir till trösklar och håller mig kvar här hemma. Och kanske den största tröskeln av de alla: Jag kommer att se så fånig och löjlig ut om jag ger mig ut och springer. Japp. Promenerar jag, så ser jag nog alldeles vanlig ut. Men så fort jag ökar på stegen till spring, så kommer alla att höja ögonbrynen och flabba åt mig när jag försöker springa förbi. Jag skulle ju vilja lära mig springa runt sjön, där jag brukar gå mina promenader. Men det är verkligen trafik där. Av vana joggare.  Så vågar jag? Phu. Vet inte. Vet ingen annanstans heller, där jag skulle kunna springa. Bor ju mitt i Solna. Och att ta bussen ut till skogen för att springa, för att ta bussen hem igen är inte att tänka på. Nej jag vill kunna ta på löparskorna, gå ut genom dörren, värma upp genom att promenera raskt i tio minuter och sen vara framme där jag ska springa. (sjön skulle vara helt perfekt).

Men nu har jag hittat en asbra sida med bra Löpskola för nybörjare. Om jag börjar på steg ett. Så kanske att jag ändå kan våga. Ska jag sätta klockan på ringning och ge mig ut i ottan i morgon kanske? Vore ju inte helt fel.